På gång
17 inlägg
Jag kan vara riktigt duktig, jag kan sköta mig och hålla mig inom mina egenuppsatta ramar, men alldeles för ofta är det som att jag ger min egen hjärna tillstånd att blunda och hålla för öronen. Under den tiden (som jag på något märkligt vis gett min egen hjärna ett alibi för) så smiter det primala jag iväg och inmundigar något som jag inte borde äta, något jag inte behöver eller kanske rent av något jag inte ens vill ha!
Sen efteråt sitter jag och undrar över vad det var som egentligen hände, ibland också om det verkligen hände!
Är det någon som har några bra tips för hur man ska lyckas övertala sig själv om något man egentligen förstår? Att "syns det inte, finns det inte" inte fungerar på varken vågen eller självkänslan?
Belöna dig själv varje gång du varit i automaten utan att köpa något onyttigt. Köp hem ett ark med guldstjärnor. Klistra upp en för varje gång på ett fint papper och när du fått ihop 10 stycken så ger du dig själv en gåva. Motivation är A och O för att få det att fungera. jag vet hur svårt det är. Ibland liksom ropar godsakerna på en.Lycka tillA
Jag har en motivationsbild, dvs en bild av en person vars kropp jag vill ha. Så snart jag blir sugen på något får jag ta fram bilden och tänka vill jag se ut så här hällre än äta chokladkakan exempelvis? Ofta blir svaret att jag vill ha en snyggare kropp.Ibland brukar jag dock äta gosaker, men bara lite, tex 30-40gram choklad istället för 100-200 g. Sedan vissa dagar faller man dit och äter en hel pizza, men då är det bara ut och röra på sig, ta fram motivationsbilden.
Jag brukar faktiskt gå in på matdagboken och då blir jag genast inspirerad till att låta bli och istället träna! Men jag förstår vad du menar, jag brukar hela tiden tänka att jag faktiskt är värd godis och liknande, haha. Jag säger emot mig själv hela tiden.