Lag Tuggummi!! =))

Bra! Då är du med :)

Fredag igen - minus 0,2 kg :) 5Lin (73)............... mroos (74)........... Ica70 (71)............. 68,9 kg Mullis (72,1)........... EmmaLoo (72,3).... Jag la in startvikterna inom parentes. Läste/såg på BL-tråden att några gjort det. Meddela om ni inte tycker att vi ska göra det. Kanske ska vi bara ha det i "överskriften" till vår tråd? Vad tycker ni andra? Pepp inför helgen :)

Måndag och dax för vägning igen. 5Lin (73)............... mroos (74)........... Ica70 (71)............. 68,9 kg Mullis (72,1)........... 72.9 kg EmmaLoo (72,3).... Ja det går ju åt rätt håll iallafall även om det är med snigelfart.

Rätt håll är bra :) Pepp!

Imorgon ska jag väga in mig, förväntar mig inga underverk, men håller tummarna! Min vikthistoria är rätt kort. Jag har sedan jag var liten varit lite större (är inte så lång, och då lägger sig kilona gärna tätt). Det "rätades ut" lite i tonåren, men när jag inledde mitt första (och hittills enda woho) riktiga förhållande för några år sedan kom det hand i hand med kärlekskilona. Det första året efter studenten gick jag upp ca 10 kilo, vägde som mest 75, och bröt ihop totalt. Testade dukandieten i en månad, och gick ned några kilon, men tröttnade och gick upp dem igen. Har legat på 70+ sedan dess, och inte riktigt orkat bry mig om vad jag stoppar i mig. Träna har jag gjort hyffsat regelbundet under tiden, det är maten som är mitt stora problem. Målet är först och främst att ligga på 60+ igen, och sedan att håll mig melllan 60-65 kilo som jag gjorde förut. Tack för att du delade med dig EmmaLoo, intressant att höra andras historier :) Känner som sagt igen det där med trivselkilo i ett förhållande! Riktigt bra jobbat med alla kilon du tappat :) Pepp till alla i vårt fina lag!

Min vikthistoria är däremot lång, har oxå varit lite större hela min uppväxt,rätades ut lite första året på gymnasiet när jag flyttade hemmifrån, dagen innan min 18 års dag träffade jag "the love of my life" min man och kärlekskilona kom som ett brev på posten. Jag har varit medlem hos viktväktarna 3 ggr och gått ner för att sen gå upp har varit med i studiecirkel och provat andra konstiga dieter, vändningen kom 2003 när jag började jobba igen efter att ha varit mammaledig med mitt fjärde barn. Jag började tänka på vad jag stoppade i mig och promenera till och från jobbet + att mitt arbete delade ut friskvårdskort till sina anställda, kravet för att få ha det är att man använde det minst 20ggr under året, jag har aldrig gillat motion och skolidrotten skolkade man ifrån, men nu började jag gå på vatten aerobics, för att ganska snart prova bodypump och det gav mersmak såå jäkla roligt, har därefter gått på många olika pass och gått på crawlkurs så nu motionssimmar jag med simsällskapet ca två gånger per vecka. Gick ner 15 kg under den här tiden och lyckades hålla det men nöjd blir man ju aldrig hade ju några kilon kvar då målet är 65-68kg, men som jag sagt förr jag kommer till strax över 70 sen är det stopp, förra året hade jag ett riktigt jobbigt år med högre arbetsbelastning + att min son fick diagnos ADHD, jag tappade kontrollen och orken och lusten att träna var borta så vid nyår vägde jag över 80 igen. Nyårslöften om nya tag -8 kilo till påsk, inget godis till 1/6 och träna 3ggr per vecka. De två första har jag klarat men träningen vill sig inte, hämtade ut mitt 7:e friskvårdskort nu så nu måste jag ta tag i den biten och har lagt om min kost till lchf få se om jag kan få andra resultat. Kanske syns vi under 70 strecket snart. Mullis

Min vikthistoria innehåller som många andra både med- och motgångar. Har väl alltid burit på några extra kilon även under tonårstiden då jag tränade ganska mycket (bl a fotboll och innebandy). Jag har varit med i viktväktarna ett par gånger och har under de perioderna lyckats ganska bra, men jag har aldrig lyckats "hålla i" hela vägen utan det har alltid slutat med att nått "kommit i vägen" och sedan har det burit uppåt igen. Det som har gjort att jag halkat av banan har varit stort som smått, allt från graviditeter till förkylningar och semesterar. I grund och botten handlar det om motivation. Finns inte den kan den minsta lilla motgång sätta stopp. Finns det någon fler som tror att det andra inte ser att du stoppar i dig inte räknas? Som jag beter mig i mina svackor kan man verkligen tro att det är det jag tror :/. Vi har också möjlighet till träningsbidrag här på jobbet samt att vi får ta ut en friskvårdstimme per vecka. Det här försöker jag verkligen utnyttja. Jag brukar gå på de lunchpass som Friskis och Svettis har (jympa, cirkelfys, spinning), skidåkning på vintern och på senare år har jag även börjat springa, nått som jag egentligen aldrig gillat men har lärt mig att uppska mer på "äldre dar" ;). Eftersom jag någonstans inom mig har en liten tävlingsmänniska så har jag upptäckt att olika utmaningar är bra för mig. Just nu är jag med i en stegtävling här på jobbet samt en tävlig som går ut på att jag ska göra en klassiker under året. Stäckorna är simning, löpa/gå, cykla och åka skidor. Det är inte en äkta svenks klassiker utan jag får dela upp sträckorna för respektive gren i delsträckor...en kilometer här och en mil där...tills hela sträckan är gjord. Mitt drömmål är att gå ner till 65 kg. Jag har tidigare tagit mig ner runt 68 kg men som sagt alltid studsat upp igen. Jag har inte anammat någon speciell diet utan försöker köra efter att jag måste förbruka mer än jag stoppar i mig. Försöker leva efter "Jag kan äta allt, men inte hur mycket som helst och inte jämt". Bra kämpat Tuggummi! Vi ska fixa det här :) PEPP!