Hör ångest och viktproblem ihop?
En ständig oro över allt och ingenting som äter upp all energi och gör en alldeles orkeslös. Dom dagarna åt jag. Trodde väl kanske att maten skulle göra en piggare, men det var ju såklart fel typ av mat. Inga gröna löv här inte, nejnej.
När jag växte upp så bestod familjens grönsaker av gurka. Gurka som grönsak till middagen, gurka som pålägg på mackan - gurka, gurka...
Min ångest kom sig nu inte av gurkan utan av helt andra orsaker. Men, ibland har jag funderat på om det inte är så att vissa av oss helt enkelt ÄR oroliga människor. Att man suger åt sig allt som händer runtomkring som en svamp, tar in det och analyserar, vänder, vrider, filtrerar...
Medan andra ser nyktert på händelsen, analyserar konsekvenserna och sen släpper det.
Vi oroliga typer har så mycket häftiga grejer inom oss också, det är synd bara att vi tillåter oron ta så mycket plats. Och med facit i hand efter 43 år - jag saknar inte min oro och ångest, inte för ett ögonblick. Det fanns verkligen annat att fylla upp det tomrummet med :-)
Men, jag får tillbaka en kort dos av känslan ibland - den här obeskrivbara oroskänslan som vägrar att släppa en. Som igår - och då åt jag fast jag inte skulle. Fast jag visste att jag skulle tycka det var äckligt - efteråt.
Idag är en ny dag, och jag älskar verkligen dom här nya dagarna. För det är ju så, att varje ny dag är en chans till en ny början.
Ha en bra ny dag!
//C
Kommentarer
-
Intressant tanke, jag vet inte om jag är helt överens, men det tål att tänka på. Har jag ångest för att jag äter, eller äter jag för att jag har ångest? Ingetdera tror jag... men då kan man ju undra varför överäter jag? Det är nog inte så enkelt att det är "för att det är gott". Så nu har du satt igång mig... :-)
Logga in för att skriva en kommentar.