Det krävs kanske en viss bakgrundshistoria för att fläta samma detta ihop med rubriken så here goes: Jag har försökt gå ner i vikt så länge jag kan minnas, och visst har jag lyckats av och till. Överlevde tonåren med tunga 90kg+ och toppade väl vid 16-18 med 99 kg tills jag inte vägde mig mera. Jag har sedan första viktnedgången aldrig gått över 86kg men stannar aldrig under 73.. Min målvikt är 66-ish. (Det är inga siffror egentligen, men då jag inte kunde välja "få bort degmagen" eller "tajta till låren som hänger ner" så fick det ju bli så) Just nu väger jag 80,6 och har ätit nån form av LCHF - vacklat de senaste månaerna men fortfarande cyklat/promenerat 2-3 ggr och gymmat tungt iaf 1 ggn i veckan. I Måndags började min nya strikta period av lchf. Just nu Försöker jag verkligen förstå Hur jag bör äta. (matdagboken verkar vara awesome vad gäller kalorier osv. ger bra bild av hur en dag kan se ut i mat!) Har först nu insett att jag ätit på TOK för mycket fett, men detta för att tygla min rädsla att bli sugen på socker/kolhydrater. För när jag väl blir sugen finns inga hinder, jag kanske inte hetsäter stora mängder - men just grejen att jag inte bara kan hålla ett NEJ åt mig själv blir ju hetsigt beteende tycker jag. Jag blir liksom manisk och slutar med att jag halsar ur sambons pepsiflaska (om än dock bara tre munnar) och därmed failat mot mig själv. Därför har jag överkompenserat med fett.. det är idag det enda jag klarar mig undan sockret med. :/ Nu till min frågeställning.. (hoppas ni inte ledsnat på mig för länge sen) Jag vill verkligen kunna ha ett sunt förhållande till socker och kolhydrater. Kan man Lära sig få det eller är en sockerberoende Alltid just beroende? "Nykter" men fortfarande beroende? Blir väldigt ledsen av tanken att för all framtid behöva vara den som ska äta specialkost vid högtider eller så bara för att hålla kalorier och fett/proteinstapeln stabil.. Jag har så himla mycket känslor till alla högtids-maträtter och tilltugg ifrån min storätar-tid som jag önskar jag kunde radera.. Är en väldig tänkare och klurar på känslor mest hela tiden, men detta är som en knut. Jag förstår mig inte på mig själv! Kan man hypnotisera sig till självdiciplin/kontroll över sånt här? Hur äter man bara En kaka och känner sig nöjd och belåten? Hur kan man ha godisskålar hemma men inte läskas äta på flera dagar? Jag önskar jag kunde vara sån :´(
Mycket engagerad
135 inlägg
tyvärr sockermonstret kommer alltid finnas där men man kan få det lugnare och att man inte tappar kontrollen så ofta och kan må bättre
I boken "Sockerbomben i din hjärna" http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9172417269 förklaras hur det hänger ihop. Signalsubstanserna i hjärnan kan programmeras om. Typ 12 stegs programmet för alkoholister. Men det är hårt arbete. Har du inte läst boken så rekommenderar jag den varmt. Missa inte länken "Provläs" under bilden.
Tesuo, den boken vände väl det hela för mig när jag hittade den förra året :) Så jättekul att du nämner just den! Massor med bra fakta och tips för den som är vilsen, synd att de inte lovordade LCHF i den också så att jag hade ramlat över denna livsstil lite tidigare! (bästa som hänt mig brevid fästmannen) :)
Köpte en ny bok ok sockberoende vitt begär som jag ska läsa
Jag känner igen mig i det du beskriver, har funkat på samma sätt. Sötsuget har alltid varit min akilleshäl. Sedan ett år tillbaka äter jag enligt GB (glykemisk belastning) och jag är helt paff för jag har under detta år inte haft några som helst problem att låta bli godis och att hoppa över skaklarna. Jag har rent av provat nån mun glass vid några tillfällen och en godisbit vid ett tillfälle (saltlakrits som var en av mina stora laster tidigare) men det är inte gott, den söta smaken blir kväljande. Men, jag vet också att jag kommer att vara tvungen att passa mig resten av mitt liv. Jag kan inte ha sötsaker hemma, då vet jag att jag inte kan stå emot. Jag äter upp till 10 i GB per måltid, vilket ger en minimal blodsockerhöjning. Det funkar för mig att äta lite frukt, lite bröd, lite pasta (aldrig vitt bröd eller pasta). När jag bli sugen äter jag några rutor mörk choklad och ibland festar vi till och gör chokladmousse, varm choklad eller chokladfudge (helt osockrade). Så jag känner ändå inte att jag försakar något då jag fortfarande kan äta gott. När jag är på fika hos andra äter jag inte, men det är inte svårt faktiskt. Jag förstår din önskan att funka som du beskriver, jag har alltid önskat det. Folk som har öppnade chipspåsar hemma i veckor. Som kan baka bullar och kakor, frysa in och ta fram när de får gäster. Hur är det ens möjligt? Men jag måste anpassa mig till mitt sätt att fungera och acceptera för mig går det inte. Visst hoppas jag att någon gång funka så men blir det inte så får jag anpassa mig efter vad jag klarar av och mår bra av. Min man får inte köpa hem söta saker, vilket inte han tycker är en uppoffring eftersom det viktiga för honom är att jag mår bra. Det funkar nu att han har vanligt läsk hemma (jag är så programmerad nu att inte dricka det att jag inte blir sugen) eller glass som inte innehåller choklad men inget annat. Nu har jag svamlat en massa och vet inte om något har varit svar på ditt inlägg - men, du ska veta att du inte är ensam!
Hihi tack för dina tankar vicz! Det känns härligt att inte vara ensam. Det gör det verkligen! Det här forumet har hjälpt mig mer än något annat i mitt liv hittills, vad gäller matintag och tankar kring min kropp. Precis som du beskriver så vänjer man ju sig ganska så snart när man inte äter en massa kolhydrater/eller GB, det där suget gör sig sällan påmint. Det kommer ju som ett brev på posten om man slarvat med maten under dagen, men annars så är det som bortblåst. Underbart! Vad kul att höra din berättelse också. Starkt jobbat av dig måste jag säga. Socker är ju ren skit så vi är duktiga som håller det på ett bra avstånd. Ha en härlig helg!!