Kanske fel forum??
Jag tror ju att man letar upp den blogg man vill läsa så om jag la ut den någon annanstans kanske den skulle läsas av fler som ska gå igenom eller har gått igenom en operation. Här kanske det inte blir på samma sätt men för vems skull bloggar man.. Jag tror att jag mest gör det för att skriva av mig och kan man roa eller beröra någon så är det väl en bra sak.
Jag har hört av min sambo att den operation jag ska göra hade diskuterats på radion och det var en debatt om varför den görs och för vems skull och om det inte finns viktigare saker att lägga landstingspengar på? Jag kan förstå båda sidor i den debatten om jag ser till mig själv så har jag dels valt vad jag ska äta och hur lite jag ska motionera. Jag har själv byggt upp denna kropp och jag har själv låtit bli att ta tag i det..... Jag har ingen medicinsk anledning till att se ut så här - fast det har jag ju lite.... Ja i alla fall så är det väl krasst så att jag hade kanske säkert kunnat gå ner i vikt tidigare genom att äta lite och motionera mycket.
Men det är ju också så att vi gärna hjälper den som har missbruksproblem om det handlar om alkohol eller narkotika.När det kommer till socker, mat, nikotin, shopping, spel eller sex är vi inte lika hjälpsamma - i de missbruken får jag en känsla av att man får skylla sig själv och att man "borde skärpa sig" och ta tag i det bara. Men det finns ingen , som insett sitt missbruk, som vill ha det. Vad det än är så handlar det bara om att döva en ångest eller skjuta ett problem framför sig. Har man inte insett sitt missbruk kan det nog vara mer så att man tror att man hjälper sig själv, man förenklar vardagen genom att ta en cigg eller ta en extra kaka till kaffet eller köpa något nytt varje gång man går på stan. Man blir ju så lugn då och det känns ju så bra men det varar inte så länge... Sen drar det igång och i mitt fall stod vågen på 123 kg rätt som det var... Och detta beror i stort på att jag inte tror på mig och på att jag inte litar på att de som tror på mig menar allvar. Men under ett år nu har jag fått vända på allt. Jag är älskvärd - som min kusin säger- Jag är stark och jag behöver inte ångra varken det jag gjort eller inte. Förut om jag bråkade med någon eller trodde någon var sur på mig tog jag till lite (mycket) mat - fast jag märkte det knappt inte. Jag åt i stress. Jag har inte tröstätit men stressätit - det lugnar. Men det lugnar lika mycket att skriva dagbok eller gå ut och gå - för mig ska tilläggas. Men så varför har jag då inte redan gått ner i vikt och skiter i operation om jag ändock kommit till insikt och så där. Jo av den enkla anledning att mitt beteende är bätrre men inte bra och jag kan fortfarnade inte äta så lite som krävs för att jag ska gå ner i vikt. Jag har även misslyckats så många gånger att det blivit en vana och jag har inte jobbat mig igenom att jag är en sån som lyckas men med operationen kommer jag att bli det - en sån som lyckas!!!!!!
Debatten på radion kom fram till att operationen inte var nån lyxoperation som gjordes av den som var trött på att vara lite tjock och vill ta den enkla vägen - för det är ingen enkel väg. Man kom även fram till att det sparade landstinget mycket pengar genom att man som normalviktig inte längre hade ökad risk för diabetes eller förstörda knä tex.
Jag vet att jag inte tar det här med en klackspark och genväg. Jag har kämpat! Med vikten med mig själv i många år och tycker mig ha rätt till detta nu. Men jag önskar jag valt annorlunda redan för tio kanske femton år sedan för jag hade hellre varit en vanlig tjej med BMI på 29 än en fetmapatient med BMI på 43 påväg mot gastric bypass. Men nu valde jag som jag gjorde och jag ångrar inget det är jag "och lika glad för de är jag men gladast är nog räven..... "
22 dagar kvar!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
;-)
Kommentarer
-
Jag säger inget om dig och din operation och övervikt - jag vet för lite, utan jag fokuserar endast på det lilla stycket där du pratar om skillnaden hur beroenden behandlas; Ett beroende av en drog (vare sig det är narkotika eller alkohol) kan inte jämföras med de andra. De är kemiska ämnen som stimulerar hjärnan på ett helt annant sätt. Njutning i mat eller sex eller liknande, njutningar som i grunden är biologiskt skapade för att gynna överlevnad, kommer inte ens i närheten av de som ämnena skapar. Om man kollar på grafer kan man se at de inte går att jämföra i samma kategori. De du menar att samhället tycker att man "får skylla sig själv" är de som, hur svårt det än må vara, är fullt möjliga att hantera på egen hand medan de kemiska substanserna är mycket svårare. Jag säger inte att du inte förtjänar en operation och jag vill inte på något sätt förkasta eller se ner på din kamp men det är 2 saker som inte ska jämföras på det sättet.
-
Det verkar ha varit en intressant debatt. Jag skulle nog säga att om man får operationen betald så borde även nikotinprodukter vara gratis och det är det långt ifrån. Rökare är mer sjuka och kostar samhället mer pengar än ickeröckare så det argumentet om kostnadsfrågan borde isåfall även gälla dom. Jag låter nog hård nu men allt som krävs för att bli av med ett beroende är en jävla vilja. Jag har slutat röka själv utan preparat och jag klarade det, bara för att jag ville. Jag gick ner i vikt, bara för att jag ville! Det som krävs för att gå ner ½kg i veckan är att dra ner 500 kcal om dagen vilket är fullt möjligt om man bara har viljan och kunskapen. Jag märker att jag låter hård och dömmande. Kanske är jag väldigt orättvis, men jag vet hur "lite" som krävs av en att gå ner och då har jag aldrig varit överviktig. Det handlar om att göra andra val i livet. Säga nej till bullar då det serveras i fikarummet på jobbet och istället ta en frukt. Äta en ordentlig frukopst så att hungern håller sig i shack under dagen... ja små små föränndringar som gör sttor stor skillnad. Hur som helst. Nu finns det en lösning med operation och jag förstår helt klart att du vill ta den. Jag hade gjort det samma i din situation... alla gånger!! Sen frågan om den ska vara betald eller inte... den debatten kan nog hålla på i evigheter =)! Stort lycka till nu!!!!!!!!
-
Jag kan inte låta bli. Jag tycker ni- fast ni hävdar att ni inte gör det - dömer. Jag antar att ni inte själva är eller har varit överviktiga. Jag menar inte att vissa saker ska bekostas och andra inte. Att gå ner i vikt för att man vill(jävlaranamma)... Jag ifråga sätter det? Om min omgivning varit en annan kanske jag också straffat mig ner i vikt och hanterat min ångest på annat sätt, använt alkohol eller narkotika. Jag tycker att man ska få hjälp med vad man än har bekymmer med och jag tror att man ska få mentalhjälp. Detta är inte nått som har med vetenskap att göra utan vad jag tycker. Jag tycker att samhället ser annorlunda på de som är beroende av narkotika och alkohol än de som har andra bekymmer. Jag tycker man ska kunna få hjälp med rökavvänjning (men produkterna kan man betala - det kommer jag få göra.. vitaminer och annat jag behöver) tex. Jag tycker också att obereoende av vad man dövar sin ångest med så är den som ska botas först. Jag tror och tycker även att när man kommit dit hän som jag har så räcker det inte med att låta bli att fika.... Om ni bara visste alla goda råd men det är inte det som gör det.. (gissa hur många gånger jag tackat nej till fika eller sagt aldrig mer) jag har kämpat - jag tror på expert hjälp och en spark i "röven" operationen blir både och för mig.. men jag gillar inte vara ett offer så jag tänker inte gnälla om det men jag tror att tillfredsställelsen kan likställas vad man än "går på". Givetvis tycker jag min operation ska vara betald - beroende på vilken grund jag gör den men jag kan inte bedöma om den med BMI 35 eller 45 har störst rätt till det. Jag kan inte heller bedöma om den som är uteliggare i Stockholm med ett drogberoende eller de som tar "partydrog" varje helg har störst rätt till hjälp. Jag anser att alla har lika rätt. Och jag tycker landstinget ska ges tillräckligt med medel för att kunna göra så mycket som möjligt för så många som möjligt. Jag tycker även att varesig man äter förmycket eller för lite borde man få hjälp. Kliniker för de som äter för lite vet jag men för oss som äter för mycket har jag inte fått nått tips om - varför skulle det vara lättare att äta mindre på egen hand än att äta mer? Biggest looser kan väl inte ses som nått som "alla" har tillgång till.. mer sånt helst utan tve... men det borde finnas...
-
Får du betala din operation själv så finns det ju inget att diskutera eller debatera om då, har jag missförstått det helt. Visst finns det hjälp för dom som äter för lite, psykisk hjälp som man bekostar själv. Samma hjälp kan man som överviktig få med sin ätstörning. Hjälp av terapeuter och dietister. Min terapeut som jag gick hos behandlade även överätare. Jag anser att det som krävs för att bli av med ett beroende, vilket som är en jävla vilja. Oavsett om det är nikotin, narkotika, mat eller alkohol. Man måste vilja bli fri! Samma sak gäller dom (eller oss om man så vill) med en ätstörning, man måste vilja bli frisk!!! Man måste kämpa. Det finns inga lätta vägar. Man får stå ut med ångesten och kämpa som en blå. Men som sagt jag hade uppfattat det som att du fick operationen betald inte att du fick stå för den själv. Jag ser inte "värre" på någon med ett socker beroende än med något annnat beroende så. Jag tycker texdet är sjukt fel att man inom kommunen får 2000:- för niktinhjälpmedel för att sluta röka.. detta tycker jag trots att jag själv som sagt varit rökare. Man har själv försatt sig i den situationen. Jag tycker att det finns andra ställen att stoppa pengarna på än operationer som ej behövs. För du (och andra med samma problem) inte har några fysiska defekter?
Logga in för att skriva en kommentar.