Balans, finns det?

Efter att ha varit i ätstörningsträsket i fler år än jag kan räkna på alla fingrar (och nästan alla tår) finner jag det mycket svårt att hitta en balans mellan att äta hälsosamt och "nyttigt" och att gå till överdrift. Detta trots att jag idag anser mig vara relativt frisk i mitt mattänk. Just "nyttigt" är ett ruggigt knepigt begrepp i min värld, då det i långa perioder har inneburit att leva på lightläsk och ett grönt äpple om dagen. Paradoxalt med detta har jag alltid varit mycket medveten om såväl näringslära och kroppens uppbyggnad, men det verkar stört omöjligt att applicera denna kunskap på mig själv. Just nu är jag innne i en bra period, där jag äter ordentligt med nyttig mat, men utan att överskrida 1200 kcal och tränar varje dag. Just träningen är ett enormt viktigt redskap för att tygla mitt, ofta kaosartade, inre. Och jag tror att det är vid den punkten jag faller gång på gång. Allt är frid och fröjd när jag kan se min kaloriförbrukning och intag i pränt, så länge jag får röra på mig det vill säga! Det finns dock en stor baksida med denna kaloriregistrering och det är besattheten som trots allt infinner sig vid varje tangentryck. Jag kommer på mig själv att börja räkna på vad som kan dras ner på och jag blir extremt nöjd om jag tränar bort större delen av matintaget, trots att jag så väl vet att detta bara är att göra mig själv en björntjänst. Denna inre kamp blir extra tydlig vid tidpunkter som denna, då jag ligger hemma med intensiv halsfluss och faktiskt inte KAN röra på mig. Kroppen säger ifrån bara jag reser mig ur sängen men endå tycks den vilja ha mat mer än någonsin. Och precis DÄR kommer en annan aspekt in, nämligen hetsätandet och det brukar oftast sluta med ett av dessa två utfall: antingen blir jag hysterisk över bristen på motion och slutar därför äta helt, alternativt börjar jag äta som fan vilket leder till kräkningar och mer ångest än någonsin. Suck, it´s a loose loose situation på något vis, men jag vilar i vetskapen att det brukar bli bra så snart jag får röra på mig och kan fortsätta mer aktivt med min viktnedgång. För trots att jag SER kaloriunderskottet svart på vitt även dessa sjukdagar så känns det inte lika verkligt som om jag fått träna också. Snurrigt feberpåverkat inlägg men jag kan inte låta bli att undra: Är inre balans bara en myt?

Kommentarer

30 maj 2011 21:21

gjmw

det hade kunnat vara jag som hade skrivit detdär inlägget. alltid skönt att veta att man inte är ensam här i världen med sina problem... :)
30 maj 2011 21:35

EsterB

Jo, tack jag säger detsamma:) Ibland känns det som att det dags för "männen i de vita rockarna" att hämta en och då är det skönt att höra människor med liknande erfarenheter.
31 maj 2011 13:57

Troxii

Är det en bild på dig? Sjukt vacker människa iaf :) Pepp och kramar till dig, Varför är balsns så viktigt? Tycker det är rätt spnnande med berg o dalar, man får uppleva så mkt mer, om man vill se på det positiva viset. :) Balans, vad är balans isf? Det kan ingen avgöra förutom en själv, för balans är där du mår bra och det kan ingen annan veta vart det är. Anser jag. :) Kram o pepp!
31 maj 2011 19:37

EsterB

Jao, det är min nuna på bilderna. Balans för mig vore helt enkelt att hitta ett slags hälsosamt mellanting mellan självsvält och hetsätning/kräkningar, att slippa den ständiga fixering vid mat och kaloriintag. Att slippa leva ett liv som ständigt är svart eller vitt. En punkt där jag kan vila i nuet och njuta av livet, ungefär:) Men jag kanske får försöka acceptera att det är sådan jag är och istället applicera ditt förhållningssätt och vända det till något positivt? Snurrigt det här...
31 maj 2011 21:12

Troxii

Som människa är det inte det lättaste att ändra sina vanor eller hur man är som person. Men man kan däremot lära sig nya vanor och lägga till bättre sådana. Vi är trots allt vanedjur, men med vilja kan man förbättras, aldrig förändras - förbättras!

Logga in för att skriva en kommentar.