Nykomling
10 inlägg
Hejsan är ganska ny här!Jag är inte direkt jätte stor men har hela mitt liv varit "lite små mullig" och nu är jag trött på det!Men jag får sån jädra ångest, bestämmer mig hela tiden att nu ska jag bli nyttig! Endå blir det någon chokladboll som jag käkar i alla fall och då får jag en väldigt ångest och blir så trött på mig själv! endå gör jag om det om och om igen!Är så trött på denna ångesten och skammen och att jag inte går ner :(
Ibland blir man lite mörkrädd. Inte enbart pga det som trådstartaren skriver, utan rent generellt hur svårt folk har att hålla tassarna borta från godis om man vill gå ner!
Det stavas självdisciplin. När jag vill gå ner i vikt så kan jag helt enkelt strunta i att ta den där chokladen, godisen, eller om ni så vill, chpkladbollen. Det är ju ingen som TVINGAR ner maten i strupen på mig. Nog kan man bli bra sugen många gånger, men man är väl vuxen? Bara att tänka efter INNAN man för handen mot munnen?
Klarar man inte den enkla uppgiften kan jag inte för mitt liv tro att man faktiskt vill gå ner i vikt.
Grattis till dig Vidio, till din självdisciplin och din viktnedgång. Nu kan du börja jobba på förståelsen att alla inte har den superdisciplinen du verkar ha förunnats med. Duktigt onödig kommentar, enligt mig.
Kämpa på Aanonym, det gäller att komma igång med några "bra dagar", sen brukar det bli att man har självinsikt nog att låta bli den där chokladbollen trots allt, för att inte "förstöra" och locka till sig ångest.
I övrigt håller jag med er andra, är du ute efter att räkna kalorier finns ingen anledning att totalförbjuda sötsaker av olika slag - de flesta hjärnspökena sitter just i huvudet och börjar skrika och ha sig om man bestämmer sig för att "jag får inte". Det gäller att se fördelarna gentemot nackdelarna, inte äta bara för att det är gott utan också tänka efter vad som händer efter den där chokaldbollen (sötsuget triggas ännu mer, ångesten kommer, man tycker man har förstört allt så man kan lika gärna "börja om igen på måndag".
Allting är ju lättare sagt än gjort naturligtvis, men oftast lossnar det efter några dagar. Sen får man börja ragga tips på hur man FORTSÄTTER hålla uppe motivationen, med deeet är ju en helt annan historia... ;)
Stor peppkram på dig Aanonym, och lycka till!
Oj, Minhu, det var verkligen inte meningen att stöta mig med någon, och hoppas uppriktigt ingen tagit illa upp.
Men jag vidhåller: Kan man inte hålla tassarna borta (tillräckligt mycket för att hålla nere kalorierna) så tror jag inte man är tillräckligt motiverad, alltså vill man inte gå ner i vikt riktigt. Då tycker jag lika gärna man kan hoppa det ett tag, istället för att plåga sig själv. Sen kan man börja om igen när man verkligen hittat motivationen.
Min motivation var helt enkelt att jag köpte en kostym. Butiksbiträdet tyckte sen satt bra, men byxorna var "lite trånga". Hon berättade att hon absolut kan lägga ut byxorna lite. Det tände mig som fan. "Här blir det ingen utläggning!" :) Riktigt bra väckarklocka för mig.Hade jag inte fått den hade det dröjt.
Således tror jag inte man fått sin "väckarklocka" om man inte kan motivera sig.
Försök hitta andra saker som dämpar ditt sug lite grann. Egentligen så handlar det om hunger. Varje gång jag är hungrig så börjar jag tänka på sötsaker. Det är det första som poppar upp liksom..
Men är man mätt så kan man ganska så lätt hoppa över sötsaker utan vidare problem. Så är det iallf för mig.
Jag är väldigt van vid att alltid ha något sött eller gott som chips till film eller serie eller kvällsmys som jag dessutom har flera dagar i veckan. Men jag ha liksom bytt ut dessa sötsaker till te, frysta hallon, frukt, morot me dipp etc.. Och det hjälper och det blir en vana.. Sedan kan man såklart unna sig annat gott ibland. Jag ska försöka hålla mig till att unna mig en gång i veckan. :)
Det är iiinte lätt. Men inte omöjligt heller!
Jag rekommenderar dig att läsa antingen "sockerboken" eller "sockerbomben" om du har problem med ditt sötsug.
Jag var precis som du en riktig sockerråtta men när jag läste dessa böcker åt jag inte sötsaker på flera månader efteråt. Blev sjukt motiverad att hålla mig ifrån det.
Numera har jag en lite mer avslappnad inställning till det hela och äter ibland utan ångest. Men de böckerna kan verkligen hjälpa till med både motivationen och diciplinen.
Dock handlar det ju inte bara om att ha enorm självdiciplin. Det är ju ett kemiskt beroende, nästan svårare än vissa andra kemiska beroenden eftersom du har frestelserna överallt runtomkring dig. Jag har hade lättare att sluta med droger än med socker och det är just pga tillgängligheten. Så de som tror att det endast krävs diciplin tolkar det alltför enkelt, det är många faktorer som komplicerar det hela.
Men inte omöjligt och om du verkligen jobbar med problemet kommer du självklart fixa det. Börja med att skaffa dig en massa kunskap om vad problemet beror på, hur allting hänger ihop och vad du måste göra för att överkomma det. Kunskap är makt som du vet :-) Och ger dig kontroll!
Lycka till! :-)
Självklart ska man ha självdisciplin. Men när man väl äter den där chokladbollen eller vad det nu är så ska man njuta av den och inte ångra att man har ätit den. Risken är annars att man tänker att "Äsch, den här dagen har ju skitit sig ändå. Jag kan lika gärna fortsätta äta."När man äter saker som är gott, men som man vet inte är bra för en, så ska man njuta av det och sedan gå tillbaka till den hälsosamma kost som är bra för oss alla.En sund livsstil handlar inte om att förvägra oss allt godis, alla kakor och allt som är onyttigt. Det är att se till att det inte händer så ofta och att istället verkligen njuta av det när vi väl unnar oss det där lilla extra. Precis som allt annat i livet så uppskattar vi det goda mer om vi inte får det hela tiden och därför inte kan ta det för givet.
Håller med Dallanna till 100%.Försök tänka, jaha det var den chokladbollen det. Nu dröjer det nog ett bra tag innan jag vill ha en ny.Gör ingen stor grej av dina övertramp, utan bara tillbaka på banan igen!Pepp pepp!
För det första vill jag börja med att peppa Aanonym. Jag förstår mycket riktigt vad du går igenom men håller med alla andra inlägg utom supermänniskan och den utan några som helst problem i livet Vidio. Jag kan nog säga att de flesta inte har den järndiciplin som du påstår dig ha men det måset ju vara skönt att vara "perfekt"
Kämpa på och se det inte som ett sådant stort misstag eller fel utan som sagts ovan gå vidare. Så länge som man kämpar på och försöker kommer man alltid någonvart.
Kämpa på.
Tack Markus. Ja, det känns faktikst jättebra!