Jen34s blogg

13648

"På måndag ska jag börja mitt nya liv..."

Tjej, 34 år gammal, som har hunnit med otaliga försök att gå ner i vikt. Nu ger jag det ett riktigt seriöst försök och provar något nytt för mig, nämligen Matdagboken och LCHF-kost. Jag ska oxå försöka inse att det här kommer att ta tid, vilket jag tidigare har haft svårt för, så jag har nu köpt ett års medlemskap på Matdagboken. Jag försöker hitta ett sätt att leva på, inte bara ett sätt att gå ner i vikt snabbt.

Jag har pendlat mycket upp o ner i vikt i livet, min stora last är socker och kolhydrater, och jag har haft problem med hetsätning i perioder. Jag har alltid, så länge jag kan minnas, tyckt att jag har varit tjock.... nu när jag verkligen är tjock på riktigt så inser jag att jag tyckte att jag var tjock även när jag var smal.... För mig är det mycket känslor inblandat när det gäller mat, och så har det alltid varit sen jag var barn. Mat för att fira, mat för att trösta, mat för att pigga upp etc, etc.

Men det är först de senaste åren som det har gått riktigt åt skogen. För fem år sedan vägde jag 103 kilo, vilket är det mesta jag någonsin vägt. Jag gick ner drygt 20 utav dom kilona med hjälp utav Cambridge kuren. Den nya vikten höll jag i ca tre år. Det senaste året har jag gått upp allting igen, och vägde för tre veckor sen 101 kilo...
Jag har nu kört pulverkur i drygt två veckor för att bryta mina dåliga matvanor helt och väger just nu 94 kilo. Jag räknar med att lägga på mig två kilo direkt när jag börjar äta mat igen så jag har angett min startvikt här på Matdagboken till 96 kilo. Mitt mål är att väga 70 kilo, och alltså kvala in som "normalviktig" enligt BMI-skalan. Men det absoluta drömmålet vore 65 kilo....
Mitt absoluta drömmål 65 kilo var vikten jag hade för 10 år sedan, och då mådde jag fantastiskt bra!
Utöver själva viktmålet är mitt mål även att få in träning i mitt liv igen, jag har blivit alldeles för lat på sistone! :)
Jag vill ha tillbaka lite kondition och styrka i kroppen igen.

Mest skriver jag väl för att påminna mig själv om vad jag håller på med, kanske kan jag få utlopp för lite känslor här istället för att döva dom med mat... men jag tar väldigt gärna emot tips och uppmuntran på vägen, jag vet att det inte kommer att bli lätt!
Men ååhh vad jag längtar till att komma i mål! :)

16 maj 2012 16:28

Visdomsord

För ett par veckor sen träffade jag en vän på ett födelsedagskalas. Hon är runt 40 år och alltid glad och positiv. Eftersom det var kalas så fikades det en del, och en diskussion om vikt kom igång när vi åt gräddtårta. Mitt i diskussionen säger min normalt så glada vän så här, med en sorgsen ton: [FET]"Om man bara har problem med vikten så har man inga problem..." [/FET] Det uttalandet gjorde att diskussionen stannade av helt. Min vän har cancer, en aggressiv och allvarlig form som har kommit tillbaka flera gånger. Det ser inte ljust ut för henne. Jag har tänkt mycket på dom orden de senast veckorna. Hon har ju rätt, att ha några kilo för mycket är ju inget som är direkt farligt (om man inte har en grav övervikt såklart). Det är ingenting jämfört med att ha en livshotande sjukdom, som man själv inte kan påverka. Övervikt går ju att påverka själv, även fast det inte är så lätt. Samtidigt som jag tycker att hon har rätt, och känner mig lite fånig som tänker så mycket på min övervikt, så kan man ju ändå bara utgå från sig själv. Jämför man sig med andra så finns det alltid människor som har det sämre, och bättre, än sig själv. Men utgår jag bara från mig själv så är min vikt ett problem för MIG. Det problemet tänker jag försöka bli av med. För JAG KAN FAKTISKT göra något åt det! Jag önskar att min vän kunde göra något åt sitt problem... Kämpa på alla, och utgå från er själva och jämför er inte med någon annan!

Kommentarer

Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.