Jag är helt ny på det här med att springa! Jag sprang min första mil för en vecka sen (*så stolt*) och tränar inför att springa en mil på ett lopp i maj (första gången). Efter hand som jag är ute och springer så kommer jag på små saker som jag snart behöver plita ner på en checklista. Det finns kanske fler tips från er mer erfarna här? Det handlar om sånt som kan tyckas så självklart som att gå på toaletten innan, knyta dubbelknut på skorna, teja fötterna så att jag slipper skavsårblåsor, klippa tånaglarna (ja inte inför varje gång, men jag fick lite skav av en nagel en gång...), inte äta för nära inpå, nåt som håller håret borta från ansiktet, etc. Vad har ni för tips på att det ska funka bra? Idag funderade jag på om jag ska ha solglasögon på eller inte. Tyckte de gled lite på näsan efter ett tag. Och ska man ha musik + runkeeper i öronen så ska jag kanske tejpa fast öronplopparna för de tenderar att glida ur ibland. Tips mottages, som sagt, tacksamt. :-)
Veteran
3541 inlägg
Personligen kör jag en bakvänd rosett, dvs jag lägger snöret om öglan motsols istället för medsols. Den går inte upp så lätt. http://www.ted.com/talks/lang/en/terry_moore_how_to_tie_your_shoes.html
Jag snörar mina som vanligt, en rosett (eller knop?) som vilka andra skor som helst tror jag, jag har aldrig reflekterat över det där egentligen :-) Men länken har jag sparat eftersom den innahåller så många varianter av knytning att alla garanterat måste hitta sin favorit där förr eller senare :-)
Hm. Jag lyckades få lite skav av pulsbandet under bysten idag... Det har inte hänt tidigare. Det blir väl till att tejpa där med då... (Ännu en sak att lägga till på checklistan :-)) Hur gör ni med mat? Har ni någon slags kolhydratuppladdning innan, och i så fall hur mycket och hur länge?
Kolhydratsladdning inför träning? Sånt är bara trassligt, onödigt och överflödigt tycker jag. Risken finns att man bara äter sig tung och klumpig istället, och hur som helst räcker kroppens egna förråd rätt länge. Enda gången jag faktiskt bryr mig och ser till att inte slarva med maten är inför marathon eller ultramarathon. Allt kortare än halvmara klarar kroppen utan att ladda.
Jag tänkte på inför ett lopp. Jag ska springa min första mil-tävling och läste lite om att man bör äta lite extra kolhydrater några dagar innan för att fylla på förråden och framför allt tänka på att inte äta för tung mat samma dag som loppet, och med tung mat menades sånt som tar lång tid att lämna matsäcken, såsom fet mat och "tunga proteiner" såsom rött kött m.m. Men jag vet inte... (därför frågar jag). Det känns som om jag kan klara att springa en mil utan att ladda så mycket, men jag vill ju så klart göra förutsättningarna så goda som möjligt och inte få håll eller känna sig tung i magen för att jag ätit fel. ...eller (hemska tanke) behöva springa på toa för att det trycker på... :-)
Milen behöver du inte ladda för, en snittperson på 70 kg gör av med cirka 700 kcal på en mils löpning och glykogendepåerna rymmer mellan 13-18g/kg kroppsvikt (den lägre siffran för otränade) så om man räknar på 15g och 70kg blir det 1050 kcal enbart i glykogendepåerna. Nu använder kroppen aldrig enbart glykogen, utom vid pulsnivåer över 95-98% och så högt ligger man inte på milen utom möjligen i spurten. Även fett är en betydande energikälla så på den där milen kommer en del av de 700 kcal som personen förbrukar att vara fett också. Glykogendepåerna räcker med andra ord ypperligt även utan laddning. Om man laddar binder varje gram glykogen 2.7g vatten dessutom, och varje extra kilo sänker farten med 5s/km (i snitt och synnerligen hypotetiskt sett). Så på milen är en glykogenladdning bara onödig och riskerar att generera barlast du inte behöver. Ät normalt, och ligg inte på underskott dagarna före miltävlingen bara. Ät det du är van vid, inget som ger magen frispel, inget onödigt fiberrikt (du vill inte sätta igång magen mer än nödvändigt) och undvik sånt som kan göra magen nervös som t ex kaffe. Drick inte överdrivet mycket heller innan, men försök undvika komma till start uttorkad som en del soldyrkare gjorde till Varvet förra året...
Just det ja, är du van att springa med ganska tom mage så försök efterlikna det på tävling. Är du å andra sidan van vid att springa direkt efter middagen kommer kroppen inte att reagera negativt på om du har mat i magen när du tävlar, allt hänger på hur du tränat. Även vad du ska äta på tävlingsdagen hänger ihop med hur du ätit och vad du ätit runt träning, vad du vant kroppen vid. Så om du tränat med fibergröt i magen varenda gång kanske magen reagerar ytterst negativt på att du tävlar utan gröten, eftersom kroppen gör liten eller ingen skillnad på träning och tävling (månne kan man se en viss skillnad i puls och adrenalinnivå hos vissa) :-)
Tack! Jag bör se det som ett långt träningspass helt enkelt? :-)
Värt att tänka på dock är att även om du är van att träna med mat i magen så kan tävlingsnerver + full mage leda till oplanerade tekniska stopp.
Mait, ja ungefär så. Milen klarar du, lätt skulle jag tro t om. Jag antar att det kommer att finnas sportdryck under loppet, testa om din mage tål den före loppet bara (springandes, magen reagerar annorlunda på sportdryck om man dricker den springandes). Om magen gillar det kan du ta en mugg eller två, fast i ärlighetens namn tror jag inte du behöver det. Tolwyn, om man äter sista målet (måttliga mängder naturligtvis) minst en timma före tävling har kroppen både fått en chans att påbörja magsäckstömning och man har hunnit gå på toaletten och göra det man ska. Otur kan man ha förstås, men är man van att springa under nämnda förhållanden så bör man klara sig bra om man håller sig till sina rutiner. Det är ju det man har rutiner till för, att mota Olle i grind och ta kontrollen över löparmage och dylika otrevligtheter :-) Fast jag tror inte Mait är speciellt nervös, inte när det gäller. Då kommer hon att stå väl förberedd och laddad, taggad men inte nervös. Eller hur? :-)