Tillbaka efter en tuff tid

Äntligen tillbaka och igång igen efter en tuff oktober och november. Min mor fick en andra stroke i oktober. Hon drabbades av en för tre år sedan vilket gjorde henne halvsides förlamad och drabbades av expressiv afasi. Tapade språket. Kunde kommunicera med fåtal ord. I oktober fick hon sin andra. På andra sidan. Vilket gjorde henne till en grönsak. Det var fruktansvärt jobbigt att se och våndas över att hon skulle behöva "leva" så under obestämd tid. Några läkare gav oss besked om att hon kunde leva så i många år. Vilket gjorde vår smärta outhärdlig. Vem vill "leva" så? Vi blev så småningom kallade till ny läkare som förklarade plötsligt att hon inte har långt kvar alls. Detta var en torsdag. Det blev en chock för oss och samtidigt en lättnad att hon snart skulle få frid. På lördagen avled hon. Jag är tacksam att jag hann in i tid så jag fick hålla hennes hand under hennes sista 30 minuter i livet. Att hon inte var ensam. Och att någon av oss barn var hos henne. Det gick fridfullt till. Tiden efter var tuff. Jag har inte kunnat fokusera på mat eller träning. Tvärtom åt jag allt sött som kom min väg. Gick upp några kilon. Men nu så vill jag komma igång innan det nya året. Få in träningsrutinen och så får maten komma sakta. Men jag vill nå mina mål under 2014. Dessutom ska jag på bröllop i juni och jag vill välja den klänningen jag vill ha istället för en klänning som döljer hullet. :) Jag kör ett program på 10 veckor som heter Focus T25. Ett amerikans program utformat av en känd träningsguru. Väldigt peppande. Man kör 25 minuter pass må - to. Fredag kör man två 25 minuters pass. Lördag vilodag och söndag kör man stretch. Det är olika program så man nöter inte samma om och om igen. Första 5 veckorna är ett Alfa program som sedan avanceras upp till Beta de sista 5 veckorna. Jag går i mål den 2:a mars och då har jag en veckas uppehåll när jag är på skidsemester. Skidor är ju motion det med. :) Jag är på dag tre idag. Svettigt och kul. Man får verkligen ge järnet i 25 minuter. Härligt. Känns gött att vara tillbax.

Kommentarer

18 december 2013 20:38

thea77

Jag beklagar sorgen efter din mamma, det är tufft, min mamma dog i början av året och jag försöker fortfarande vänja mig vid att hon inte längre finns. Skönt för dig att du kunde vara på plats när hon somnade in, men det är helt klart känslor som går starkt emot varandra vid en sån stund. Jag fick uppleva det då min lillebror dog förra året, jag var där när han tog sina sista andetag, och jag har nog aldrig haft så mycket känslor som drog åt olika håll, för samtidigt som det kändes så skönt att han somnade in så stilla och utan smärtor osv, så var det samtidigt det tyngsta jag upplevt att se min lillebror försvinna ifrån mig för all framtid, mitt framför mina ögon. Det både värmde mitt hjärta samtidigt som det gick i tusen bitar. Men jag skulle inte vilja göra på något annat vis. Jag önskar dig lycka till med träning och matfokus. kramar
18 december 2013 23:05

Garbo

@thea77 fy usch ve o fasa att förlora både bror och mamma. Det är tufft. Sorgen är där oavsett. Min far dog för 4 år sedan och det är tufft till och från. Speciellt nu vid juletid. Två stolar gapar tomma. Jag prata med min mamma varje dag. Och nu plötsligt ingenting. Livet går vidare och man får lära sig att leva sida vid sida med sorgen.
19 december 2013 08:02

thea77

Ja det har varit tufft, och är fortfarande det, förutom mamma och min bror så har jag mist även pappa. alla inom loppet av 6 månader, och för fem år sen dog min man i en bilolycka. Och jag håller med, nu i jultider är det extra tungt, saknaden bubblar upp till ytan oftare än i vanliga fall helt klart. Min lillebror var min bästa vän och vi pratade dagligen och han bodde alla sina skollov hos mig, och oftast helgerna med, det är en tomhet efter honom som ännu över ett år senare är oändligt stor. Men det är som du säger, livet går vidare, man tar ett steg i taget, ett andetag åt gången.

Logga in för att skriva en kommentar.