Lever man, lär man

Tänk vad man åt mycket förut...det bara slog mig så där! Jag måste ätit så sjukt mycket mer än vad min kropp behövde...min magsäck måste varit enorm. Och sen får man lära sig på en sån här sida, och på Aftonbladets VK, vad en normalstor portion borde vara för mig, och det kommer som en chock! En sån pytteliten portion kan man ju inte bli mätt på - men det blir man!
Ibland kunde jag äta lika mycket som min pojkvän på 1.90 och 90 kilo som spelade innebandy 3 gånger i veckan. Jag gjorde det typ för att det skulle vara rättvist, för att han inte skulle få mer mat än jag när vi båda betalade lika mycket, haha, helt sjukt! NU så tar jag min extra mat med mig som matlåda varje dag med ett stort solskensleende på läpparna, jag hoppar och skuttar och trallar hela vägen till jobbet eftersom jag kommer bli så fin när jag gått ner nått litet (jag försöker bagatellisera mina kilon så det känns bättre) pyttitg kilo till... Trallallla!

Nu - en kopp te. Te är svaret på det mesta. Jag kanske var brittisk i ett tidigare liv.

Kommentarer

3 augusti 2010 18:39

JessicaO

Känner igen mig helt och hållet, åt som min kille innan och nu ser jag hur mycket han äter och jag förstår inte hur jag fick i mig allt...Det roliga var i början tyckte man att det var så lite man skulle äta, men man överlever ju och mår bättre än innan... =) Så roligt när vågen vissar ner, man blir så sprudlande glad och stolt över sig själv, den känslan är mycket bättre än en bulle eller en pizza!!!!!!! Te är super duper!!! När jag är sugen tar jag te, nu har jag massa sorter hemma. Tycker att du ska pröva MumsMums ett te från Karls som smakar som choklad, doftar underbart!!! Ta hand om dig!! Kul att läsa din blogg.....Pepp / Jessica

Logga in för att skriva en kommentar.