Juus blogg

19806

När vågen nästan visar 70 kilo blir man deprimerad. Det finns inget som gör mig så ångestfylld och ledsen som min övervikt. Jag har hoppat upp och ner hur många gånger som helst under årens lopp. Hur många gånger har jag inte "bestämt mig" för att det får vara nog? Jag är så trött på att misslyckas. Att svika mig själv. Att skämmas. Äcklas. Ja. Ni vet ju känslan. Men det är en framgång att ha tagit sig hit. Att våga erkänna övervikten och problemet.

Jag har varit överviktig hela min barndom. Idag är jag 21 år, och är fortfarande det. Jag vill inte slösa fler år på ångest. Jag vill bada igen på somrarna. Jag vill inte bäva inför att gå ut på stan! Jag orkar helt enkelt inte det mer.

Från 69,2 till 55 kilo! Nu kör jag. :D

12 april 2013 09:19

Dag 6 - Tuff dag. :/

Jag tycker synd om mig själv för smärtan i knät. När man väl VILL träna så kan man inte. Någon kanske har tips på övningar man kan göra hemma utan utrustning för att stärka upp musklerna kring knät? Googlade lite men hittade inte mycket. Det mesta verkar kräva en pilatesboll eller tyngder. Jag känner lite ångest inför sommaren som närmar sig. Det är snart mitten på April och jag är så rädd att jag inte kommer att hinna gå ner till 60 innan maj månad är slut. Det är exakt 7 veckor dit, och jag väger 67 kilo. Med andra ord är det verkligen på håret, och egentligen inte särskilt sannolikt med tanke på att jag nu dessutom inte vill träna på grund av knät. Jag äter redan 1200 kcal/dag och vill inte gå under det. Lite deppig.

Kommentarer

Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.