Inga förbud, men lite extra tanke

Jag är inte ens person som tror på förbud. Däremot tror jag på att man skänker en extra tanke till saker och ting. Ett exempel är att man inte behöver förbjuda godis, chips, etc. Däremot kanske man ska begränsa hur mycket och hur ofta man unnar sig. Vad blir konsekvenserna av att äta för mycket chips och är jag villig att ta dessa? Istället för att hälla upp hela påsen chips på fredagsmyset tar jag istället en liten skål och sparar resten. Man måste inte äta bara för att det finns. Det här kommer sig lite av att jag ofta sett hur folk ger upp bara för att de råkade äta lite chips eller godis. Helt plötsligt anses hela dieten vara körd och man ger upp allt. Hur långt kommer man om man ger upp när man stöter på motstånd? Jag tror personligen att det är mycket lättare att ge upp något om man sätter upp förbud. Det blir lättare och ger mer (åtminstone för mig) om jag väljer att tänka igenom varför jag äter på ett visst sätt. Jag skäms inte ett dugg för att jag äter chips till fredagsmyset och godis på lördagar. Det handlar om mängden. Man måste inte slänga i sig bara för att man får äta. Jag äter chips och godis för att själen mår bra av det och för att jag tror på att man kan unna sig ibland utan att det behöver bli överdrivet. Jag är fullt medveten om att det finns nyttigare alternativ, men med dessa alternativ kan jag njuta fullt ut och samtidigt veta att det räcker med ytterst lite för att jag ska känna mig nöjd. Det gäller bara att man har en gräns. Samma sak gäller mat. Pizza är inte det bästa man kan stoppa i sig, ingen snabbmat är det för övrigt, men ibland har man dagar då man är sjuk eller helt enkelt inte orkar laga mat. Dessa dagar är det okej att äta sånt man innerst inne vet är mindre bra. Det är när man får dåligt samvete och börjar älta den där pizzan det känns farligt. Mat ska inte förknippas med dåligt samvete. Mat ska handla om njutning och lagomhet. Jag vill dock poängtera att det här är [FET]mina egna åsikter[/FET] och att jag mycket väl förstår att andra tänker annorlunda. Jag behöver gå ner i vikt. Jag har koll på kalorier och tränar varannan dag varvat med promenader de dagar jag inte tränar. Jag är inte extrem i någon bemärkelse. Man måste, enligt min mening, inte träna varje dag. Man måste inte heller äta enbart sallader. Däremot tänker jag på att äta fullkorn, protein och sallad+frukt. För mig finns det helt enkelt inget som känns mer trovärdigt och sant än kalorier in och kalorier ut. Det kan tyckas tråkigt och gammalmodigt att jag följer tallriksmodellen och äter mellanmål mellan måltiderna. Det fungerar för mig, och jag tröttnar inte. De flesta jag känner har provat någon form av diet, LCHF eller GI exempelvis, och tröttnar efter en eller två månader. I vardagens stress är det inte alltid man orkar planera, åtminstone gör inte jag det. Därför känns det enklast att följa något så enkelt som tallriksmodellen. Hemma hos oss finns alltid frukt och nyttiga mellanmål, exempelvis morot eller ägg. I frysen finns bär för att enkelt blanda en smoothie. Vi skriver veckomatsedlar och har medvetet inte massa onyttigheter hemma. Med det här inlägget vill jag egentligen bara säga att det mesta går med lite extra tanke. Förbud ger ofta dåligt samvete och jag tror inte på dåligt samvete då det ofta leder till att man tappar tron på sin egen förmåga. Viktigast av allt, tänk på att det här är MINA åsikter och att det inte på något sätt handlar om att jag vet bäst. Det här fungerar för mig och det är så JAG upplever omvärlden.

Joolines blogg

Inga förbud, men lite extra tanke

Kommentarer