Dag 103. Det här med vikt och klädstorlekar
Ja det är en fråga som varit uppe ett par gånger men som jag funderar över nu när jag enligt BMI är “ normal “.
Just nu är jag “normal” , men precis med minsta marginal till övervikt.
Jag har klädstorlek 38 ( i alla de flesta kläder som sitter bra )
Enl BMI är jag “ normal “ ända ner till vikt 55,4 kilo
Din idealvikt är: 64,95
Den övre gränsen är: 74,79
Den nedre gränsen är: 55,37
( enl http://www.bmiraknaren.se/Default.aspx )
Skulle jag gå ner 20 kilo till så måste jag börja handla kläder på barnavdelningen - nästintill
och hamna på storlek (32 ) 34- och det är INTE normal storlek för mig det är en väldigt liten storlek .
Har jag blivit så blind av min övervikt och kan inte se längre vad som är normalt , smalt eller överviktigt ?
Tittar man sen på den nya EU standarden som antogs 2004 ser storlekarna ut så här :
EU-standard
I december 2004 blev den europeiska standardiseringsorganisationenCEN, därSIS ingår, överens om en ny standard De nya damstorlekarna är:
Damstorlek
Extra Small (XS)
32-34
Small (S)
36-38
Medium (M)
40-42
Large (L)
44-46
Extra large (XL)
48-50
Extra Extra Large (XXL)
52-54
Extra Extra Extra Large (XXXL, 3XL)
56-58
Nu vet jag ju att alla är olika och man ska gå efter hur man själv känner sig och mår , inte stirra sig blind på vikt och storlekar , men jag tycker det är intressant att begreppet “ normalviktig “ enl BMI faktiskt har ett så stort spann. Min klädstorlek kan variera mellan 34-38 och ändå räknas som “normal” enl BMI , och enligt EUs nya beräkning skulle jag vara mellan XS och Small .
Jag var och provade lite kläder idag , letade efter en topp och tog av gammal vana stl 42 till provhytten…...den var inte lagom. Tidigare har jag tagit den stl och hoppats att den ska passa och inte sitta åt allt för hemskt , nu fick jag byta ut mot en 38:a
Vad är “normalt “ egentligen ?
En av mina tidigare målbilder - Nu är jag där !
Gillar
Kommentarer
-
Normalvikt enligt WHO handlar om den vikt där man har minst risk för sjukdom och dödlighet, och där är spannet ganska brett.
-
Jag tror de flesta av oss har en störd kroppsuppfattning, men jag tror inte alla har samma typ av uppfattning, om jag har förstått rätt när jag läser här.
Jag har tidigare också reagerat över att det är ett väldigt stort spann för att vara normalviktig, för att ligga på den övre delen av mitt spann så måste man bestå av väldigt mycket muskler för att inte vara tjock. Så jag har bara två saker att välja på, gå ner mer i vikt eller börja bygga muskler
. Likväl så för att ligga i det nedre spannet av skalan så är det nog i det benigaste laget, i alla fall om det skulle vara på mig. Tror att idealvikten är ganska nära sanningen om var jag ska ligga.Jag har kollat runt på kläder och inser att problemen jag hade när jag var yngre finns kvar. Tack och lov så är det inte populärt med overaller som det var tidigt 80 tal, för då hade jag mått som var mindre än 34 över rumpan, 36 i midjan och 42 över bysten. Mina mått nu är 34 över rumpan, 38 i midjan och mellan 42-44 över bysten, så att köpa en dress i samma storlek är bara att glömma.
-
Som du tränar klarelv kommer jag väl snart stå och heja på dig i någon fitnesstävling
Precis som du skriver så är väl de flesta lite olikformade, dvs inte samma storlek överallt.
När kostym / dräkt var mitt vardags-arbets-plagg så hade jag alltid större överdelar än nederdelar , det vara både byst och axlar som drog iväg.....
-
Haha, hade jag varit 10 år yngre så hade jag nog kunnat tänka mig att prova
, nu är det mer för mitt eget välmående. -
Jag läser ditt inlägg och myser... jo för det här problemet som du har nu, det har jag att se fram emot. Jag kan inte riktigt relatera till det eftersom jag alltid letar kläder á la säck, stort, yvigt och med gott om svängrum för bilringarna. Men visst har jag krympt någon storlek men än så länge går jag efter antal X framför L;et.
Mitt problem annars, tidigare när jag var mera åt normala hållet än barbapappa, var längden på kläder. Jag är 182 cm... eller tja jag var innan de sågade av mig benen och satte dit proteser. Nu växlar jag mellan 178 och 180 beroende på hur trött jag är i ryggen
Iallafall, mitt problem har varit för korta byxor och för korta ärmar på allt. Jag har fått gå upp en storlek för att få lagom längd och då passar det ju inte någon annanstans. Summan av kardemumman är väl att det där med storlekar är svårt eftersom vi inte är gjutna i samma form, ingen av oss... tack och lov
-
Kan med hålla kläder är ett kapitel för sig, tur man klär sig i jens men storlekar är problem när man är lång och smal. ska man var lång ska man var tjock om det skv var tilräckligt långa ben och armar. tro tilverkarna på skjortor att en 41 i halsvid har 5 cm kortare armar en en 44, i 44 börjar armarna räcka mein när jag hade 45-36 var det perfekt långa, även livet blir längre. Bara jeans som man kan välja ben längd och midje vid på, då finns det sällan min storlek i stället.
vikt och klärde, hur kan byxor som sat prefek efter tvätt och 3 veckors hängande var för stora, och vikten på gränsen för hög har jag fåt nya muskler ??? För virand går upp i vikt lite och minskar i midjan, förut kunde jag räkna mifddjan efter vikten cm gick att översätta i kg.
-
I vuxen ålder har jag som minst vägt 72 kg (172 cm) jag var då en storlek 42 och ansåg mig överviktig (vilket jag idag tycker var dumt). Jag tyckte det utifrån att jag då inte hade platt mage plus att det var inetsat i hjärnan att storlek 38 var idealet. Men jag tänkte huvudsakligen estetiskt, idag skulle jag se det mer som en hälsofråga plus att min kropp förändrats genom åren, jag är troligien något kortare eftersom diskarna i ryggen lär plattas till (detta förnekar jag allt vad jag orkar, jag lär vara tvungen att acceptera det nästa gång jag ska byta pass) och mindre muskulös så kanske borde jag t o m ha lägre vikt än då jag var yngre. Enligt ett program jag såg från BBC är BMI en rätt dålig mätare eftersom två människor med samma mått kan skilja upp till tio kilo i vikt beroende på ex muskelmassa och bentäthet. VIlket jag önskade att vårdpersonal hade fått lära sig för att vara mer flexibla när de möter människor med olika kroppar.
Hälsomässigt behöver jag inte vara så smal som jag skulle vilja vara estetiskt eftersom jag älskar kläder och vissa klädstilar tål inte minsta lönnfetma... jag är rädd för att jag får acceptera "kulturtantstilen", den ser ju helt okej ut även på de mer bastanta.
-
Jag är 174 cm och väger ca 69,5 kg.
Midja 71 cm stl. 36-38
Stuss 101 cm stl 38-40
Men jag väljer oftast en storlek större i de flesta kläder, det har lite med åldern att göra. Jag behöver inte ha så slimmade kläder.
Jag är rätt smal på mitten av kroppen med bredare höfter och stuss, men köper jag klänning kan jag ha mindre storlek.
Jag tittar inte på storlek längre, för det kan skilja sig jättemycket beroende på märke.
-
Intressant diskussion. Jag har ju nått den målvikt som jag känner mig bekväm med, det är precis i gränsen för tillåten BMI. Numera, efter klimakteriet, accepterar jag en liten övervikt. Det innebär att jag väger 10 kg mer än när jag var ung och på målvikt. Huvudsaken att jag mår bra och riskerna är mindre, i menopausen ska det ju t o m vara bra med liite fett på kroppen. Att röra på sig är också viktigt. Jag strävar inte efter en perfekt kropp.
Min vikt är 78 kg och jag är 170 cm lång.
Har en typisk kvinnliga former figur, stor bak/höfter, stora bröst och smal midja. Det där med midjan har väl iof förändrats en del efter klimakteriet. Även har jag fått mage, vilket jag knappt haft tidigare i livet - trots övervikt.
Kläder är jag intresserad av, men egentligen inte storlekar för de är inte standardiserade alls. Köper för det mesta kläder av samma märke. Har då 42 i byxor och 38/40 i överdelar, kan vara M också. Tycker om att ha kläder som sitter lagom tight, inte för hängande och inte heller för tighta. Tycker att båda varianterna är fula.
I början då jag nått målvikt ville jag gärna ha väldigt tighta kläder, mest för att visa mig. Numera har jag gärna något större, då det är skönare. Beror på situation också.
Lycka till med era klädköp!
-
Intressant läsning 8veckor!
Först njuter jag med dig ( hoppas du gör det och känner dig jättefin!)
Fast jag är en skogsmulle får jag nog erkänna att jag tycker mycket om att variera min klädsel. Mitt största dilemma är samvetet för överkonsumtion då textiltillverkning både kräver mycket vatten och inte är snällt mot miljön. Men det är både lätt och förtränga och glömma detta...Kläder även som överviktig kan vara/ ha varit lite som en tröst i tuffa perioder ... vilket naturligtvis inte känns ok...samma sak som felätandet.
Fråga: finns det något forum för att ge bort / sälja kläder man krympt ur?
Allt gott till er alla oavsett klädkod och klädstorlek!💕👚👗
-
Det där med klädstorlekar är ju så väldigt individuellt idag tycker jag, själv har jag storlek M i de flesta kläder, men jag gillar när kläderna sitter löst sen kör jag mycket med tights och tunna lite sladdriga byxor för jag avskyr tajta åtsmetande brallor som sitter åt överallt så man får märken på kroppen nej tacka vet jag ledig klädsel. Klädstilen är så olika för oss alla. Och tack o lov finns det olika klädstil idag mot förr då var det enbart mode man gick efter för det mesta. Men det har nog kanske med ålder att göra också. Intressant ändå.
-
Väldigt intressant läsning....
och lite att fundera på.
Logga in för att skriva en kommentar.