Juus blogg

21349

När vågen nästan visar 70 kilo blir man deprimerad. Det finns inget som gör mig så ångestfylld och ledsen som min övervikt. Jag har hoppat upp och ner hur många gånger som helst under årens lopp. Hur många gånger har jag inte "bestämt mig" för att det får vara nog? Jag är så trött på att misslyckas. Att svika mig själv. Att skämmas. Äcklas. Ja. Ni vet ju känslan. Men det är en framgång att ha tagit sig hit. Att våga erkänna övervikten och problemet.

Jag har varit överviktig hela min barndom. Idag är jag 21 år, och är fortfarande det. Jag vill inte slösa fler år på ångest. Jag vill bada igen på somrarna. Jag vill inte bäva inför att gå ut på stan! Jag orkar helt enkelt inte det mer.

Från 69,2 till 55 kilo! Nu kör jag. :D

9 april 2013 09:16

Dag 3

Jag ställde mig på vågen imorse och den visade minus 1,8 kilo. 67,4 kg alltså. Nu började jag ju i förrgår så det är knappast fett utan snarare all vätska jag samlat på mig av en veckas svullande i Malaga dagarna tidigare. Men det gör inte så mycket vad det är, det är trevligt att se minus och att komma så långt bort från 70 som det bara går. På tal om Malaga. Efter att ha legat och solat på stranden och nästan avlidit av värmen och fukten är det svårt att känna motivation för att sticka ut och springa. Jag saknar citronträden som blommar. Alla gröna växter. Det är så otroligt tråkigt här, och dessutom snöar det fortfarande av och till. Hemskt. Tur att man kan träna inne, men jag saknar springturerna. :/

Kommentarer

9 april 2013 10:19

Troxii

Men ändå, då gör du nåt rätt!!! Pepp :)

Logga in för att skriva en kommentar.