Veteran
5155 inlägg
Och varför Vet ni att ni kommer att lyckas?? Jag gillar tydligen att starta trådar :) Berätta vad som är annorlunda den här gången. Vad som gjorde att ni bestämde er för att nu får jag börja ta hand om min kropp och bli av med dessa extra kilon. Haka på här för det kan vara mycket nyttigt, sporrande och kul för era vänner på matdagboken.
Så börjar jag :) Hela hösten gick till att gruva mig och säga till mig själv att snart så ska jag. På måndag, eller nästa måndag, eller efter min födelsedag, eller eller eller. Så före jul pratade jag med en av mina valpköpare i Norge som berättade att han skulle in på ett hälsohem i januari för att lära sig äta rätt och motionera. Jag blev inte så lite avundsjuk heller. Men det hände inte något för mig ändå, jag fortsatte i gamla vanor. Den 19 februari så ringde han mig igen och berättade att han hade gått ner 10 kg. Då kände jag att hornen började växa ut i pannan, kunde jag tillåta att han gick ner i vikt och inte jag?? Söndagen den 20 skriver en kompis på fb att hon skulle börja med nutrilett på måndagen och undrade om jag skulle haka på. Då bestämde jag mig !!! Avlsutade mitt gamla liv genom att äta en stor portion stuvade makaroner och bacon :) Måndagen den 21 februari var mammas 81 års dag så det blir lätt att komma ihåg. Det blev 3 veckor med bara nutrilett som start, efter någon vecka hittade jag till er mina vänner på matdagboken. Det är det absolut skojigaste som hänt mig!! Att jag kommer att lyckas den här gången beror nog främst på att det är så kul nu, det är som en sport. Jag älskar alla olika trådar. Att jag väger all maten och skriver plikskyldigt ner allt. Det är otroligt viktigt för mig och inte alls lika jobbigt som jag trodde. Att få skriva hur duktig jag varit som varit ute på mina stavgångspromenader. Även om det egentligen bara är samma varje dag. Att upptäcka hur dom som redan nått sin målvikt fortfarande är kvar och skriver i trådarna. Vetskapen om att jag inte blir utkastad när jag nått min målvikt utan kan vara kvar med er ändå. Att känna hur mycket lättare allt har blivit, bara att böja mig ner och plocka upp valpskit från golvet när jag hade en valpkull var jättejobbigt när jag vägde 126 kg. När jag vägde under 100 så var det hur lätt som helst. Klart att jag kommer att lyckas nu och Tack för att Ni finns!!!!
Underbart att läsa sånt här faktiskt :) Jag kanske inte har vägt över 100kg, jag gick inte ens över 70kg denna gången men jag hade mer fett än muskler och min kropp var som en gammal tants. Efter att ha suttit i princip framför en datorn i 6år och spelat, varit sjukskriven hit och dit, jobbat då o då men med stillasittande jobb så har jag inte haft några vidare muskler. Det är ett under att jag inte gick av som gavid! ;) Det började i höstas för mig också, jag skulle ut och handla kläder för min make hade bjudit ut mig till middag och senare kvällutgång. Jag fann inget.. Det fanns inget som passade på min kropp men jag nöjde mig med ett par byxor som satt för tajt. Började med promenader efter det men vips så föll allt igen. Då kom julafton, jag skulle köpa en klänning men jag kunde inte ens komma i st 42... Och byxorna jag köpte i höstas, kunde jag inte ens stänga. Blev deprimerad. Sen kom nyår, och man skulle ge ett löfte, sådana där som man aldrig håller och de rinner bara ut i sanden men jag tänkte att om jag ger ALLT jag har så ska det fanimej funka! Nån gång här emellan skulle jag sätta mig på huk och hjälpa sonen med nåt, jag kom inte upp!! Mina muskler kunde inte bära min egen kroppsvikt och jag fick ta tag i bänken och DRA MIG UPP! Så jag bestämde mig, nog med att vara ynklig, gnällig och grina över att jag inte kommer i mina kläder och göra nåt åt det istället! Jag bestämde mig för att "GO ALL IN!" och sluta även att snusa. Allt på en gång, annars håller det inte för mig. Den 10 januari la jag av helt och tog ingen snus på morgonen när jag vakna, la om min kost och körde på en promenad för första ggn på länge i skogen. Den 24 Januari började med Jillians 30 days shred och där insåg jag verkligen hur illa det låg till. Mina muskler hade säkerligen börjat förtvina. Och på Jillians gick jag PWs varje dag från 5km - 1mil! Vissa dagar kunde jag gråta av förtvivlan för att jag inte orka, jag ville inte träna men jag bara för att så träna jag hårdare och längre pass. Tårarna kunde spruta samtidigt men från nånstans hade jag gett mig fan på att jag ska INTE ge upp, det är mitt liv och JAG bestämmer! Sen 16e februari hitta jag hit, av en slump, och började räkna kalorier och registrera min träning. Och ni, många här på MD har hållt igång mig när motivationen brustit, det är en underbar sajt och jag är glad att jag hittat hit! :) Viljan, är stark hos den som vill!
Jag har kämpat med övervikt hela mitt liv, är bara 22 och vägde i stort sett lika mycket nu som när jag var 12,vilket säger en hel del! jag skyller mycket på mina föräldrars okunskap om kost och näring, de vet inte vad som är nyttigt, så alla i familjen har övervikt. Min älskade pappa är jättestor, vilket har lett honom till högt blodtryck, kärlkramp, hjärtinfarkt och i sin tur även diabetes. Jag är så rädd att han kommer försvinna ur mitt liv och arg på honom för att han inte gör någonting åt sin situation, så jag vill göra något åt min innan det är försent! Den stora förändringen som gör att jag tror jag kommer lyckas nu är att jag har flyttat hemmifrån, jag har bara mig själv att bry mig om och inget kan stå i min väg! Ja har aldrig varit smal eller ens normal och mitt liv har präglats väldigt negativt och gör fortarande det, av detta! Av en händelse när motivationen infann sig igen i våras, fick jag ett mail från MD, där jag tydligen hade blivit medlem någon gång. upptäckte denna underbara sida på nytt och nu är jag fast! det är min nya drog och håller mig på banan:D
När skjortan klämde åt för hårt runt magen kände jag mig fet och äcklig så jag började äta sallad...Nu käkar man lite bättre än bara sallad men har ett litet fyr/sexpack att vara stolt över :)
2007 gick jag ner 17 kg, till normalvikt och sedan upp 10-12 kg, lika fort igen. Sedan dess har jag haft stor ångest över det och gått ner 5 kg ett par gånger, bara för att lägga på mig dem lika fort igen :( På min födelsedag i maj tog min syster några bilder på mig och hästen. Bilderna fick mig att vakna och efter det försökte jag, men det gick lite si och så ... Sedan, 5 veckor innan midsommar, ingick jag en pakt med en kompis. -5 kg till midommar. Nu gav jag mig FAN på att lyckas. Och i fredags stannade vågen på -6 kg :) Nu är nästa mål -5 kg till sista Juli. Jag har 4 kg till normalvikt, men jag vill ner minst 5 kg under det så att jag har lite till godo. För jag vet hur lätt det är att falla dit igen!
Jag har lyckats gå ner en hel del tidigare men efter 5 års sjukskrivning så blev det till att börja jobba igen tyckte Fk. Började arbetsträna för 2,5 år sedan och i januari var jag upp på 100%. Det fanns ingen ork att tänka på mer än att klara dagen och så klart så lade snågra kilo till på min redan tunga kropp. För ett antal veckor sedan fick jag reda på att jag ligger på gränsen för Diabetes typ 2. Några veckor innan dess blev jag uppsagd, vilket jag tror bli min räddning. Nu har jag all tid i världen för att leva ett sundare liv med mycket motion och bra mat.
Som singel kvinna mitt i livet har jag kommit till skott med viktreduceringen då jag insåg att det var jobbigt göra vissa saker på jobbet.(jobbade på förskola) Då det ligger i släkten med hjärt&kärl,diabetes.kol sjukdomar mm Så påsken 2009 bestämde jag mig att nu fick det vara nog. Kollade runt på nätet och hamnade på Dr Annika Dahlqvist blogg så började läsa på då den kosten föll mig i smaken då jag älskar kött och feta såser. Mitt mål var -10 kg då jag påsken 09 började jag min resa i LCHFvärlden. Jag gick ner ganska snabbt dessa 10kg utan motion alls för utom springet på jobbet då, och mådde jätte bra med denna livsstil. Ville börja motionera men det är trist att göra själv, så har drog mig. Började iaf motionera på ett hälsocenter för LCHFare i aug 09 till våren 2010 då jag blev arbetsöls och inte hade råd att forsätta på gymet. Var nere på 66,3kg September 2010 men sen hände något?(arbetslös) upp 3kg och under hösten då jag inte kunde motstå frukt/grönsaker egen odlad hand plockad sol varm direkt från träd och buske smakar ju så gott och julen och början av 2011 gick jag upp till 73kg. Velade mellan LCHF och Gi de är ju rätt lika de först veckorna. Bortsätt från fett mängden. Men v2 2011 återgick jag till ordningen har insett att det är LCHF som är enklast för mig och passar min livsstil. Så Gi blev det inte då iaf. Stod mest still och stampade ett bra tag då under vintern/vår 2010-11 men forsatte med LCHF endå då jag mår bra på kosten. Nu börjar det sega sig neråt igen, tyvärr är det frukt och grönsaks sesång igen men skall ta mig själv i kragen och börja promenera regelbundet och köra lite walking arobic hemma. Sen såg jag i någons blogg idag att hon börjat med hopprep,vet att jag har ett någonstans i gömmerna så skall leta fram det till i höst då man kanske inte är så aktiv ute. Här på MD började regestrera all mat i juli 2009 och då fick jag svart på vitt och kom jag till insikt att jag varit överätare(fast det har jag ju vetat hela tiden) Vägde då in mig på 84kg. Så hitentills är nedgången -14kg vilket jag är rätt nöjd med men vill ju ner till minst 65kg och få bort så mycke som möjligt av balongmagen men man kan inte begära förmycke efter tvillingar och långvarig övervikt ja ja åldern spelar väll med in*L* Utan MD hade jag säkert börjat fuska jag var riktigt bra på det då jag för 20 år sedan gick på VV LCHF kost fungera för mig och så länge jag mår bra av den kommer jag forsätt med den.. Skall göra allt jag kan med eratt peppende och stöd för att få en långvarig förändring i min framtid som smalare. Blir säkert lättare få jobb med om man är något mindre i format och inte ser ut som en kub*L* Jag har jag ju stöd från minna nära och min kära väninna med make
Min vändpunkt var när vågen plötsligt en dag visade 95,6 kg......... Jag fick panik. Det är ganska nära tresiffrigt. Sedan jag började har jag haft många baksteg (fusk) och vågen har gått upp och ner men nu är den under 90 och jag kör min LCHF och är glad för alla minuskilon :-). Jag blir nöjd när jag nått 70 sen får det ta hur lång tid det vill. Men aldrig mer över 90. Och helst aldrig över 80 igen när jag väl kommit så långt. Jag kommer bli extremt glad om jag kommer ner till 60-65 kg. Men det är bara bonus :-).
@MissMullig - Grymt jobbat! Härligt att se någon som hittat ett upplägg som går hand i hand med vardagen! Kämpa på :)
Jag har i princip aldrig vägt mig, aldrig bantat och rent allmänt reflekterat rätt lite över min kropp. Sen en gång när jag var på bio behövde jag ta hjälp av stolen framför för att ta mig upp. Då var någon sorts gräns passerad. Dagen efter köpte jag en våg och 103,4 kg till 166 cm är helt enkelt inte okej. Det var inga hemska känslor eller tårar, utan bara ett konstaterande; "Det där är inte okej!". Och på den vägen är det. Jag bara bestämde mig där och då. Jag kommer att lyckas för det finns inget alternativ. Sen att vägen inte kommer vara spikrak, det må vara så hänt, men att gå upp igen är inte ett alternativ. Har tappat 34,8 kg till dags dato.