icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
27 februari 2015 09:41
5

Usch man vågar ju inte ens skriva hur man mår

Hur kan en annan person påverka en så mycket? Läste att det har med ens självkänsla att göra. Trodde aldrig jag hade en sån låg självkänsla. Fan vad sjukt. Fan vad sämst jag är som har låg självkänsla. Alltså hatar mig för det. Hatar o vara svag. Vill känna mig fri. Är instängd i mina tankar o kropp. Vet ej vad jag ska ta mig till. Ska jag söka proffesionell hjälp? Fan alltså. Det svårt och jag vill inte ens bli hjälp av någon. Litar på att jag kommer att klara mig själv. För visst mår man bättre efter två tre månader efter ett långtvarigt förhållande? Ca 7 år... Åh gud... Om han bara kunde hjälpa mig

Kommentarer

  • 27 februari 2015 10:45
    wilda16

    Hej Jag vet inte vad som hänt i ditt liv men jag tror att du har brutit upp ur ett förhållande och att det var nyligen. Att bryta upp ur ett för hållande gör alltid ont. Det spelar ingen roll ur vilket förhållande det gäller. Det kan vara en passion, en vän, ett dödsfall eller att bli dumpad. Det har ingenting med självkänsla att göra utan med förhållandet att man socialiserar sig med andra. Man kan så klart välja att inte bounda utan leva ensam och på det sättet aldrig bli sårad. Men det tycker jag är en dålig väg att vandra. När man går ur ett förhållande så är det bra om man har en plan. För många år sedan var jag med om ett uppbrott från en kille som jag var passionerat förälskad i. Jag bestämde mig för att under den närmaste månaden hela tiden ha något för händer och något att se fram emot för att hålla tankarna borta från honom. Jag satte in en kontaktannons och sedan såg jag fram emot vad det kunde bli av det.

    Jag anser att  dåligt sälvförtroende och dålig självbild har intenting med avslutande av förhållande att göra utan den smärtan man genomgår är högst mänsklig. Det är bättre att avlsuta dåliga förhållanden än att stå ut en dag till

  • 27 februari 2015 10:50
    gittan52

    Det är en styrka att vara svag, tycker jag.

    Du skrev redan i november att du inte mådde bra och visst kan det ta lång tid att komma över ett förhållande. Det finns nog ingen tidsgräns på när vi börjar må bättre, det är alldeles för indivuellt,

    Personligen så tror jag att det är viktigt att vi har någon att bolla våra tankar med. Om det sedan är ett proffs eller "bara" en vän som du känner förtroende för spellar kanske inte så stor roll.

    Viktigast är att personen inte talar om för dig vad du ska göra eller vad du ska tänka/känna som t.ex "ryck upp dig". Ett bra bollplank tycker jag är en person som faktiskt bollar tillbaks de tankar du har, men kanske med en liten vinkling eller en liten fråga som gör att du tänker på ett lite annorlunda sätt och kanske ser tillvaron ur ett annat perspektiv.

    Hoppas du hittar din väg till ett bättre välmående!

  • 27 februari 2015 14:08

    Tack för era ord de värmer. Jag slutade ha kontakt med min ex pojkvän för 16 dagar sedan, i juli var det egentligen då det tog slut på riktigt eftersom han betett sig illa. Men jag har alltid förlåtit honom, och han har förlitit mig. Allt det jag skriver låter så barnsligt, nästan därför man inte orkar förklara för andra varför det tog slut. Jag orkar inte vara en tjatig person. Alla går ju med om sådana här saker. Det bara det att känslan som finns kvar är så svår att hantera, den väller liksom över mig. För ett par dagar sedan var jag i staden där vi hängde. Han var så klart inte där, men när jag gick på dem gatorna så kunde jag knappt andas för alla minnen gjorde sig ihågkommna och jag var tvugen  o sätta mig i ngns trappuppgång och bara gråta. Ibland tror jag jag lider för det är typ den enda känslan jag känner igen, svårt att förklara.. Men man måste väl få sörja..är inte van o sörja så mycket dock.. Det jobbigt...Speciellt när ens vänner alltid ser en som en stark person etc.. Men sörjde lite hos min vän där..kunde inte hålla tårarna i styr.. En sak hon sa fick mig att må bra "nästa gång du kommer och hälsar på mig, kanske det känns lite bättre". 

     

    Tack för era ord.. de får mig att slappna av lite. Tack

  • 27 februari 2015 19:45
    schnork

    Klart att du får sörja. Och du ska sörja. Sörja måste alla som går igenom en separation av något slag. Och alla sörjer på sitt egna vis. Finns ingen mall om hur man ska och inte ska göra. Känner du för att gråta, gråt. Känner du för att skrika, skrik. Känner du för att vara arg, var arg och framförallt känner du för att vara glad när den tiden kommer, var glad! 

    Massor av pepp och kramar! 

  • 27 februari 2015 20:29

    Tack snälla...

Logga in för att skriva en kommentar.