En livslång vänskap
När jag gick i sjunde klass kände jag mig väldigt ensam. Jag hade ingen att umgås med från den egna klassen. I grannklassen hade jag en kompis. En dag frågade jag denna kompis om hon ville umgås med mig vid skoldagen slut, hon svarade nej men passade på att presentera mig för en av sina vänner, A.
- Du kan fråga A om ni kan umgås efter skolan.
A som satt bredvid hörde detta och jag ställde frågan, jag hade aldrig pratat med A tidigare. Detta blev starten på en livslång vänskap.
Första gången jag kom hem till A bjöd hon mig på smörgåsar med chokladpålägg. Jag fick även dricka Cola, sedan visade hon mig ett dataspel, de 101 dalmatinerna. Vi fortsatte spela detta spel efter denna dag och när vi hade tröttnat upptäckte vi att vi båda fortfarande tyckte om att leka med barbiedockor. Vi ville dock göra leken lite "vuxnare" och pratade engelska, eller svengelska.
Tiden gick. Vi började gymnasiet men fortsatte att umgås. Nu hade A flyttat och bodde bredvid gymnasieskolan hon gick på, strax skulle jag byta gymnasie till hennes gymnasieskola. A presenterade mig för min första flickvän, Anna, det var dock inget långvarigt förhållande.
Några år efter studenten flyttade jag till Örebro, men jag försökte hålla kontakten. Jag ringde A någon gång ibland men det blev allt mer sällan. Dock försatte vi umgås när jag väl var hemma under någon vecka på somrarna.
Jag minns inte sista gången vi sågs. Mina föräldrar sålde sitt barndomshem så att komma ner fick ske allt mer sällan. Jag var den ende som hörde av mig, men det gjorde inget. A hade fullt upp med studier och såg allt sämre och sämre. Att göra ett enkelt telefonsamtal krävde hjälp.
2016 gifte jag mig. A fick en inbjudan, hon svarade att hon inte kunde komma av förklarliga skäl. Jag sa inte emot. Det hade jag lärt mig från den där dagen då vi blev vänner. Jag fick inte fråga. Jag skickade bilder och filmklipp från bröllopet, skrev ett tackbrev med orden att jag var gravid och tänkte komma och hälsa på hösten 2017 med tillskottet.
Ett år senare möts jag av en ledsen röst. Ingen A kvar. Februari 2017 drog hon sitt sista andetag.
Jag saknar dig min vän!
RIP
Kommentarer
-
Oj vad sorgligt...
Men va fint att ni hade er vänskap, och att du inte gav upp trots att det blev ensidigt sista tiden. Jag beklagar sorgen, det är tur att vi alltid får ha våra minnen kvar i hjärtat ❤
-
Vad fint du har skrivit och delat med dig
-
-
Tack för att du delar med dig. Jag är så ledsen för din skull
Logga in för att skriva en kommentar.