I Norrland utan internet

i våras svepte finanskrisen in i Sverige med en väldig fart och ut flög mitt drömjobb som jag haft ett år. Jag var i sanningens namn förkrossad. Vad skulle jag nu göra? Hur skulle jag klara av att betala hyra och fortsätta betala av på bilen? I slutet på maj kom en tillfällig räddning i form av fyra månaders sommarjobb i Norrland, 100 mil från min bostad. Jag hade en vecka på mig att packa och ge mig av uppåt landet. Första månaden hade jag internet, dock besökte jag inte denna sidan, slarvigt av mig. Nu efter snart fyra månader måste jag på nytt börja söka jobb. Den senasate veckan har jag haft internet så det underlättar ju jobbsökandet. Under sommaren har jag jobbat ute i skog och mark och mina vandringar har gjort att min kondition har förbättrats en del. varje dag måndag till fredag har jag varit ute och gått mellan 7 och 10 timmar, från 4km upp till en mil om dagen. Och det är inte fina skogsstigar vi pratar om utan rakt genom snår, tvärs över sankmarker, upp och ner för kullar. Om inte annat har mina lårmuskler fått jobba rejält i sommar. Men jag har också slarvat med maten. Ute i skogen har jag haft med mig min variant av grekisk sallad: tomat, gurka, rödlök, fetaost och ett kokt ägg. Jag har också haft med mig knäckebröd med smör och ost på samt en termos med soppa (nypon eller blåbär). På kvällarna har jag haft lagad mat, men även här har jag slarvat lite, i princip har jag ätit pasta, pasta och åter pasta med olika såser jag gör till. Carbonara (hemversion, dock med mager créme fraishe(?)), köttfärssås och färdig pastasås med tomat och basilika. Jag har också ätit kopiösa mängder kakor och choklad i sommar och jag skäms. Ni kan inte ana hur mycket jag skäms. Men när jag varit helt själv hela dagen i skogen och sen är helt ensam på kvällen så har suget satt in, chokladen och kakorna har tröstat mig. Jag, som blir 30 nästa år har behövt tröst! Är inte det lustigt? Men så tänker jag på vad min kompis sa till mig en gång när jag fick akut hemlängtan: man får lov att känna sig lite liten ibland. De orden tröstar mig mer än ett choklad kan göra. Men nu har jag ju problem igen. Jag måste återigen bryta mitt beroende av choklad och kakor. Om en vecka beger jag mig hem och väl hemma ska inte en kaka komma innanför dörren och ingen choklad heller. Abstinens någon? Usch, ser inte fram emot det. Jag kommer att leta som en galning i varendra skrymsle där hemma efter något sött när suget sätter in, men om det inte är hemma finns det inget jag kan proppa i mig. Förhoppningsvis kan jag då också låta bli att rusa till närmsta butik. Om det finns någon som har tips på något som kan ta bort sötsuget för mig så hör av er. Jag kan behöva all hjälp jag kan få nu när jag "trillat av vagnen". Under tiden önskar jag er all lycka och en underbar och färgsprakande höst!

Erika80s blogg

I Norrland utan internet

Kommentarer