FordGirls blogg

63993

Jag är en tjej på snart 40 år och jag hatar min kropp.....jag säger aldrig ”hata” om någon eller något men jag hatar verkligen min kropp. Jag hade aldrig haft problem med vikten tills jag träffade min älskling. 18år gammal och lycklig för första gången..mat och alkohol ”was my friends” och även annat som inte hjälpte. Mellan 20 och 21 års ålder så gick jag ner en otrolig mängd vikt. Jag skulle gifta mig och ville se helt perfekt ut. Det slog åt fel hål och jag åt ingenting men tränade 4-5 timmar varje dag. Min bröllops klänning som jag hade beställt fick en sömmerska ta in 5cm på varje sida i midjan 3 dagar före mitt bröllop. Mina ögon öppnades med att min man ställde mig framför spegeln en dag när jag klev ur duschen. Han tog båda sina knytnävar och la upp dom under min bröstkorg, dom försvann nästan och han har stora händer. Han sa -Tycker du att du ser bra ut nu? Det öppnade mina ögon + att jag enbart kunde handla kläder på barnavdelningarna, min bästa kjol va i storlek 7år. Efter detta gick jag upp till en ganska normal vikt för min längd. Jag vart gravid med min son och då gick jag naturligtvis upp i vikt som man ska...men jag gick inte ner efter. Vi flyttade hem till Sverige när min son va 8 månader och livet vart svårt..inga jobb inget hus mm så jag la på mig mer vikt. Min dotter kom till världen 2003. Livet va ganska bra jag hade ett bra jobb och vi köpte en jätte fin dalagård. Jag ville bli mer mitt gamla själv igen så jag gick med ett program som liknar det här. Där gick jag ner jätte bra. Jag höll en bra vikt i några år sen hände... HELVETES VECKAN! Min lillebror tog livet av sig, pappa fick en svår cancer och jag förlorade mitt jobb. Jag gick in i väggen så det bara smackade om det. I och med detta så gick jag upp i vikt med raket fart. Nu väger jag mer än någon sin gjort (förutom som höggravid). Jag hittade denna sida och jag hoppas innerligt att jag ska gå ner vikten och bli hälsosammare som människa. Jag vill vara med när mina barn växer upp och jag vill orka göra saker med dom och själv orka göra det som gör mig glad. För er som har lyckats ta sig igenom denna text säger jag....God On You! Slut på babbel och start på life! FordGirl Här är lite info om min vikt också =D Jag började min resa här på Matdagboken i mars 2010 då vägde jag 66kg. Jag gick ner mycket sakta till 62,3 i juni 2010. Jag tappade lusten och gick upp med raketfart och nu i februari 2011 så har jag tagit tag i mitt viktproblem igen. Jag vägde 69kg Första torsdagen i Februari och har vägt mig varje torsdag sen dess. Mitt slutmål är 52kg som jag hoppas klara innan min födelsedag vilket är den trettionde december 2011.

6 maj 2010 08:39

Deppig som F!

Idag började morgonen bra...men nu känner jag mig jätte nere. När ska den här deppigheten sluta :(
Cykelturen igår gjorde mig gott men jag har så himla svårt att komma igång med träning. Jag är också skit orolig att jag inte har gått ner något inför min första vägning på Fredag morgon...jag har bestämt att fredagar istället för Måndagar är en bra dag att väga sig. Mitt nya liv har alltid börjat på en Måndag så kanske om jag förändrar det tänkandet till att Fredagar är min kontrolldag...kanske är jag bara sten tokig....hmm man vet aldrig??
Kram alla!
FordGirl
PS ni som läser min blogg får ha överseende med min stavning och att jag skriver direkt ur huvudet som en jubelidiot hihi :)

Kommentarer

6 maj 2010 08:44

kolakaka

Pepp till dig! :)
6 maj 2010 09:05

jesson69

Go girl! Tack för ditt besök och din kommentar på min blogg. =) Nu är jag här, kollar in hos dig och ser att du också är ganska ny här. Hoppas det går bra för dig med din viktminskning och att du hittar glädjen i träningen snart. Jag har träningen som en naturlig del i min vardag, men går inte ner i vikt ändå - nu hoppas jag på ändring.
6 maj 2010 09:22

millan70

Det kommer säkert att gå kanon. Jag tror på dig. Ibland tar det tid att hitta glädjen i träning och att den ska bli en naturlig del av din vardag. Ge det tid, det kommer. Soliga kramar från mig.
6 maj 2010 09:44

ktjj326

En bra regel är att försöka vara nöjd med det lilla. Det tar tid att förändra sitt liv och sina vanor. Fredagar tror jag är en bra dag att väga sig på, för ibland äter man ju lite extra gott på helgen. Har också känt mig nere en period vet inte varför, det kommer och går. Du ska se att träningen också kommer att gå av bara farten, oftast längtar jag efter att få träna man mår ju SÅ bra efterråt. Varmt lycka till! Du kommer att klara det här. Kram

Logga in för att skriva en kommentar.