Jag vill tigga efter motivation, stöd och råd, här och nu. Jag står vid ett drygt och jobbigt vägskäl och här under kommer jag att blotta hela min själ... Blev friskförklarad från min bulimi för ett år sedan och har den senaste veckan fått några återfall. Jag vet varför, kanske min hets att gå ner ännu mer i vikt kanske. Och ängslan av att inte lyckas med viktnedgången. Jag behöver inte gå ner precis just nu, jag kan låta det ta tid. Jag behöver bara motivation att "ta tag" i mig själv igen och börja äta vettigt igen, snarare än grädde, chips och annat skit och därefter spy upp det igen. Jag VET att jag kan, med tillräckligt med motivation. Även om jag vet att jag kan får jag en fettoångest och allmän ångest att jag inte kommer att gå ner de där tre kilona som jag vill ner. Men vad gör egentligen tre kilon hit eller dit? Min önskan är att äta bra (fem mål om dagen) och ge min kropp bra näring efter åtta år med ätstörningar. Jag vill ge mig själv det. Inget mer misshandlande... Inte! Snälla, har ni några snälla ord så kan jag verkligen behöva dem nu... Bara lite uppmuntran? Kärlek!
Nykomling
10 inlägg
Ett annat tips, i all välmening, är att tänka på rubriksättningen. Det som skrivs i rubriken blir det som genomsyrar resten av texten. Om bulimin inte är det primära kanske du ska fundera på en rubrik som bättre beskriver det som är det. Lycka till och hoppas att du hittar din motivation så att du blir en glad och harmonisk person som orkar med att ta emot den respons du frågar efter. Även om den inte ges till dig i de ordalag som du har bestämt att den ska komma i.
Bummlan: Responsen jag frågade efter var: "Jag vill tigga efter motivation, stöd och råd" (jag visste precis vad jag ville ha för respons allt annar var onödigt!). Jag BAD inte om att bli uppläxad om saker och ting! Bara onödigt enligt min mening. Om man har så dumma och korkade "råd" så tycker jag att du lika bra kan låta bli att skriva. Antar att du mest är ute efter att provocera? Men jag hoppas att du en dag också stöter på svårigheter då ska jag, oavsett vad, ge dig fina ord som ska lyfta dig!
Om jag är ute efter att provocera så kommer du att märka det, utan att behöva leta efter det. Det var, precis som jag skrev, ett råd i all välmening.
Malin, tagga ner. Folk försöker hjälpa till efter bästa förmåga men du tolkar allt som attacker? Du måste må fruktansvärt dåligt för att tolka in så mycket negativism i goda råd. Jag tror för övrigt att Johan har rätt, mer än du vill erkänna och att det är därför du blir så arg.
Mitt råd skulle vara att återvända till strategier du lärde dig i din behandling. Det är vad jag lärt mig är det mest effektiva i återfallssituationer. Det som funkade när du blev frisk kommer nog ta dig ur det här med. :) Lycka till!
Jag är inte så säker på att Johan har rätt. Har man varit sjuk och umgåtts med de som har samma problem, så kan det vara bäst att få gå vidare. Det är inte bra för självkänslan att bara bli skickad till en förening som att man inte duger ute bland vanligt folk. Det är ett friskhetstecken tycker jag att man letar umgängen som kan hjälpa en ute i det normala livet. Sedan är nog Malin väldigt upprörd nu, för Bummlans inlägg var inte illa menat. Malin ta det lugnt och ta till dig det som är bra för dig, försök fokusera på det positiva även om det är svårt. Många av oss kämpar i motvind, Jag klarade ett pass indoor walking igår, det var jättejobbigt konditionsmässigt. Men det värsta för mig var nog att maskinerna stog så tätt att jag inte tog mig fram, jag var tvungen att flytta på 2 av maskinerna för att komma in i salen och kunna delta, jag kände mig dubbelt så stor som alla andra, väldigt utsatt känner man sig, när de gjort salen så att en kraftig person inte kan ta sig fram (jag är ändå inte jättestor, har precis klarat mig nedanför 100 kg). Ursäkta utvikningen, det jag vill få fram är att man inte får låta de negativa känslorna som man får ibland styra sig. Det är till att ta nya tag och fokusera på det som är bra.
Oj håller med övriga, tagga ner lite, sätt dig ner och andas och läs allt vad som skrivits här när du inte känner irritationen riva i dig. Ingen vill dig något illa, alla i tråden vill ju hjälpa. Det är jättebra att du blivit frisk från bulimin, tråkigt att du fått återfall, visst återfall speglar kanske inte att bulimin är tillbaka i ditt liv, men jag tycker du ska se det som en varningsklocka, så den inte kommer tillbaka med buller och brak i ditt liv igen. Du levde med bulimin så länge, det tar tid att styra om sitt liv, och vägen är allt annat än rak, det är lätt att åka av vägen. Ta en dag i taget.
Vaddå inte duger? Det får stå för dig AnnC i så fall. Att hitta en grupp där alla vet exakt vilken kamp det är frågan om och där "dumma råd" inte förekommer eftersom alla pratar samma språk s a s är väl strålande? Letar man umgänge i andra grupper kanske man ska anstränga sig lite för att lära sig tolka deras signaler och språk först. Det är inte bara Bummlan som försökt hjälpa till, men alla har blivit avsnoppade eller helt enkelt totalignorerade.
Lugn ladyG Jag har också precis som alla andra som försökt ge positiva svar blivit ignorerad. Det som jag avsåg med att inte duga, var en tolkning av Johans inlägg, att säga att något inte passar här, kan lätt om man är känslig tolkas som att man inte är välkommen, att man inte duger. Min uppfattning är att alla duger här, jag trivs bra med stämning och atmosfären som finns i detta forum, och önskar att även Malin ska kunna börja läsa med andra ögon och se det positiva, att vi här är medmänniskor som kämpar och kan hitta stöd och motivation.
Jag är lugn som en filbunke (det är möjligen du som läser in humör i texten, felaktigt ska jag tillägga). Med tanke på att bulimi faktiskt är en allvarlig sjukdom som dels är komplicerad och dels individuell (och därmed kräver individuell behandling, en generell duger inte) kan jag förstå att Matdagboken i första hand vill hänvisa till föreningar med specialistkompetens på ätstörningar. Dåliga råd, i all välmening från ovetande medlemmar här skulle i teorin kunna skada. Självklart finns MD här för alla, det tycker jag också. Fast jag vidhåller att det är kutym att först smyga runt lite i forumet och `lära sig språket`. Då ser man också lättare vilka som menar vad, och undviker många missförstånd. Ungefär som att man presenterar sig på en ny arbetsplats innan man hoppar in i diskussionerna och börjar hugga mot folk.