Då var vi där igen...
Jahapp, dagens invägning var som väntat en besvikelse, bara 0,4 ner... Det är mitt eget fel och ingen annans, det har varit en katastrofal vecka på matfronten. Jag måste se över hur jag planerar och motiverar mig själv. En dag som i fredags, till exempel, har jag sjukt svårt att äta bra.
Ska dra dagen i korthet. Notera att detta är fysiskt tunga jobb det handlar om.
*Ska vara vikarie för person A, som är långtidssjuk.
*Dagen innan blir jag flyttad till person B's pass, då denne blivit vanligt sjuk.
5 min innan jag börjar ringer chefen, blir flyttad till pass C, annan avdelning (helt andra arbetsuppgifter och arbetsklädsel), så bara att slita på sig rätt kläder och kuta iväg. Fick också höra att det var mitt jobb att se till att arbetsuppgifterna blev utförda på pass B. Både första och andra avdelningen går nu med kort om personal. Tack vare arbetskamrater så var det bara 1/3 kvar till mig, trots personalbristen.
*Kommer till jobbet och börjar jobba på pass C.
*Får efter en och en halv timme gå över på pass D. detta innebär då bilkörning. Fastnade givetvis efter en trafikolycka, vilket försenade mig dryga timmen. Vände, försökte köra småvägar över skogen men skåpbilen klarade inte av det. Slirade baklänges nedför backar, gick på tvären i kurvor. Hittade en ytterligare småväg som jag precis fick bilen igenom. Andra fick vänta och försöka göra uppgifter åt mig "hemma" på jobbet. Fanns massor kvar ändå, och slet som ett djur för att få allt gjort.
*Går sedan raka spåret över på pass C igen.
*Därefter var det tillbaka på pass B och göra den där kvarvarande 1/3-delen.
* Summering: 3 arbetspass på en dag. Total arbetsmängd ungefär 2 pass (a 8 timmar). Betald arbetstid: 7 timmar. Rast: Inte en minut. Resultat: Orkade knappt gå till bilen, dunkande huvud och stressnivå på topp.
Jag har insett att såna här dagar går det inte att ställa sig och laga mat, och dessa dagar återkommer flera gånger i veckan nu. Låg i fosterställning i sängen i ett par timmar innan jag ens orkade gå på toa. Jag orkar inte med att jobba under dessa villkor. Men jag behöver lön, och det finns ju i princip inga jobb just nu här ute i skogen. Är inte bokad alls framöver, men det brukar trilla in. Jag hatar att vara arbetslös! Arbetsförmedlingen säger att jag jobbar så mycket att de anser mig ha jobb. Bankerna säger att jag är arbetslös. Jag får ut runt 10-11 i månaden, och allt går till räkningar och förbrukningsgrejer, typ mat och bensin. Jag sitter fast! Och då har jag näst mest pengar i min familj :(
Jag måste hitta motivation, inspiration och livsglädjen igen. Måste hitta något jag uppskattar, och vill. Fler måsten orkar jag inte. Måste hitta en plan, ett motto, en livsfilosofi. Måste hitta något att hålla fast vid när kroppen och den utslitna rösten i huvudet säger åt mig att bara ge upp. Principer, struktur, en fast punkt att falla tillbaka på.
Ska sätta mig och kolla igenom vilka böcker jag kan tänkas få tag på i ämnet på biblioteket. Imorgon ska jag åka på truckutbildning. Känns skrämmande att lägga så stora summor pengar som man egentligen inte har råd med, på något som inte säkert ger jobb, men som ger definitivt inkomsbortfall denna veckan. Gubben jobbar på i alla fall, han siktar på 200% denna månad. Med brutet revben. Stackars liten, han ligger som en död sill och sover idag.
Livet är hårt mina vänner! Nu måste jag ta mig tillbaka till verkligheten. Har en sjuk katt att medicinera, en sjuk familjemedlem att åka till och en lastgammal trasig traktor att försöka få liv i och snö som måste bort.
Kommentarer
-
Huvva, vilken situation! :-/ Jag tycker att du ska glädjas år ditt MINUS! *ler varmt* När det gäller matfrågan så är mitt råd: Matlådor! Laga mat när du har tid, frys in portioner. I övrigt vet jag inte vad jag ska säga, men skickar massa *styrkekramar* Truckkort blir säkert bra! Lycka till!
-
Hej MagganD!
Tack för kramarna!
Jag vill göra matlådor, men med minifrys och minikyl (fullproppade) så finns det inte plats för fler än 2-4 åt gången och det går ju åt under arbetsdagarna när vi är två :( Vi flyttar i slutet av månaden, och då har vi fullstor kyl OCH fullstor frys, vilken LYX verkligen för en vanlig arbetare! :D Då blir det matlådor, matlådor och fler matlådor! :D
-
Åh, vad spännande med flytt! Och bra! Glad för din skull! :-)
-
Det låter rörigt men i vissa verksamheter kan det vara så här ibland - i undantagsfall.
Arbetsgivaren kan inte stå för att personal inte kommer till jobb (avbåde giltiga och ogiltiga skäl) och omplanering måste ske med kort varsel allt eftersom medarbetare hör av sig. Trist men så är det.
Jag ställer mig sällan och lagar mat under arbetsdagar. Lagar jag vilket jag är dålig på att göra men då sker det på lediga dagar och så gör jag många portioner. Kanske något att prova?
-
FrkM: Jag önskar att "ibland" inte vore flera år i sträck. Vi har dessutom personalindragningar nu, vilket slår ännu mer mot redan utarbetad personal. Det är stor procent av personalen som är sjukskriven varje dag. Uppseendeväckande många är långtidssjukskrivna, och resterande blir ofta "vanligt" sjuka. Långtidssjukskrivningar täcks även de upp dag för dag, precis som de som är förkylda eller liknande. Det är vikariestopp, så inga nya timvikarier och inga nya långvikariat. Landstinget är underbart :)
När jag flyttat kan jag börja göra större kok, med fler portioner. Kyl och frys är fyllda till taket, men innehåller nästan ingenting ändå. Mini-enheter är verkligen botten! -
Du skriver att det var en besvikelse att gå ner 0,4 kg, jag hade varit jätteglad om jag gått ner det. Här händer det inte mycket på viktfronten gick upp nästan 3 kg till jul och kämpar nu för att bli av med det. Så jag tycker att du ska vara glad att det blev minus. Det verkar som att du har det jättejobbigt på din arbetsplats och stressigt och det är ju inte bra för hälsan. Sänder också styrkekramar till dig!
-
Jag säger som di andre, gläd dig åt den viktnedgången, med tanke på omständigheterna. Och pepp, pepp, pepp och....ja vad ska man tjonga till med? Jo, jag vet. Kan inte gubben din laga mat de dagar du får slita värst?
Annars så...är du med i facket förresten?
Nåja, pepp igen och ge dig bara inte.
-
Gasten: Tråkigt att det är en kämåig period nu, pepp! Jag utgår ifrån mig själv när jag skriver, och min egen kropp. Jag är ju ung, 23 år, och har en kropp som rätt lätt släpper kilon jämfört med ganska många andra. Så för mig personligen så är 0,4 lite, medan det kan vara jättemycket för någon annan.
Svalu: Jodå, vi hjälps åt med matlagning. Han försöker jobba mer än heltid nu, så han har lite halvt dispans från vissa sysslor ;) Den som jobbar mest gör minst hemma. Facket? Ett skämt! "Timvikarier har inga rättigheter!" och "Det går inte att bevisa könsdiskriminering om det gäller timvikarier!" är väl det senaste jag fått till svar därifrån. Sen hoppas jag att arbetsplatsen i övrigt, alltså för de fastanställda, kommer få hjälp så att det bli ändringar, facket är inkopplat. Från annan ort på vår begäran. Så håller fortfarande tummarna! Men det är mitt i en stor omställning nu, så allt dröjer, som vanligt :(
-
Det är inte roligt att vara timanställd, man har inga rättigheter, jag vet hur det är jag jobbade så för många år sedan, men det är väl inte så lätt att få annat arbete heller. Pepp till dig!
Logga in för att skriva en kommentar.