"Det klassiska uttrycket att ens kropp hamnar i svältläge om man äter för lite kalorier har egentligen ingen större grund i verkligheten. Äter man mindre kalorier än kroppen behöver så kommer man att gå ner i vikt. Att ens viktnedgång går i vågor är naturligt och vätskenivåer i kroppen kan göra att man står still i upp emot 2 veckor (6). Så om man är säker på sitt kaloriintag och man tycker att viktnedgången går långsamt så ge det tid. Om det fortfarande inte händer något och man äter mer än 1000-1500 kcal/dag (beroende på kön och vikt) så kan man sänka kaloriintaget ytterligare. Om man redan äter mindre än 1000-1500 kcal/dag så bör man försöka hitta felkällor i ens uträkningar och sen köra vidare. Slutligen bör man kontakta vården då det finns sjukdomar (och medicin) som kan leda till att man får en ordentligt sänkt ämnesomsättning." Det är mer sannolikt att man räknat fel på mängden mat eller överskattat träningens förbrukning, eller en kombination av båda, än att det skulle vara något mytologiskt svältläge. Under pågående viktnedgång kan förbrukningen påverkas (se nedan), men den återgår till normala nivåer när vi börjar äta normalt. Det är inte samma sak som svältläge. "Om vi ska göra en lite mindre ovetenskaplig överslagsräkning där vi ignorerar mindre felkällor för att ge lite perspektiv på det. Under viktnedgång kan det ske en sänkning av ens energiförbrukning som inte beror på ens viktnedgång på ungefär 10 %. Normalspannet på ett uträknat energibehov ligger kring ±15 % vilket innebär att även om man har en normal metabolism så kan den avvika 15 % från normalvärdet åt båda håll. Om vi nu tänker oss en person som ligger i ytterkanten nedåt och inkluderar den ytterligare sänkningen i metabolism pga pågående viktnedgång så hamnar vi på en siffra på ungefär 23 % lägre kaloriförbrukning än förväntat värde. Detta innebär att en stillasittande 25 årig kvinna som är 165 cm lång och väger 60 kg istället för en energiförbrukning på ~1850 kcal/dag kommer att ha en energiförbrukning på ~1400 kcal/dag. Allt under detta innebär alltså viktnedgång även för en tjej som inte rör sig mer än nödvändigt och som har en ovanligt låg metabolism." Det kan alltså skilja uppåt en 450 kcal/dygn i förbrukning enbart för att människokroppen inte är en linjärt konstruerad maskin. Det betyder inte att svältläget finns, bara att kroppen är en fantastisk skapelse som anpassar sig. Det medför också den högst reella risken att en person som ligger i ytterkanten nedåt på normalspannet riskerar att gå upp i vikt efter avslutad diet eftersom energiintaget överskattas (~1850kcal/dygn -10% = 1665kcal/dygn). Läs gärna båda artiklarna jag citerat och beundra människokroppens finurlighet. http://traningslara.se/svaltlage-lag-amnesomsattning-del-1-sanning-eller-myt/ http://traningslara.se/svaltlage-lag-amnesomsattning-del-2-de-som-sticker-ut/
Veteran
5951 inlägg
Fast det är flera som kan vittna om motsatsen. Jag hade en arbetskollega som ville gå ner i vikt och som i stort sett levde på the och en frukt om dagen utan att hon gick ner något!! Jag har aldrig ätit så mycket som då jag gått på "diet" och ska gå ner i vikt. Både nu och för många år sedan då jag var med i VV. Så någon sanning finns det i det. Viktminskning är så mycket mer komplext än kcal in och kcal ut. Ju mindre kroppen får i sig ju mindre är den ju villig att göra av med och tvärtom. Det är ju inte så konstigt. Och kalla det vad man vill men "svältläge" är ett av namnen :-)
Jag har gått på max 800 kcal/dag i drygt 7 veckor nu och tappat 12,9 kg på den tiden. Och fortsätter att tappa. Sen kvarstår ju frågan om jag kommer att hålla vikten när jag väl nått målvikten. Men det lär ju, som vanligt, handla om att jag får till rätt balans mellan kcal in och kcal ut. Och det hänger ju på mig ;-). Jag tror att det viktiga är att man hittar en metod som passar en, och sedan följer den. I all ödmjukhet... Pepp på er!
Mait, om du läser en gång till så ser du att jag skrivit att kroppen anpassar sig. Det betyder att den håller igen på utgifterna. Men den kan fortfarande inte lägga undan något den inte får. Anpassningen kan vara att kroppens temperatur sjunker något, att man slutar göra spontanaktiviteter och att kroppens metabolism anpassar sig till det lägre energiintaget. Fortfarande inte svältläge. MEN. Det är enormt viktigt att känna till det där, för jag tycker så synd om alla som blir ledsna för att de fastnar på sina platåer och som vill ge upp. Som sliter sitt hår för att de inte rör sig ur fläcken. Kroppen stretar emot, visst. I ett par veckors tid kan den göra det framgångsrikt, men om man inte ger sig, som Bummlan t ex, så kommer den att ge med sig. Om man vet om vilka tricks kroppen har för sig för att försöka luras blir det lättare att hantera platåerna (det vet jag av erfarenhet). Då kanske man till och med kan avslöja kroppen när den försöker luras innan man fastnat på en platå, och slippa bli gråhårig på kuppen.
Jag tycker också att det har gått troll i "svält"-begreppet (som dessutom känns ganska hånfullt mot stora delar av världen utanför vår lilla ankdamm ;-)). När jag råkar missa exempelvis en lunch pga arbetsmöte, är det nästan alltid NÅGON som varnar mig för att om jag håller på och hoppar över måltider så kommer kroppen att gå i svältläge och så stannar viktminskningen (?!)! Men att bli hungrig är inte samma sak som att svälta ;-): jag äter LCHF och lovar att jag tar igen kaloriintaget många gånger om till middagen istället... Jag gillade verkligen den där formuleringen om att "människokroppen inte är en linjärt konstruerad maskin", det ligger så väldigt mycket i det!
Hade kroppen hamnat i svält läge om man inte får i sig till räckligt hade väl inte läkare rekomenderat VLCD dieter till överviktiga och feta personer? Och speciellt inte om det hade varit farligt? Man kan diskutera allt sånt här hur länge som helst men man måste nog se till sig själv och lyssna på sin egen kropp. Det som funkar för mig funkar kanske inte för dig..
1200 kcal gränsen är nog mer ett hälsosamt riktmärke, och jag har läst att kroppen gärna tar av muskelmassa om man hamnar på en för låg kcal nivå. Tror det viktigaste är att låta ta det tid, skära ner för mycket på kcal gör säkert att man går ner fort. Men det handlar om att ändra om till en livs stil som håller i längden. Jag vill att det arbete jag lägger ner på min viktnedgång ska göra att jag lättare kan hålla min normalvikt efter jag gått ner till min målvikt. Är trött på att jojo banta, så det får gärna ta ett år, för då vet jag att jag kan klara att hålla målvikten sen. Men som sagt, alla är olika, en del kanske vill att det ska gå fort ;) -E
Bra sammanfattning! En person som ligger på ett energiunderskott över tid kommer obönhörligen att gå ner i vikt. Det gäller allt levande och är grundläggande fysik. Vi kan även formulera om påståendet, Går du inte ner i vikt så ligger du inte på energiunderskott. Anledningen till att du inte ligger på energiunderskott får man komma på själv. Vi vet att dom flesta överskattar sin motion och underskattar sin mat. Om du tror att du ligger på t.ex 800kcal/dag men ändå inte går ner i vikt, då äter du antagligen mer än 800kcal. Förutsatt att du inte ligger i koma eller är under 120cm lång förstås. Om vågen visar -1kg på en vecka så vet du att du haft ett dagligt energiunderskott på 1000 kcal. Samma gäller omvänt.
Visst går man ner om man har ett energiunderskott. Men kroppen anpassar som sagt utgifter efter inkomster och förbränningen blir inte lika stor. Om man äter så lite som min kollega gjorde OCH rör sig men ändå inte går ner i vikt så måste det ju beror på att kroppen inte vill göra sig av med något, dvs energiintag och -utgift är lika stora. Och för att få till det måste ju något hänt i kroppen, kalla det vad ni vill men ett slags svältläge är det väl ändå när kroppen samlar på sig allt den kan få i sig.
Hade du koll på din kollega dygnet runt så du vet hur lite hon åt? Inte alls ovanligt att folk säger att dom äter minimalt när andra ser för att sen äta i ensamhet. Många underskattar dessutom vad dom äter under dagen, missar mycket smått som att provsmaka maten, tugga i sig det sista som blev kvar på fatet osv. Finns nog dessutom inga fel i kroppen som bara ger stillastående vikt som symtom, har man problem med ämnesomsättningen är det en hel del annat som spökar oxå. Förövrigt håller jag med LadyG i svältläges frågan. Vet hur min mamma såg ut när hon som 16 åring kom till Sverige från efterkrigs tidens Tyskland, extremt undernärd och i mycket dåligt skick efter allt för lite mat under lång tid.
Nej, det kallas energibalans, när "utgifter och inkomster" går jämt upp. För att orsaka allvarligare störningar i metabolismen krävs flera år av misskötsel, t ex jojo-bantning, men vid normalt ätande återgår förbränningen till det normala mer eller mindre omedelbart, även efter så allvarliga saker som anorexia. Kombinerar man viktnedgång med styrketräning eller konditionsträning uteblir säkningen i metabolismen för övrigt. Kan vara bra att känna till, om man verkligen vill gå ner i vikt. Det var just för att lära känna kroppens tjuvknep som jag ville belysa att svältläget inte finns, annat än som fikarums-anekdot. Det som ofta händer när man drar ner på maten är att de s.k. spontanaktiviteterna minskar (inom forskningen kallas det NEAT: Nonexercise activity thermogenesis), vilket gör att kroppen förbrukar mindre helt enkelt. "Ökad kaloriförbrukning från NEAT var så hög som 336 kcal/dag i genomsnitt och hos den försökspersonen med högst uppmätta energiförbrukning från NEAT uppgick siffran till 692 kcal/dag." (Källa: http://traningslara.se/begreppet-neat-och-varierande-energibehov/) Minskade spontanaktiviteter: ca -300 kcal/dag Individuella genetiska skillnader: ca - 450 kcal/dag totalt: ca -750 kcal/dag i felmarginal Det är inte konstigt att folk verkligen tror på svältläget, det ser man ju varför. Det känns tröstlöst att knappt kunna äta nånting utan att det känns som att man går upp, tro mig. Jag har varit där, och jag är nog inte ensam. Men vet man om det kan man mota Olle i grind. Man kan ta en extra promenad efter jobbet, ta trapporna istället för hissen, stiga av bussen tidigare och gå lite längre, parkera längre bort från butiken, välja bärkorg iställer för rullvagn, riva morötterna för hand istället för i matberedare etc etc Man kan aktivt välja att öka sin NEAT, sina dagliga utgifter. Man kan välja att träna det man kan så ofta man hinner. Om man vet att kroppen försöker snåla på energin kan man gör alla de valen, istället för att äta mer vilket garanterat inte ökar underskottet.