Bakslag
En hel del har hänt sedan sist jag skrev. En komination av att trappa ner på mediciner, börja arbetsträna och frånvaro av sömn har gjort att jag fått bakslag. Måendet är sämre och jag har, efter två dagar på min "arbetsplats" fått pausa min vistelse där. Från att bara ha gått hemma sedan maj gick det inte att jobba 4 timmar om dagen med en halvtimmes restid, enkelväg. Med detta har matlusten lite försvunnit och när jag väl ätit ska jag vara ärlig och säga att det inte varit speciellt "bra" saker. Men jag har försökt komma ihåg något mellanmål då och då. Och nu när december närmar sig känns det alltid mysigt att krypa upp i soffan och mumsa på en mandarin! Det hör julmånaden till för mig 
Situationen krävde, när jag gick in i väggen, att jag flyttade från min lägenhet i Norrköping hem till min mamma och pappa uppe i södra Norrland. Att möjligheten att flytta hem fanns, har på många sätt räddat mig. Det är inte alla som har den möjligheten. Så det är jag oerhört tacksam över. Men att flytta hem, när man bott själv i flera år, det kräver en hel del. Jag hade ju skapat mig ett eget liv, med egna rutiner, matvanor osv. Att då igen dela ett hem med sin familj, det är både bekvämt men också krävande.
Nästa vecka flyttar jag in i en 2a inne i stan. Ska bli både läskigt och skönt. Då behöver man inte komma överens om t.ex. mat osv. Det läskiga, men ändå det jag ser fram emot, är att vara själv igen. Nu har jag ju haft familjen runt mig hela min sjukskrivning. Jag tror att det är ett bra steg att ta. Och jag kan alltid åka hem om jag känner för det.
Så nu ska jag försöka få komma till min läkare snabbare än planerat, vila och försöka ägna en stund till att kika i recept!
Kram
Gillar
Kommentarer
-
Håll ut, det kommer att ordna sig. På ett eller annat sätt så ordnar det sig alltid. Faktiskt.
Jag vet hur det är att behöva flytta hem igen (även om det är många många många år sedan jag behövde det). Skönt att ha en familj som fångar upp en när livet är för tufft. Men det kostar på att anpassa sig till vanor man gjort sig fri från. Att tala om när man kommer hem, inte lägga sig i när och vilken mat som serveras. Etc.
Och att avbryta arbetsträningen efter två dagar, det är inget misslyckande, det är en lärdom. Att ta sig tillbaka från en krasch är som att dansa foxtrot. Ett par steg framåt, nåt tillbaka och så håller det på så där. Tills man hittat takten ;-)
Och kom ihåg - det är ditt liv. Det är du som ska leva det, och ingen annan!
Lev väl, Halledo!
-
Tack
Logga in för att skriva en kommentar.