Mycket engagerad
141 inlägg
Hej!
Tänkte kolla om det är någon mer som har problem med hetsätning härinne? =/ tänkte om man kanske kunde stödja och peppa varandra så att man inte ska hamna i det där negativa ätmönstret..
Jag har haft problem med hetsätning i flera år.. Jag klarar av att sköta kost och motion perfekt och jag mår jättebra, men så händer något emotionellt och jag faller samman totalt och bara äter allt jag får tag i och jag hatar det, efter en sån hetsätning så ser jag sjuk ut eftersom hela kroppen "sväller" upp så att säga.
Vore skönt om man kunde bolla tankar och idéer med någon som är i samma situation.
/Maria
har sammra problem vilket har lätt att äta med känlsorn och fast jag inte vill så hamnar jag åter igen i samma siuation ,ska försöka ännu en gång att bryta detta och inte ge efter för känslorna ,vill så gärna ha en normalvikt och kunna hålla den och må bra utan ångest av ätandet
Jag har också problem med hetsätningar och har haft det enda sedan tonåren, men har blundat för det enda tills nu. Har perioder när jag hetsäter och ibland kompenserar jag för det, ibland inte. Och sen har jag perioder när jag är superstrikt med både kost och träning. Har helt enkelt svårt att hålla det på en lagom nivå. Låter lite som vi har samma problem.
Har pendlat massor i vikt fram och tillbaka men aldrig varit nöjd, hur smal jag än varit. Hur är det för dig Keighlee, något du känner igen?
Önskar ingen detta problem med hetsätning men det är ändå skönt att det är flera som har och har haft det här problemet ett tag.. Det är extremt svårt att få till ett normalt ätande och ett stabilt liv när det är känslorna som styr ätandet (så är det för mig).. Och helgerna är värst för mig, för då är det ju en mentalitet av att då "får man unna sig" problemet är bara att jag inte kan unna mig något litet som de flesta klarar utan jag kan non-stop sitta och äta mat tills jag i princip spyr och sedan mår jag så hemskt dåligt, både psykiskt och fysiskt.. och egentligen, om man inte klarar av att "unna" sig som "normala" människor, då är det fasen inte värt det! Hatar att man alltid får kommentarer från vänner och familj, - Ja men du måste ju unna dig ibland, det är ju mänskligt!
leaa, Ja absolut. Jag känner verkligen igen mig. Fast förra året vägde jag ca 10 kg mindre än idag och var riktigt nöjd med mitt utseende och vikt, livet var toppen! jag åt bra mat, tränade för det var kul och gjorde saker som gjorde mig glad, och det viktigaste, jag självmedicinerade mig INTE med mat.. Vill så gärna tillbaka till det men vet inte riktigt hur, jag är så sjukt känslostyrd just nu, vet inte hur jag ska få kontroll över mitt liv igen =/
samma här jag vägde 12-14 kg mindre för 1 år sedan och tänkte att nu ska jag hålla min nya vikt och sluta slarva och äta med känslorna ,men tyvärr inte
vet inte hur många gr jag gjort detta fel =(
för min del triggar socker ,kolhydrater som vitt bröd,makaroner, och sånt
sen när man äter för mycket och misslyckas kommer ångesten och deppigheten över problemen.
man måste förlåta sig själv och göra så gott det går, och tyvärr känns det som om det är svårt att få hjälp för detta , min man och jag har typ samma problem
och kämpar tillsammans igen ,men jag äter mycket mediciner som cortison som inte gör saken bättre precis. pepp alla kram
Känner igen problemet. Man behöver grunda med bra mat som håller suget lågt. Och sen jobba med beteendena. Hitta andra strategier när suget sätter in.
Ikväll är jag jättesugen. Än så länge har jag klarat mig. Tänker sånt där som "gör det mig lyckligare om jag äter?" Svar: "Nej!" Och "Vad är problemet egentligen?" Där är svaret förstås svårare, men ofta så kan det hjälpa för mig att ta hand om mig själv lite extra. Krypa ner under en filt. Använda värmekudde. Fundera i min dagbok. Eller, just nu, faktiskt att skriva det här inlägget som påminner mig om mina strategier - eftersom jag känt mig sugen nu hela kvällen vilket är väldigt jobbigt att hålla emot.
Så här tänker jag: varje gång jag låter vli att känsloäta och i stället gör nåt för att åtgärda det som ger mig dom där känslorna, varje sån gång så har jag ju gjort nåt bra för mig själv, inte i första hand för att gå ner i vikt, utan för att faktiskt må själsligen bra och det stärker mig.
Men, så här klok har jag inte blivit på egen hand :-) Jag har gåt i terapi och tittat på de ångestknutor jag har (pga andra orsaker än ätandet). Och jag har gått i KBT och lärt mig lite om hur man hanterar felaktiga tankemönster.
Så - har man råd är några ggr med en KBT-are väl investerade pengar.
Eller mindfulness! det är störtbra! www.mindfulnesscenter.se
Den här tråden passar jag in i, då det blir frossa i mat..hälst det jag vet skadar mig mäst, tror att det båtnar i att när man var barn fick man en kaka eller glass för jag var lässen! Är det någon som känner igen det? Det bästa för lig är att ut och gå långt.. då blir man av med oron i kroppen. Så går kvällen lättare. Ring en vän och säg att ku är jag så där knäpp igen. Det är ju svårt att äta och prata i telefon, fast det går.
hmm känner igen mig väl Dorisa
vi hade jämt nybakade bullar och kakor hemma och fick ofta äta hur mycket man ville inga begränsingar på glufs inte på kak och brödfronten i alla fall.
jag har haft brödstopp /sockerstopp/begränsning av mat och kalorier nu i över 1 vecka och har gått ner 2,5 kg men det är en kamp. men måste få äta mig lite mätt annars går det ju inte. men har bestämt mig att ingen ska tvinga i mig det jag inte ska äta och planera måtider är viktigt. Tyvärr blir man sur och tvär också
men men jag ska klara det här det har gått förut .
i helgen är det dop och då vet jag att det kommer att finnas tårtor och sånt tyvärr
men jag ska inte äta punkt slut.
livet är en utmaning helt klart men jag kan inte trösta mig med mat och kakor mera
hej alla
hoppas det går bra för er ♥ här går det ganska bra men behöver motivera mig själv varje dag för att orka , lätt att man tar till matbehov när man är nere
men veckan har gått rätt bra förutom lite mörkt bröd inget socker inga kakor ingen hetsätning
Jag är också hetsätare, eller "tycka synd om mig själv-ätare" som jag brukar kalla det. Jag har kämpat i ungefär 10 år med denna skiten nu, men tycker dock att det blivit lite bättre det sista halvåret. Jag bestämde mig för att helt och hållet avstå ifrån det som jag oftast ville äta under mina hetsätningsattacker, nämligen chips. Jag åt ju chips annars också, men sedan jag valde att behandla det som ett beroende har mängden "mat" vid hetsätningarna minskat. Men jag är på inga sätt fri, finns det rostbröd i huset kan jag lätt klämma i hig en 10 rostade mackor med smör och ost under en attack, godis, kakor, bullar etc uppepå det, ja allt som kan betecknas som någorlunda sockerfyllt. Kakor och bullar är numer inget vi har hemma utom vid kalas och då får jag verkligen kämpa för att inte hitta en anledning att känna mig nere, rostbröd är bytt mot tekakor, frökusar och liknande som inte går att rosta och godis finnes ej mer än till helgen. Jag kan heller inte bara sticka ner till affären och handla för det är 2 mil till närmsta affär. Men humöret blir förskräckligt när det inte finns något annat än frukt och grönsaker att tröstäta på, jag hatar hela världen och är elak sur och lättirriterad. Stackars familj
Vad tråkigt det är att höra att du också har det här jobbiga problemet, det hemsöker en verkligen.. Men skönt att det går bättre för dig nu iallfall..! Bara att kämpa på och hitta sin styrka,
Jag är likadan, räknade ut hur många kalorier jag ibland kan jag sätta i mig under en såndär dag och det var skrämmande men blev typ 8000 kalorier, hur är det ens möjligt?! Det är så läskigt.. Jag villl inte leva såhär men är så svårt att ett bryta mönster, hetsätningen för mig är en typ av trygghet och jag mår oftast bättre när jag äter ohejdat och det är ju ett psykiskt problem liksom..