And here we go again...
Sitter här denna kalla söndagskväll och försöker hitta orken till att dra igång imorgon. Köpte mig mys idag när jag handlade och tänkte att det är sista dagen, jag ska unna mig något. Det är helt galet att mat och sötsaker kan ha sådan makt över människor. Att jag får ren ångest när jag tänker tanken att jag ska sluta nu, jag måste gå ner i vikt. Vad mycket enklare det är att ta en kaka till än att tänka att de närmaste 2 åren ska jag inte unna mig något och jag ska banta ner mig 45 kg. Det är lättare att lägga på sig 1, och 1, och 1......
Jag känner mig som om jag väger 200 kg just nu. Jag har aldrig varit så stor som jag är nu. Och jag kan villigt erkänna att jag inte gillar mig själv i dagsläget. Jag har alltid varit stor, men hela jag har gått igenom någon slags personlighetsändring den senaste tiden. Jag, som aldrig backat för något är skygg och rädd. Jag vill inte synas eller höras, för jag vet vad de tänker. Jag vet sannerigen vad jag själv tänker. Jag hatar att bli andfådd när jag rör mig, jag kan knappt gå för min rygg tar stryk direkt. Kroppen orkar inte med längre. Jag vill inte gå ut med mina vänner, jag vill knappt gå i affärer längre. Jag vill ingenting.
Jag kommer blogga, och jobba bort sötsuget i första hand. Sedan när det är borta succesivt dra ner på maten. Jag har försökt nolltolerans från början men jag åker dit igen. Nu ska jag ta det lugnt den här gången och inte stressa, jag kan inte trolla bort 45 kg. Tyvärr. Så nu gör jag ett nytt försök, och går det inte nu får jag nog göra något drastiskt snart....
Kommentarer
-
Hej gumman, ville kika in och ge dig lite pepp tänker själv nu dra igång mig själv. börjar med att skriva in maten och när backen är bar åker gymnastikskorna på, hoppas att du orkar och vill hänga på mig Kram Tezzie
Logga in för att skriva en kommentar.