Läser runt på olika joggforum och blir inte klok på hur man ska göra egentligen. Räcker det med de tre pass per vecka som jag gör just nu? Ett halvlångt, mellan 6-10 kom , ett intervallpass/backpass på ca 4 km och ett på 1-1, 5 mil i långsamt (?) tempo? En av veckorna längre fram tänkte jag ta 2.1 mil så jag har provat distansen men lååångsamt. Hjälper det att lägga in ett pass till men då på cykel? Så trappa ner dom sista två veckorna... Är rädd för skador så törs inte utöka joggandet men är lite orolig för att det inte räcker`? Vill ju gärna bli lite snabbare, gör milen på 1,03 ca nu och har gjort samma tid sen i somras typ. Många forum lämnar så tekninskt avancerade utlägg som jag knappt förstår:-).Snälla LadyG orkar du svara på en fråga till från mig? Någon annan? Hur lägger ni andra upp det?
Mycket engagerad
201 inlägg
Tjusigt, det låter som att du hittat rätt nu :-) Du kommer att flyga fram på Varvet!
Jaha o nu tror jag det gick åt skogen tyvärr. Har haft en envis punkt på benet som gjort ont men nonchalerat den först. Tog en veckas vila sen och började nu igen. Punkten är kvar (känns dock bättre). Sen började jag googla och prata med folk som springer. Låter som en stressfraktur tycker dom flesta. Gör ont om jag hoppar på ett ben och är en punkt. Gör inte ont om jag går på tå eller häl. Har tid hos min naprapat (som även är involverad i ett löpgym så kan sånt här) nästa fredag. Kommer cykla under tiden och ha på liniment. Finns det nåt annat som kan sitta lite på sidan av skenbenet mitt emellan knät o foten. Inte benhinneplatsen? Nån sena?
På insidan av smalbenet? Tibialis posterior och soleus skulle kunna generera smärta i det området. Om du menar på utsidan skulle det kunna vara peroneus longus, om du tror det är muskulärt. Har du en stämgaffel kan du testa själv om du tror det är stressfraktur: däng stämgaffeln i något så den börjar vibrera kraftigt, sätt skaftet mot benet i det ömmande området. Hittar du ingen smärta, bara vibrationer, är det sannolikt ingen stressfraktur, eftersom det skulle ha gjort ilande, isande ont (lika svårt att missa som en sprucken tand när man biter i en isglass, ungefär). Du kan få göra om proceduren ett par gånger för att täcka in hela området, eftersom vibrationerna avtar ganska snabbt och man får den tydligaste effekten så länge den vibrerar mycket.
Tyvärr ingen stämgaffel, ska kolla runt lite efter en. Det är insidan, ska googla Tibialis posterior och soleus. När jag börjar springa känns det i början sen går det över faktiskt och känns inte förrän ett tag efter.
Kollat lite på Tibialis posterior och det jag funderar över är mitt byte av skor. Köpte nya skor (och det är efter det jag fått problemen men kan också bero på att jag samtidigt ökade doserna.) och de nya skorna är mycket större framme i tårna. Mina tår är mycket mer rörliga i dessa skor och tänker att i varje steg så vickas ju tårna uppåt och kanske påsåvis irriterar Tibialis som är fäst i foten? Hm, kanske är långsökt men sist sprang jag i mina gamla skor och känner inte lika mycket av punkten som tidigare, fast känner av den gör jag. Hoppet är det sista som överger människan sägs det ju....jag VILL springa och inte vänta en massa veckor.
Kan säga på en gång att en stressfraktur gör ont hela tiden. Det går inte över, det blir inte bättre, det blir inte mindre ömt när man sprungit ett tag. Så det betvivlar jag starkt att det är, även om du kanske är det statistiska undantaget. Fast det tror jag inte att du är faktiskt :-) Det låter betydligt mer sannolikt att det handlar om ovana vid de nya skorna i kombination med den ökade dosen löpning. Det är en varningssignal helt enkelt, att du balanserar på gränsen. Bra att du ska till en naprapat som kan löpning, gissar att vederbörande kan klämma och känna rejält och ta reda på vilken av musklerna det är eller om det är s.k. refererad smärta (något som egentligen sitter på en plats, men man upplever smärtan på någon helt annan stans).
Den här videon kanske kan vara till hjälp? https://www.youtube.com/watch?v=7vZVq3ov914&feature=player_embedded
Oh, hopp om livet! Nej jag vill absolut inte vara nåt undantag, jag lovar:-). Lägger till övningen han visar i videon till de övriga tåhävningarna och höftövningarna jag gör. Ja den här naprapaten har tillsammans med en annan kille en löptränaranläggning så han ska nog lyckas hitta felet tror jag. Har också bokat en löpteknikkurs hos killarna. De videofilmar en när man springer, inte bara benen utan hela kroppen. Sen får man veta vilka svagheter man har och hur man kompenserar för dessa. Spännande! (Skulle kanske börjat där från början för ett år sen då jag började springa ordentligt).
Du tar lärdom av dina misstag, det är det viktigaste. Då finns det alltid hopp :-) Dessutom är det så otroligt lätt att man blir lite överentusiastisk när det börjar gå bra, man vill mer än benen riktigt vill vara med på. Med lite tur räcker det med någon veckas återhållsam träning, kanske varvat med alternativträning och sen kanske du kan börja gasa igen. Hoppas det, men det kommer du ju att få veta ganska snart i så fall :-) Hur kul hade du tyckt löpskolning är för ett år sen för den delen, är inte risken stor att man känner "vad ska jag med det till som bara ska jogga lite?". Eller har du alltid varit så driven och på hugget, för nu känns det verkligen som att du vill och kämpar för din rätt att springa.
Det har du rätt i, att jogga liksom ; hur svårt kan det vara? Tänkte man då.... Javisst har springandet blivit ett behov , ett stort behov. Jag måste lära mig hålla igen lite så den här veckan innan naprapatbesöket ska jag cykla och köra lite extra styrketräning. Förstår ju att jag trots allt är ganska ehum.. äldre och ska bygga upp mig långsiktigt. Men springa det ska jag! ( Ännu en gång, tack för stöd!