icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Sommaren 2012 nådde jag min målvikt och jag kände mig både nöjd och stolt. Sommaren därpå fick vi en underbar liten dotter och det där med mat och träning fick komma i andra hand. Nu är hon två år och jag känner mig motiverad att ta nya tag. Det har blivit en hel del extra kilon, men jag vet att det går om jag bara ger mig den på det!

Jag startar den 27 juli 2015 på 71,9 kg. Målvikt: 60 kg, Drömvikt: 55 kg.
15 juni 2012 16:39
2

Det där med mål...

Har precis inlett semestern med ett fem timmar långt pass bakom gräsklipparen. Hade ju tänkt försöka komma igång med lite träning nu när tiden finns och det var ju inte den sämsta starten jag kunde fått :) Sedan har jag funderat lite kring varför jag inte känner mig riktigt nöjd med min viktnedgång. Jag har ju trots allt gått ner drygt 30 kilo och ligger sedan en tid tillbaka på ett BMI under 25. Jag misstänker att det är för att jag hela tiden haft som mål att komma ner till 55-56 kilo. Det har dock känts så overkligt att jag aldrig riktigt sagt det högt, men det har ändå funnits i bakhuvudet. Jag har alltså inte klarat mitt mål och kan därför inte riktigt glädjas fullt ut. Så nu tänker jag se till att ta de sista kilona också - trivs jag inte med den vikten kan jag ju alltid tillåta mig att gå upp lite sedan jag väl "gått i mål". Ps. Insåg att jag verkligen blivit ringrostig när det gäller att ha koll på vad olika aktiviteter innebär i kalorier. Tänkte att gräsklippningen borde ju ge ett par hundra i alla fall. Hmm, fem timmars trädgårdsarbete var visst värt drygt 1200... Det blir vin till matchen ikväll - med gott samvete :)

Kommentarer

  • 16 juni 2012 21:01
    gittan52
    Fem timmars gräsklippning?!? Hur stor tomt har du? Ja, mål är bra tycker jag, bara de är realistiska. Egentligen är det väl mindre intressant vad vågen visar om du mår bra...
  • 16 juni 2012 21:11
    Jag vet, det är sjukt vilken tid det tar. Stor tomt, nygödslat, regnat, inte klippt på två veckor och så inte någon motordriven klippare... Du har så rätt och jag har verkligen försökt tala om för mig själv att skillnaden mellan 56-58 är helt oväsentlig, men det är som att hjärnan vägrar acceptera det. Så jag kapitulerar och hoppas att jag är nöjd och glad sedan och kan släppa viktfixeringen lite.

Logga in för att skriva en kommentar.