icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Jag är en tjej på snart 40 år och jag hatar min kropp.....jag säger aldrig ”hata” om någon eller något men jag hatar verkligen min kropp. Jag hade aldrig haft problem med vikten tills jag träffade min älskling. 18år gammal och lycklig för första gången..mat och alkohol ”was my friends” och även annat som inte hjälpte. Mellan 20 och 21 års ålder så gick jag ner en otrolig mängd vikt. Jag skulle gifta mig och ville se helt perfekt ut. Det slog åt fel hål och jag åt ingenting men tränade 4-5 timmar varje dag. Min bröllops klänning som jag hade beställt fick en sömmerska ta in 5cm på varje sida i midjan 3 dagar före mitt bröllop. Mina ögon öppnades med att min man ställde mig framför spegeln en dag när jag klev ur duschen. Han tog båda sina knytnävar och la upp dom under min bröstkorg, dom försvann nästan och han har stora händer. Han sa -Tycker du att du ser bra ut nu? Det öppnade mina ögon + att jag enbart kunde handla kläder på barnavdelningarna, min bästa kjol va i storlek 7år. Efter detta gick jag upp till en ganska normal vikt för min längd. Jag vart gravid med min son och då gick jag naturligtvis upp i vikt som man ska...men jag gick inte ner efter. Vi flyttade hem till Sverige när min son va 8 månader och livet vart svårt..inga jobb inget hus mm så jag la på mig mer vikt. Min dotter kom till världen 2003. Livet va ganska bra jag hade ett bra jobb och vi köpte en jätte fin dalagård. Jag ville bli mer mitt gamla själv igen så jag gick med ett program som liknar det här. Där gick jag ner jätte bra. Jag höll en bra vikt i några år sen hände... HELVETES VECKAN! Min lillebror tog livet av sig, pappa fick en svår cancer och jag förlorade mitt jobb. Jag gick in i väggen så det bara smackade om det. I och med detta så gick jag upp i vikt med raket fart. Nu väger jag mer än någon sin gjort (förutom som höggravid). Jag hittade denna sida och jag hoppas innerligt att jag ska gå ner vikten och bli hälsosammare som människa. Jag vill vara med när mina barn växer upp och jag vill orka göra saker med dom och själv orka göra det som gör mig glad. För er som har lyckats ta sig igenom denna text säger jag....God On You! Slut på babbel och start på life! FordGirl Här är lite info om min vikt också =D Jag började min resa här på Matdagboken i mars 2010 då vägde jag 66kg. Jag gick ner mycket sakta till 62,3 i juni 2010. Jag tappade lusten och gick upp med raketfart och nu i februari 2011 så har jag tagit tag i mitt viktproblem igen. Jag vägde 69kg Första torsdagen i Februari och har vägt mig varje torsdag sen dess. Mitt slutmål är 52kg som jag hoppas klara innan min födelsedag vilket är den trettionde december 2011.
17 maj 2010 07:43
2

A case of the Mundays!

Idag känner jag mig helt deppig...jag vet inte varför. Min kära bror med familj har varit och hälsat på oss i helgen och det va helt underbart. Men när jag gick och la mig i går kväll så surrade det i gärnan och alla tråkiga destruktiva tankar började krypa fram. Jag somnade jätte sent och när jag vaknade så kände jag mig lika skruttig.
Det kan ha att göra med att jag har storbråkat med min far...har inte pratat med honom nu på 2 veckor. Jag blir så jäkla arg och ledsen när han beter sig dumt mot mig eller mamma men den här gången så va mina barn med och såg morfar bete sig super fult.
Dom vart rädda och ledsna och jag vart super arg och ledsen....det brukar försvinna efter några dagar men jag är fortfarande jätte arg och besviken..vi (min bror och jag) har försökt att prata med honom men det registerar inte :/

I alla fall!
Nya tag idag och hoppas på att humöret vänder.
Kramisar på er alla!
FordGirl

Kommentarer

  • 17 maj 2010 08:00
    Åh det var tråkigt att höra! Usch ja, ibland kan ens föräldrar vara bra korkade! Hoppas att du snart blir på bättre humör. Stor kram
  • 17 maj 2010 08:19
    Hoppas att din dag blir bra! Peppkram

Logga in för att skriva en kommentar.