På gång
16 inlägg
Satt och funderade på en grej.. Vi säger man ska äta 2000 kalorier om dagen och man går ner till 700 om dagen bara men äter choklad bara, vad händer då? Alltså utan att man skulle må ganska dåligt. Går man upp i vikt ändå? Eller förbränner kroppen det för att bara leva och orka dagen liksom?
har du läkarkontakt? har du en medicin som fungerar? jag var gravt deprimerad (har nån slags klinisk depression ca 1gång/år) och klarade inte heller av att äta. jag klarade faltiskt inte av någonting, inte ens att duscha. jag gick så klart ner massor i vikt eftersom jag inte åt, men det är såklart inte en önskvärd bantningskur. har du nån vän/familjemedlem som kan hjälpa dig med att handla och kanske laga lättare måltider? jag tror det är viktigt att försöka få i sig så mycket näringsämnen som möjligt när du väl orkar äta alls. promenader rekomenderas ju ofta, men det är ju inte alltid man orkar ta sig för så stora projekt när allt är som värst. att sitta på balkongen däremot låter som en fin idé! usch, jag känner verkligen med dig och jag hoppas att du får må bättre snart! många kramar!
Jag har en läkare och har medicin men märker inte direkt att den gör något längre. Min läkare har skickat mig till en psykiatriker nu då han inte riktigt vågar höja dosen mer och vet inte om det är rätt, så han tycker det är bäst att skicka till någon som är helt insatt på det. Dock får jag tid i febuari-mars någon gång, så ett tag dit. Men ska bli "skönt" att bli helt utredd och se vad som är "fel" på mig och förstå mer. Åh, precis så är jag! Kan ligga i sängen i flera timmar och försöka gå orka gå och kissa. Till och med det är en stor ansträngning liksom.. Mamma brukar handla åt mig och ibland följer jag med beroende på hur jag mår. Men försöker inte be om hennes hjälp så mycket mer, känns som att hon kommer gå in i väggen snart pågrund av sitt jobb, ett hus att sköta, hjälper en äldre dam och + mig. Känns som att jag dödar henne :( Tack så jättemycket. Det värmer otroligt att någon orkar svara.
hur har du det nu? mår du bättre? känn inte att du ska känna skuld och skam gentemot din mamma. jag tror det kan vara bra att du ber henne att hon säger stopp när hon inte orkar hjälpa dig mer. att du ska ta på dig hennes bekymmer också är ju inte rimligt. du får försöka tänka att nu behöver du hennes hjälp men nån gång kommer rollerna vara ombytta och du kan "betala tillbaka" hjälpen.