Säga förväl till min älskade älskade hund

På fredag är det dags, då kommer veterinären och sätter en sista spruta i min gamla tik. Hon har elakartad cancer som vi försökt operera bort men misslyckats med. Magen har utslag som liknar psoriasis och det är där cancern sitter nu, plus att den sprider sig i blodkärlen. Nu har den troligtvis också spridit sig till lungorna för hon har börjat hosta. 11 år gammal är hon, en dobermanntik som jag haft sen hon var 8 veckor gammal. Det tråkiga är att det inte märks på henne att hon är sjuk. Hon är pigg och glad här hemma, det enda jag märker är att hon hellre ligger i bilen och myser än springer runt på gården när jag är i t.ex. stallet. Det och hostan förstås. Några gånger per dag, mest på natten. Många ser inte ens på min flicka att hon är 11 år gammal, knappt något grått hår, och pigg och alert. Och mitt i allt detta ska jag behöva fatta beslutet att avliva henne. Det känns så overkligt, om jag åtminstone hade sett på henne att hon mår dåligt. Om hon kunde sagt att det är svårt att andas eller att hostan är jättejobbig. Men ingenting vet man förutom att veterinären sagt att när det väl satt sig på lungorna brukar det gå väldigt snabbt, och jag vill ju inte att hon ska få känna onödigt lidande. Vill inte att hon ska få andningsproblem och vara så trött och ha så ont att hon inte ens vill gå ut och kissa. Jag vet att det här är rätt beslut, men det gör inte det hela roligare. Men kanske lite lättare. Jag har vetat om det så länge. Visste för flera år sedan när hon fick sin första juvertumör att den dag det är dags för henne att somna in så är det p.g.a. cancer. Och nu står vi här. Med bara 2,5 dygn kvar. Jag är glad att vi i vintras skaffade en hund till. En flicka som nu blivit fostrad av min fina flicka och som på så sätt tagit till sig delar av hennes beteende. Så min flicka kommer att leva kvar här genom den yngre tjejen, och hos mig och i min familj och hon kommer aldrig att glömmas bort. Nu ligger hon och tuggar på ett ben jag köpte. Precis så som hon alltid har gjort. Lika pigg och lika ivrig. Går och hämtar unghundens ben, tuggar på det tills lill-flickan hämtat det andra. Då går hon och hämtar det benet istället och lägger sig att tugga på det. Och cykeln snurrar vidare. Ashi är en gammal hund, men en älskad hund, och en sån fin och älskvärd hund förtjänar att inte behöva ha ont. Att inte kvävas på grund av vätska i lungorna. Att inte lida för att jag ville ha kvar henne en månad extra. Jag gör rätt val. Men lik förbannat är det jobbigt och jag älskar min fina fina hund.

Kommentarer

13 september 2011 20:32

Ianne

Åh vad jag känner med dig. Det är inget lätt beslut att ta men att du väljer att gör det som är bäst för Ashi visar du att du är en riktig djurvän. Vi har fått privilegiet att göra slut på lidandet för våra kära djur. Det blir inte lättare för det. Det gör ont och man får/måste sörja. Tänker på er nu och extra på fredag. Många kramar
13 september 2011 20:37

gittan52

Usch, jag ryser när jag läser dina rader. Vet hur svårt det är. Man kan inte sörja i förväg så låt det bara komma, sorgen! Jag tycker absolut att du gör rätt men det gör det inte lättare för dig just nu. Däremot tror att du en gång i framtiden kommer att det lättare när du tänker på att du tog det här beslutet innan hon blev alltför dålig. Stor tröstekram!
13 september 2011 20:45

Kristy

Så tråkigt när det blir så. Visst gör du rätt, men det är en vidrig känsla att man själv vet att hunden ska dö, men att hunden bara fortsätter som vanligt. Usch. Kram trots allt.
13 september 2011 20:46

Ashi

Tack så myket för era fina rader. Det är jobbigt redan nu och jag vill inte tänka på hur det kommer kännas på fredag. Men kanske hjälper det att börja bearbeta det redan nu. Kramar tillbaka
13 september 2011 20:50

jaropi

Stackars dig, känner me dig, har en Hane på 13 år som hr broskbildningar i knäna, Man kan inte föreställa sig hur ont det gör, inte min första gång o sist var Hästen, helt förjävligt
13 september 2011 21:41

eGidlund

Jag beklagar sorgen! Hundar är ju så trogna att de ofta inte visar att de har ont. På gott och ont! Du fattar rätt beslut! Jag sitter i skrivandets stund och väntar på svaret på provsvaren på en tumör som opererades bort på min hund förra veckan. Visar det att den är elakartad så får han somna in så fort han börjar visa tecken på att han mår dåligt. Det är jobbigt att inse att det inte är för evigt :( Kram på dig!
13 september 2011 22:07

Thyndra

Kram, skäm bort henne ordentligt nu dom sista dagarna. Låt henne få fläskfilén så kan ni äta skorpor. Känner med dig
13 september 2011 23:41

Ashi

Ja [KURSIV]Tyndra[/KURSIV] jag funderade på det också, att skämma bort henne och låta henne få sova i sängen och sånt mysigt som hon annars inte får.. Men sen tänkte jag att det kanske bara förvirrar för henne? Att rutinerna ändras och hon förstår inte varför. Jag vet inte. Ikväll blev det bara ett gott hundben och lite extra hundmat, men på torsdag iaf ska det bli en kalasmiddag med en massa god färsk hundmat! Det älskar hon. :) [KURSIV]eGidlund[/KURSIV] Ja det är så svårt att veta. När vi i somras var hos veterinären för att kolla om hon hade ont i lederna var det bara ett svagt antydande som gjorde att hon skrev ut medicin. En blick och en liten suck från min hund snarade än att hon drog till sig benet eller sa ifrån eller skrek till. Och enda skillnaden hon visade hemma var att hon inte gick ur kökssoffan när man kom hem, utan hellre låg kvar och väntade på att man kom till henne. Detta gick över så fort hon fick ledmedicinen, så det var väldigt skönt. Men det är lite det som gör att jag fattar det här beslutet nu. Att hon verligen inte visar smärta för mig.. :( Tack så väldigt mycket för era inlägg. Det stödjer mig. Kram

Logga in för att skriva en kommentar.