Engagerad
96 inlägg
Skulle vilja höra hur det gått för er som lyckats gå ner? Är det en ständig kamp el flyter det på? Hur gjorde ni? Tips å ideér. Har själv en vikt på 130 kg:-( LÅNG väg m andra ord!!!
Mill72, visst är det väl så lite grann för oss alla. Och jag känner många som har opererat sig, inte har jag något emot det. Men är ändå väldigt glad för att jag valde Matdagboken och eran stötta istället !!!
Ellix, tack. :) Jag tänker mig fortfarande för noga och det kommer jag fortsätta med, faran när man är i mål är nog att man kan slappna av för mycket och så kommer kilo efter kilo igen och det vill jag inte! Men nu är jag så inne i tänket så det tar ingen tid och energi, jag vet vad min kost innehåller och vad jag kan äta. Jag vet att jag någon gång i veckan kan unna mig en godisbit eller liknande utan att det blir någon katastrof. Och jag vet att om tiden helt enkelt inte räcker till så är det ingen fara att skippa träningen ibland. Men som sagt, jag tänker mig fortfarande för väldigt noga. :)
Enda fördelen jag kan komma på med operationen (när jag tänker på den för egen del, andra är fria att göra som de vill/behöver) är att den gör det mycket svårare att vanemässigt trycka i sig stora mängder mat. Men jag tror för egen del mer på mitt sätt att göra det på: motion, mat och det mentala. Sen ska man inte blunda för det tråkiga faktum att väldigt få av de (oss) som viktminskar håller vikten någon längre tid. Och jag är övertygad om att jag kommer få ha vaksamhet och uppmärksamhet på intaget och uttaget resten av mitt liv precis som Kimsi påpekar. Min kusin och mina bekanta som gjort operationen är ju glada och nöjda, men de är inte befriade från det faktum att det är en livslång livsstilsförändring som kräver sitt i form av planering, uppoffringar, visst obehag m.m. Åtminstone en av dem skulle inte ha levt idag om det inte vore för operationen, så visst har den en funktion och ett berättigande.
Jag har väldigt många i min bekantskapskrets som gjort gbp och resultatet de första två åren är otroliga, de går ned 40-60 kg och blir som nya människor. MEN sen har jag sett på dem som gjorde op för fyra-fem år sedan att de börjar gå upp i vikt igen och det är som att magsäcken vänjer sig med större mängder igen. En tjej gjorde op för fem år sedan och gick ned 45 kg, idag har hon gått upp 20 av dem igen. Tyvärr ser jag också på flera av dem att de har egentligen inte ändrat några vanor, de äter fortfarande mycket onyttig mat och motionerar ingenting. Nu säger jag inte att det är så för alla som gjort gbp, men många av dem jag känner stämmer detta på.
För 1½år sen vägde jag 165kg och började med att atta bara sallad och kött åt inget annat på ett helt och från april till nov gick jag ner från 165kg till 97kg. Men jag tränade massor och jag mådde nog inte så bra under tiden men fort gick det ju. Fick en massa hud som jag nu ska OP bort så det var väll inte så kul , men huden kommer ifrån en vikt på 220kg som jag en gång vägde. Jag åt ca 800kcal om dagen under tiden. Lycka till med vikten och hoppas du lyckas!
Wow lizafr82, vad du är bra !!!!
Denna långa väg... att det ska vara sååå svårt... är det viljan som stter hinder...?? Är det okunnsjap.. Nää, jag vet att jag mår bra av GI... Dock ett stort hinder känner jag är ORKEN!!! Hr inte orken för planera... å då rasar allt!!!
Så inspirerande att läsa om hur ni lyckats!
Jag tror att a och o är att tro på sig själv. Man klarar allt bara man tror på att man kan. Hittar man sig själv så går det så mycket bättre. Sluta tänka på vad andra tänker och bara fokusera på att finna den du är, oavsett vikt. Jag lyckades gå ner 23 kg genom att ändra kosten (tog bort godis, dricka och bytte ut det mesta av kolhydraterna mot grönsaker) och promenader. Jag hade bestämt mig och då gick det utan problem. Jag valde att avstå inte att förbjuda mig själv. Vet inte hur det är med er, men för min del så triggas huvudet igång och vill ha mer om man förbjuder det. Jag åt var tredje timme så sötsuget hann aldrig komma igång. Så det blev en blandning av dieter för min del, för jag kan inte sluta äta grönsaker och frukt då jag älskar det. Hitta det som funkar bäst för dig, och svält inte dig själv, för det blir inte bra i långa loppet. Lycka till.. Jag tror på dig, tror du på dig?
wow vad duktiga ni är jag har som mest vägt 106,5 och har gått ner till 72-75 3gr och tyvärr sabbat för mig själv och börjat äta som vanligt igen efter ett tag =( och nu har jag försökt att gå ner igen men med lchf ,har varit nere på 89,5 och vänt och sedan upp igen usch och fy säger vad trist det är. Men jag tror att jag vet vad som är felet nu, det är mitt sockerberoende och matmissbruk som legat i botten och skavt och som inte vill sluta , nu har jag varit sockerfri sedan 2/1 och har gått ner till 97,5 ca och motionerar och äter lowcarb mat . Så jag känner att den här gången ska det fungera och det är nog med jojo bantning. jag är glad om jag går ner till 80-85 och klarar av att leva så.Tyvärr är sockermonstret alltid där och "bevakar vad jag gör "och det försvinner inte hur enkelt som helst, och socker är det ju nästan i allt nu för tiden. Jag fick prova modifast pulver nu i veckan och det var nog väldigt mycket socker i för jag känner att det är ett sug efter det. Tyvärr är det väl socker i alla genvägspulver ??? men jag tror att det är många överviktiga som jag som har ett sockerberoende/kolhydratsberoende men som inte vet om det.