Vårt förhållande till mat

Tror att det är bra att följa dieter men också att förstå sitt eget förhållande till mat. När blir maten en tröst och varför.. Jag gick en kurs i LCHF och KBT år 2009 och jag rasade i vikt. Inte bara kosten utan för att jag började förstå mitt eget ätande. För mycket stress och t.om första dagen på denna kurs rusade jag iväg från jobbet utan att äta något. Tänkte köpa en choklad i Pressbyrån som jag brukade men tanke på att jag skulle till en bantningskurs höll mig tillbaka. Någon rim och reson får det vara.. Allt efter kursen gick berättade vi andra mer och mer för varandra. Det var gripande historier. En kvinna berättade hur hon gick till ett bad och såg sig i spegeln naken. Hon orkade inte och jag minns hur kursledaren frågade henne vad hon gjorde då. Hon svarade att hon åt en kanellängd och jag glömmer aldrig hur tyst det var när hon berättade detta... En annan kvinna berättade att hon kände sig sviken och ledsen när de andra i familjen inte åt den mat hon lagade för de inte hade tid och skulle iväg. Vad gjorde hon då när hon kände sig sviken. Ja svaret är enkelt. Hon åt upp maten de andra skulle ha ätit.. Det finns mycket känslor i mat. Kanske därför jag på sätt och vis tycker det är skönt att fasta två dagar i veckan och fokusera på andra saker Jag tror på att analysera och förstå orsaken varför man väger för mycket och då kan man också gå ned i vikt. Jag är här nu på min fjärde vecka och känns verkligen som jag är på väg. Glad att jag hittade hit och fint att dela så mycket med er andra.

Kommentarer

2 oktober 2013 22:03

3siffror

Tack för att du delar. Har börjat med KBT, LCHF har jag kört ett tag. Vi är en grupp som skaffat en KBT terapeut och PT och delar på kostnaden,
3 oktober 2013 20:30

Eleganz

Vad roligt att höra och jag tror verkligen på KBT. Lycka till och starkt gjort av er.

Logga in för att skriva en kommentar.