Hej!
Tänkte kolla om det är någon mer som har problem med hetsätning härinne? =/ tänkte om man kanske kunde stödja och peppa varandra så att man inte ska hamna i det där negativa ätmönstret..
Jag har haft problem med hetsätning i flera år.. Jag klarar av att sköta kost och motion perfekt och jag mår jättebra, men så händer något emotionellt och jag faller samman totalt och bara äter allt jag får tag i och jag hatar det, efter en sån hetsätning så ser jag sjuk ut eftersom hela kroppen "sväller" upp så att säga.
Vore skönt om man kunde bolla tankar och idéer med någon som är i samma situation.
/Maria
Men hur mår du efteråt? Jag mår också bra just under ätandet, men efteråt får jag liksom baksmälla både psykiskt och fysiskt. Den psykiska visar sig som en panikångest hos mig, vilken jag medicinerar för, på gott och ont.
Jag mår skit, både psykiskt och fysiskt.. Har typ panikattack jag med, och ligger och typ skakar och svettas och har så hemskt ont i magen och i huvudet.. Ibland känns det som att mitt liv är slut typ, och då fortsätter jag att äta mer... det är sjukt. Hur hanterar man detta egentligen? =/
Hur är det för dig med medicinerna då? hjälper dom dig?
Jag medicinerar av andra orsaker, inte hetsätandet i sig självt. Har kronisk depression kan man säga, det är en obalans i signalsubstansen serotonin. Därför äter jag antidepressiva, för att fixa balansen. Vid stressiga perioder ökar obalansen och detta leder till panikångest och ångest och för detta tar jag även ångestdämpande/lugnande vid behov. Men de funkar ju att ta efter en hetsätning också då symptomet är just ångest. Jag brukar försöka stå ut med ångesten när den kommer efter en hetsätning, eftersom jag tror att det är bra att må dåligt efteråt, någongång kanske hjärnan tar in sambandet och slutar skicka på mig hetsätarattacker :-)
Det svåra med ätstörningar är att de sitter i hjärnan och hjärnan är kunglig på att lura oss. Det som gör det extra svårt att få stopp på är att det gäller att hindra den första impulsen, ni vet den där första reflexmässiga tanken på att äta när man blir ledsen. hur stoppar man en reflex? Lååångvarig träning med att betinga reflexen med ett annat beteende än det den är kopplad till. Nu blev det knöligt språk, märker jag men enklet sagt handlar det om att reflex-kopplningen ledsen-äta ska bytas mot exempelvis ledsen-promenera. Samtidigt som denna reflex-koppling ska ändras behöver man analysera och uppskatta hur ledsen man är, om det är legitimt att bli ledsen eller om det är en ursäkt, om man kan ruska av sig det osv.
Jag tror, men har ännu inte klarat av att utföra, att om man kan ta typ en minut åt att fundera över varför man är ledsen, enligt vad jag skrev ovan, och uppskatta hur ledsen man är, kanske som med sjukhusens smärtskala där 0 är ingen smärta och 10 är den värsta smärta jag kan tänka mig, kan man begränsa ätandet. Att "ja men jag är ju inte mer ledsen än en 3:a, så jag behöver bara två mackor". Det gäller att lura det organ som lurar oss, komma runt reflexerna och ändra sitt beteende radikalt redan vid första antydan till hetsätningsattack.
Man kan prova att under lång tid, flera månader/år använda sig av positiva affirmationer. Det känns fånigt i början och tar tid, men det är ett sätt att byta ut reflexen mot något annat eller att hantera känslan av "mitt liv är slut". varje gång man överhuvudtaget närmar sig känslan ska man tänka på en fras, den får ju anpassas efter vad man vill ändra på, men som tidigare exempel "det är skönt att promenera". till tanken lägger man så småningom känslan av frisk luft i lungorna, vinden mot ansiktet och får då en hel tankeupplevelse. När man befäst denna upplevelse så att den är stark och omedelbar (ledsen -ät- nej promenera) och följer denna tanke är man snart där att "äta" tanken faller bort.
Låter nog lite snurrigt men jag hoppas grundtanken gick att förstå.
Det är lätt att säga men svårt att göra, jag är själv snart färdigutbildad beteendevetare, men jag har ännu inte fått bukt med mitt eget beteende, eller är ens i närheten
Myskatt: Om du känner att det inte räcker med den dos du tar av Sertralinet ska du ta kontakt med doktorn som skrev ut det till dig så får han bestämma om dosen ska ökas. Sedan är det ju så att tabletterna (Sertralin, Citalopram, Cipramil m.fl.) inte är några glädje-piller utan de ska hjälpa oss igenom de värsta kriserna, liksom jämna ut och släta till de där djupa depressionshålen vi faller ner i ibland. Men livet i sig självt går ju lite upp och ner, ibland har man perioder då man är gladare och ibland är man mörkare och dystrare till sinnet. Det är helt normalt, även för personer utan depressioner. Dock ska man inte gå och vara deppig för länge innan man går till doktorn. Sertralin är ett mer kraftfullt SSRI-preparat än Cipramil, Citalopram etc. så du ska nog ta dina ihållande svackor i humöret på allvar. Be mamma ringa doktorn redan på måndag, iallafall om du har känt så här i mer än tre veckor.
Att du mår bättre och känner dig gladare av choklad är inte så konstigt, den triggar igång både serotonin- och endorfinproduktionen i hjärnan, just de ämnen som får oss att känna oss lugna och lyckliga! Synd att det inte är nyttigt, då skulle ingen behöva må dåligt :-)
Det är bra, så du får hjälp ☺
Jag ska också ta kontakt med någon typ av psykolog på måndag. Nu måste det här sluta, det gör mig så ledsen och jag vill verkligen inte leva såhär. Hoppas dom kan hjälpa mig på något vis.. :)
Jag känner igen mig så väl i att ha hetsätning. Jag har samma sak, jag kan hålla kosten bra i veckor sen kommer den här svackan då jag äter allt och bara go saker mest, då menar jag kakor, bullar, godis allt jag kommer åt. Lyckas på en helg gå upp 2kg bara på strunt och även fast jag vet att det är så svårt att bli av med dessa kilon som jag inte vill ha. Så varför gör jag då så här mot mig själv??'
Skönt att få prata av sig😔
Myskatt: Kanske kan du få låna penagr av din mamma, så du klarar dig fram till nästa gång du får pengar? Du har ju inte gjort av med dem på godis eller dricka utan blivit bestulen. Har du anmält stölden till polisen?
Keighlee: Ring vårdcentralen till att börja med, de har kuratorer som ofta har genomgått KBTutbildning (Kognitiv Beteende Terapi), vilket borde fungera bra i detta sammanhang. Det handlar ju om att förändra tänkandet och känslorna (Kognitiva förmågor) kring ett Beteende :-)
BRA att du tar tag i det!