Jag undrar om här är någon som vill kämpa ihop med mig?
Och för att kunna svara på det kanske ni vill veta lite mer om mig? Så här kommer lite om mig..
Jag är en tjej på 25 år som idags läget väger 94-95kg. Min högsta vikt låg på 110kg. Det har tagit lång tid för mig att komma hit jag är idag. Just nu vill jag verkligen komma igång igen med bra mat och träning. Men det känns så tungt. Som person är jag väldigt ambitiös. Oavsett vad jag tar mig för vill jag göra allt så bra det bara går. Jag är en sann allt-eller-inget-människa. Ofta är det ett stort problem för mig! Jag har svårt att göra saker halvdant.. Jag söker någon som vill peppa och stötta mig. Någon som kan glädjas med mig när det går bra.
Jag vet vad jag behöver göra för att lyckas, det är bara så sjukt tungt att komma igång... Lättare att ge andra råd ibland än att komma igång och följa dem själv..
Mitt mål är att komma igång med bra mat och träning i form av kondtionsträning på gymmet (cykel, crosstrainer, rodd) promenader och styrketräning.
Någon som vill kämpa ihop med mig? Självklart stöttar och peppar jag dig också! Kommer gärna med råd tips idéer och delar gärna med mig av mina erfarenheter. Att jag efter flera år fortfarande inte nått min målvikt ser jag inte som ett nederlag direkt eftersom jag lärt mig super mycket vad som funkar och inte funkar för mig. Men det är skönt att ha någon att kunna bolla sina tankar med.
Här är alla välkomna! :)
Hur går det för er?
För mig går det sådär.. När det kommer till maten så går det okej, men inte så som jag kanske skulle vilja. Jag äter små portioner och tar inte om. Inget småätande mellan måltiderna och den senaste veckan har jag heller inte ätit något godis. Däremot har jag förbannat svårt för att komma igång med att väga maten och räkna kalorierna.. Känns väldigt svårt att få till det just nu... Men det ska bli spännande och se vad vågen visar på fredag. Bara det INTE är plus så kommer jag vara nöjd.
När det kommer till träningen så har jag fortfarande inte kommit igång med den. Men blev förkyld söndagen innan julafton och har sedan dess varit snorig och ont i halsen. Är först nu som halsontet börjat minska och orken känns lite bättre. Så planen får bli vila imorgon får fixa lite här hemma istället. Och att sedan på fredag få till antingen ett träningspass eller en lite längre promenad.
Hur är ni? Är ni så som jag, att ni ställer höga krav på er själva? Och när det inte går som ni hade tänkt och hoppats på så blir ni less? Jag försöker lära mig själv att ha tålamod och ta en sak i taget och sätta små små mål och utmaningar som kommer leda mig i rätt riktning. Men fy fabian vad svårt det är att skynda långsamt!!!
Vägdag igår.. 95,2kg Inte speciellt roligt att se dem siffrorna men det gäller att försöka blicka framåt och hitta ett bra och tydligt mål.. Men det är svårare att göra än det låter..
För ca ett år sedan drog jag igång ordentligt med kost och träning med ett riktigt gott resultat. Körde konditionsträning på morgonen/förmiddagen och sedan styrketräning på eftermiddagen/kvällen 5-6 dagar i veckan. Sen kom allergin och satte ett stort fett stopp för mig. Jag mådde så sjukt bra då och trivdes kanon bra med dem rutinerna. Är dit jag vill hitta tillbaka men jösses vad det känns långt bort. Just nu undrar jag mest hur ska jag hitta tillbaka till den motivationen igen?
Hej :)
Vägning idag minus 0.6 kg allts stannade vågen på 96 kg, Är ju ett minus iaf, men ska jag vara ärlig tror jag att jag är lite besviken på mig själv, vill ju att det ska fortare neråt, men alla minus är bra minus ;)
På 2 veckor har jag minskat 1 kg vilket egentligen är helt ok, med tanke på att första veckan körde jag inte på riktigt, utan ängnade den veckan åt att tänka och planera. Andra veckan har gått bra, jag har kommit igång med att väga och räkna kcal. Dock så har jag motionerat mkt mindre än jag brukar då jag har vabbat med en sjuk dotter och jag hade en formsvacka då jag bara kände blä och usch till det mesta och inte hade ngn motivation alls.
Något som jag gör och som ger mig mkt är att jag bloggar här på md väldigt mkt, och det ger mig stöd och motivation i vardagen plus att jag får skriva av mig, vilket aldrig är fel ;)
Pepp på er och kämpa på! Vi kommer att klara det här tillsammans :D
Louiseek 0,6kg är ju bra siffror :) Men jag känner igen det där med att man vill ha större minus. Tålamod när det gäller viktminskning är inte alltid det lättaste.
Just nu är det riktigt tungt för mig. Mycket stress kring min jobb situation. Är timvikarie på ett äldreboende, och just nu är det super jobbigt då dem ringer hela tiden. Trots att jag sagt att jag inte kunnat jobba vissa dagar ringer dem ändå. Detta har lett till att jag har svårt att sova som i sin tur gör sitt på dagen att jag är trött och hängig.. Känner mig sjukt gnällig och allt känns så tungt just nu.. Men det positiva är att jag smygvägde mig i morse och vågen visade 94,2kg.. Även om jag bara tar fredagsvägningen på allvar och att det är dem siffrorna som gäller så hoppas jag verkligen att dagens siffror är sanna :P
Hej alla!
Hur går det för er?
Jag har haft en bra vecka i det stora hela, men en heldel motgångar med..
Måndag är vägdag för mig och vågen stannade på 95.4 vilket ger - 0,6 helt ok, men jag är som sagt otålig och skulle vilja se större minus! men 0.6 är ändå helt ok så jag får väll vara nöjd.
Har funderat på att brova medelhavskost, men kan konstatera att jag har inte råda att följa någon kostplan :( har alldeles för ansträngd ekonomi för följa färdiga menyer. Så jag fortsätter räkna kcal och äter av allt, utan förbud. Har ju funkat förr :)
Jag ser min kcal per dag som en budget och jag väljer själv om jag vill lägga hela budgeten på en liten sak ( typ godis, glass m.m.) el om jag delar ut den över hela dagen med förmån att få ut större kvantitet för budgeten ( nyttiga matval). Kanske låter luddigt och jag är dålig på att förklara men, det är så jag tänker runt kcal och mat :) och det att jag inte har några förbud när det gäller mat är för att om jag ska kunna leva med den här kostförändringen som en del i en ny livsstil så måste jag kunna äta allt, annars kommer jag trötta el gå in i väggen och tok frossa, men sådan är jag och alla har olika sätt :)
Hoppas det går bra för er andra i gruppen, pepp pepp på er :D
-0,6 kg är ju en lagom takt Lousie :) Även om det gärna är så att man helst hade velat se lite större minus..
I helgen var jag på 25 års fest. Och gav mig sjäv ledigt i helgen med allt vad viktminskning heter så blev en hel del god mat, alkohol, chips och fokus låg bara på att ha roligt och inga förbud, krav eller måsten. Kändes kanon bra, fram tills jag hoppade upp på vågen. 96,0 kg INTE roligt alls!
Så nu har jag betalt en del räkningar, dem mest brådskande. Och sedan köpte jag mig ett års plusmedlemsskap här. Hoppas att det är värt det och att jag kommer att vara nöjd och verkligen utnyttja det. Men detta går inte längre! Jag måste bara komma ner i vikt!!! Så Från och med NUUUU så kör jag igång!
Jag tycker att räkna kalorier utan förbud är det bästa. För jag klarar inte av en massa förbud, blir bara irriterad och nästan besatt av allt man inte får äta. Och när man räknar kalorier kan man faktiskt planera in så man kan äta choklad med gott samveta på fredagskvälen om man nu skulle vilja det. Eller något annat gott. Men jag tycker att det är svårt att hitta tillbaka till den där vanan att väga och mäta maten. Men jag hoppas att det ska gå. Eller klart det går, är bara latheten man ska vinna över!
Nu ska jag surfa runt här inne och se om jag inte kan få lite tips och inspiration till att kicka igång detta en gång för alla!
Hej
Hoppas gärna in i denna grupp. Känner såå väl igen mig. Har just nu jobbat ner mig från 80 till idag 75 men skulle behöva 10 till. Varje gång så lyckas jag komma ner till kanske 73 och blir lite nöjd........ Swish så är jag uppe på 80 igen Denna gången vill jag komma längre.
Vet inte varför man blir lite snorig och förskyld varje gång man tycker man kommit igång. Staratar man för tufft för kroppen?
Denna gången har jag satt upp ett slutmål men flera delmål som jag fokuserar på ananrs jag får lite panik om jag ser att målet är för lång bort:-)
Ha en bra dag och KÄMPA PÅ!
Välkommen suspet :) många delmål tycker jag låter som en bra strategi :)
Välkommen in his suspet! :)
Det där med att gå upp igen när man börja känna sig nära ett mål känner jag igen så väl. MItt första delmål var att komma under 100kg.. och så fort vågen närmade sig 102kg ungefär så var det som om kroppen bara drog i nödbromsen och vägrade släppa ifrån sig mer vikt. Så jag vet inte hur många gånger jag pendlade upp och ner några kilon innan jag verkligen lyckades komma under 100. Men jag kommer ihåg den dagen så jäkla tydligt. Smygvägde mig på en helg, vaknade, morgon pinkade och sedan upp på vågen. Och när den visade 99,någonting så gav jag ifrån mig världens glädjetjut och började hoppa av lycka. Kan tillägga att jag inte är typen som gör glädjetjut och liknande saker. Sambon blev alldeles chockad! :P
Men det gäller att inte ge upp och att verkligen stålsätta sig! Jag tror att man mer eller mindre omedvetet slappnar av för mycket när man börjar närma sig sina mål. Och på så vis omedvetet släpper efter på sina regler och rutiner.
Hej. Jag har läst härinne och vill peppa er alla.
Vikten av att gå ner i vikt är att må bra i längden. Inte hur fort det går.
Den vikt vi ätit oss till har ju tagit sin tid....så att bli av med den måste oxå få ta tid, bara man håller rak kurs mot målet.
Jag kör LCHF + 5:2 ( för 1:a gången) och räknar bara kcal på mina fastedagar.
Gick ner -3,0 kilo på 2 v...och det fortsätter neråt på skalan.(vägdag måndag)
Jag känner så väl igen mig i beskrivningen ovan och jag har bantat bort minst en normalviktig person i mitt liv.
Har alltså bestämt mig att detta får bli sista resan. Jag vill må bra resten av mitt liv.
Jag önskar inte bli någon bikinibrud men en lagom smal tant i snygga kläder , som är glad nöjd med sig själv. Det är jag värd....
Lycka till alla.