Tack för allt stöd!

Ni som peppar och skriver kommentarer, och ger svar på funderingar man har. Ni är så snälla. Men trots allt stöd jag fått här. Så blev det en ordentlig djupdykning i dag. Först av allt vägde jag mig i dag. Det var det första felet. Naturligtvis så hade jag gått upp. Det tog musten av mig, hoppet liksom bara försvann. Jag som inte ätit mycket alls. Ska jag aldrig kunna äta utan att vågen visar uppåt. Men fortsatte dock med mina pulverdrinkar hela dagen. Framtill nu på em. Då jag liksom tänkte att nu skiter jag i allt det här. Jag vill äta! Och det blev det mest onyttiga ni kan tänka er. En hamburgare med pommes!!!! Jag vill sticka ner huvudet i sanden likt en struts och bara skämmas i fred.... Och nu sitter jag här och undrar om det är nu det tar stopp, är det nu jag ger upp igen. När jag aldrig liksom kommer mig för att ta nya tag, eftersom misslyckandet känns så totalt. Det var lite detta jag bävade för i början av veckan. Att allt skulle falla denna helgen. Att nederlaget liksom blir för stort att man inte vill ta upp kampen igen. Jag ska fundera på vad som hännt, och på något sätt försöka komma över det här. *kram*

Kommentarer

12 april 2009 21:15

willow

Det är ju så himla lätt att tappa sugen! Men - det enda man kan vara säker på när man försöker gå ner i vikt, är att man *kommer* att trilla dit. Nån gång, på nåt sätt, och troligtvis många gånger. Det är så lätt att säga "Påt igen" men betydligt svårare att genomföra när motivationen tryter. Påskhelgen måste vara en av de knepigaste tider på hela året att hålla sig på mattan. Så var inte så hård mot dig själv. Lämna påsken bakom dig och tänk framåt. Man lär sig alltid nåt på att göra avsteg. Lycka till! *kram*

Logga in för att skriva en kommentar.