Ju äldre man blir desto mer inser man hur lite kilona spelar roll.

Huvudsaken är att man finner ro med sig själv. Jag bryr mig förtillfället inte alls om min vikt rent siffermässigt. 60, 58, 56, 54? Vem bryr sig. GUD. Nu tränar jag bara för att det är skoj och inte för att sukta efter någon siffra på vågen. Så oerhört onödigt. Jag njuter å ena sidan mer av min träning, finns mera tid och tänka på annat, på andningen, på mina kroppsrörelser, mer närvarande. Igår när ledaren på GRIT passet skrek: "Vad vill ni med er träning idag?" Tänkte jag, bara känna mig stark,må bra och få andra att också känna så och peppa dem till det. Älskar dom GRIT passen, bara skrika ut sina bekymmer. Träning är en levnadsform. Ser inte det som ett måste för att hålla mig i trim som jag gjort innan. Nu ser jag det mer som en utmaning och nöje för min kropp. Kroppen är idag fast i mycket stillasittande och den behöver livskraft o då ska det göras fullt ut. Gillar också hur jag kombinerar min träning. Inlines är bland det roligaste som finns. Åkte ramp förra veckan, var skiträdd. Men gick! Var försiktig.. Utomhusträning i grupp är också uppskattat från min sida.. Ah träning alltså. Har någon testat Hit The Cage? Syster dog efter det passet berättade hon. Jag undrar det jag.. Verkar skoj. Synd att gym inte har självförsvarspass. Tänk vad kul det skulle vara.

Idag är det vilodag för mig, plugg o jobbsök. På kvällen samlas familjen och tittar på fotboll.

Tackar livet för allt den ger mig. 

Ha en fin dag allesammans.