Lite tankar om att hålla vikten när man är jojobantare - och sånt
Jag följer lite viktbloggar på "utanförnätet" ;-) också, hittade en av en tjej som gått ner nästan 50 kilo på ett år, från 105 till 58 kg, Naughty kallar hon sig http://naughtyn.blogg.se/index.html och jag rekommenderar även hennes inlägg "Det färdiga resultatet skrivet den 20 juli 201, med före och efterbilder i samma position och i bara underkläderna.
Eftersom hon är väldigt ung har hon gått ihop jättebra och hon kommer att ha "fixat" det där på ett år till, ja snabbare om hon tränar. Själv är jag nästan 50 år men jag har inte så många skavanker tycker jag, jag har sett värre på dem som är betydligt yngre än mig som vare sig fött barn eller har haft några större viktproblem.
Det sägs att det med hudbristningar är genetiskt vad gäller huden, men min personliga erfarenhet har varit att min hud återfick en fin form relativt snabbt när jag efter mina tre graviditeter, den senaste för ca 17 år sedan. Jag fick inga sprickor på magen av nån av graviditeterna, även om det kom några längst upp på låren som jag aldrig brytt mig om, medan min mammas mage efter sina tre graviditeter såg ut som ett rejält galler från sida till sida ända upp till naveln så gen-tesen stämmer inte för alla.
Jag vägde ca 54-55 kg innan jag blev gravid, både med det första och före de två sista 10 år senare (okey, jag har varit mycket mager under hela min uppväxt, men jag har å andra sidan en nästan löjligt spenslig benstomme) De två sista av mina ungar kom bara några år efter varandra så dem gick jag inte ner emellan mer än kanske 15 kg) och dem vägde jag över 92 kilo varje gång på förlossningsvågen med magmått på ca 42 cm (36 cm brukar vara måttet längst bebismagen som barnmorskan räknar som förlossningsfärdigt.. ;-) .
Efter ca 1,5 år började jag viktväkta efter "trean" och gick ner de sista 18 kilona, ytterligen efter ett år, hade jag gått ihop som jag skulle, även om tuttarna inte var lika hårda som förr så hade jag gått ihop det mesta, jag hade ju ändå fött tre ungar och var nästan 35 år så...
Fast jag måste erkänna att jag aldrig haft en riktigt platt mage.. inte ens under tonåren även om det då mer var socialt gnäll. För nåt måste man ju ha komplex för när man jämför sig med tjejkompisarna, eller hur?! ;-) Sen har jag vart upp och ner under åren, av olika orsaker, allt mellan 10-20 kg varje gång även om en gång medicinskt, men jag har alltid gått ner dem på nåt halvår efter lite seriös ansträngning... så visst kan jag. Men nu verkar det som förgjort!
Jag vet inte om det spelar in, men jag är så helvetes less på att jämt tänka på att hålla vikten när den verkar vara på väg upp igen. Jag bara måste komma på varför den gör det och om det är nåt jag gör som baserar sig på hur jag mår eller så, är det knappast nån idé att bara gå ner igen, för då kommer jag att gå upp allt oftare för inte blir jag lyckligare av att ständigt ägna mig åt min vikt och hälsa . Jag vill kunna byta projekt emellanåt, inte bara vara inriktad på mig mig mig! Men är det däremot nån kombination av ett gensvar från min kropp pga åldrande, kanske vitamin- och mineralbrist, insulinkänslighet eller/och sånt, då måste jag ta reda på det och lära mig hur jag kan hantera det. Men inte dygnet runt resten av mitt liv.
Då sparar jag det första jag gör hellre ihop till en massa plastikoperationer ;-)
(skojar bara, först på min lista står det givetvis en motorcykel, sen resorna jag tänker göra med den! )
Kommentarer
-
Nej man kan inte spendera resten av livet med att tänk på vikt och hälsa!! det måste börja funka av sig själv på nåt vis. Jag vet inte hur det ska gå till men jag försöker att utforma en plan eller rutiner som går att följa, där man inte behöver fundera utan att det ska gå av sig självt. Typ...Bara köpa sånt som är ok att äta, om man lagar flera portioner ta undan dom man ska frysa/spara innan man sätter fram på bordet. Om man ska festa till det, inte köpa mer än det som ska gå åt.... Jag tycker det där med träningen är svårast...så himla lätt att slingra sig undan.........Har du tips?? Lycka till du fixar det här!!!!
-
Bara att ha kommit in i ett bättre kostbeteende är ju ett stort steg!
-
Ja vi får hjälpas åt på nåt vis, lättare när man inte är ensam! :-) Jag tror du har rätt, det gäller att inte släpa hem sån mat som man inte vill hitta där i onödan. Kanske ska man fråga sig samma sak som när man går på billigvaruhusen typ dollarstore eller Röda Korset och såna ställen där det är lätt att köpa lite extra? I allafall gör jag det ;-) "BEHÖVER jag verkligen den här?" Gissa vad svaret blir 90% av gångerna? Nej, det gör jag inte. Träningen är svårare, jag tror att man ska hitta på nåt att se fram emot när träningspassen på gymmet i allafall, känns trista att göra och som känns skönare eller roligare, kanske tom mer praktiskt än att INTE gå dit, så man slipper få dåligt samvete och sen börjar skaffa sig en massa bortförklaringar inför sig själv. Just går jag med stavarna till gymmet och så bastar jag där. Jag har bestämt mig för att se det som ett SPA av nåt slag ;-) Jag gillar att göra hårinpackningar och här hemma blir det ju nästan aldrig av att sitta med sånt i håret. Jag älskar att ta fotbad här hemma, men det är ändå rätt bökigt, men det känns lite fel att göra det där, jag tror folk skulle tycka det är småäckligt, jag är lite sån själv... men jag tänkte att jag ska ta med mig nån borste av nåt slag i allafall, så kan man skrubba fötterna i duschen när de är uppmjukade, och jag har en ansiktsmask här hemma, den går säkert att ha i bastun en stund. Ska gå dit varannan dag är det ju tänkt. Min rygg blev sämre igår igen, men ikväll ska jag gå dit och testa en trappmaskin eller nåt innan jag bastar. Eller så får det räcka med stavgången :-) pepp till dig! :-)
-
hej ja det är tufft med viktminskningen o man vet inte varför man stoppar i sig i tid o otid som jag gör med jämna mellanrum annars hade jag ju inte gått upp men är väl det att jag blir deppadnär jag är sjuk o så äter jag o går upp o så är det färdigt. Jag orkar inte heller skriva i matdagboken varje dag utan gör det när jag känner för det annars har jag en bok som jag skriver upp allt jag äter i för mig själv. Där skriver jag alltid också motionen jag har motionerat o hur jag har känt mig osv. Det är rätt bra med en sådan bok som man kan skriva i. hälsn yrla
-
hm, nu är det jag igen med mina petiga kommentarer ;) Jag tycker ditt resonerande ovan låter lite som undanflykter. Klart att man blir less på det, det blir vi alla lite då och då men det är då man behöver kämpa som mest. Någon har detta på sin blogg: Pain is temporary, Quiting is forever. Pepp!!!!!
-
Hahaha, det kanske är fel av mig men jag tycker du skriver jäkligt humoristiskt! Det kommer säkert gå bra med vikten även denna gång men som du själv inser, man kan inte krångla till det för mycket, det gäller att hitta något man kan leva med.. Både vad det gäller träning och kostupplägg.
Logga in för att skriva en kommentar.