mättnad är asjobbigt

svår helg för mig. Klarade en del saker som jag inte trodde jag skulle men det krävde mycket och jag vet inte om det var värt det...har svårt för det här med mättnad. Jag khatar att känna mig mätt, det är en enorm trigger för mig och gör det svårt för mig att acceptera ätandet i sig. Jag äter antagligen lite för mkt fibrer vilket bidrar till mättnaden, plus krympt magsäck och långsam matsmältning bidrar emellanåt till en något gravid känsla som inte är angenäm på något vis...man tycker att man borde belönas för att jag äter istället för att känna att det är ett straff från helvetet... försöker dämpa en del ångest nu genom att kolla klipp på youtube, bla från "LouFederer" en tjej som kämpat sig loss från ätstörningar och har en videblogg där hon pratar om hur hon klarat det, en bra förebild...

Kommentarer

10 januari 2011 06:46

Nennie

Omm du inte kan hitta motivationen att kämpa dig frisk för din skulle så gör det för dina barn. Att se sin mamma banta och svälta påverkar dom oavsett om dom är små! Du kan klara det, vad har du att förlora på att försöka. Du är ju expert på att banta så skulle det friska livet kännas allt för ohållbart så kan du alltid gå ner igen. Men ge det ett ärligt försök med både psykolog hjälp och viktuppgång. Anatar att du varit ätstörd en längre tid och förstår att det är svårt att bryta gamla vanor men nu har du inte längre bara dig själv att tänka på, dina barn behöver sin mamma!!!!
10 januari 2011 06:46

Nennie

Stort lycka till!! /Kram
10 januari 2011 13:38

Berenike

det funkar inte så...man måste vilja för egen skull för att det skall vara hållbart, tro mig...
10 januari 2011 17:44

Nennie

Fast du har ju inte bara dig själv att tänka på längre när du har barn så jo det måste fungera så. Alla man pratar med som har barn värderar dom högst och så tror jag även att du gör och om du vet att ditt sätt att leva faktiskt skadar dina barn så borde det vara motivation nog. För din skull, som mamma. Varför vill du inte bli frisk?? Vad är det som står i vägen?? Det handlar om vilja och ett jävlar anamma och det viljan kan du hitta genom dina barn även om du även måste jobba med dig själv men inte ge det försök på försök på försök tills du lyckas är egoistiskt! Jag vet att sjukdommen är egoistisk. Men hur kan du inte hitta viljan då du har så mycket att leva för??? Är dom inte värda det????
10 januari 2011 18:13

Berenike

suck...klart att jag älskar mina barn och sjukdomen är kförrädisk, men tyvärr hjälper inte kärleken till mina barn som motivator just nu eftersom jag är för sjuk, skuldkänslorna gör bara att jag tänker att mina barn har det bättre bara med sin pappa- folk kommer med mycket "goda" råd och menar väl men du lägger bara sten på börda.
10 januari 2011 20:56

Nennie

Vad för hjälp får du?

Logga in för att skriva en kommentar.