Fan och hans moster (gnäll)
Jahapp, nu tänker jag gnälla av mig.
Jag har varit ganske inaktiv här ett tag. Det har gått utför minst sagt. Inte lyckats rycka upp mig på matfronten, och har återfallit rejält i sockermissbruk. Jag är så ledsen och besviken, så det finns inte ord. Allt annat kan jag göra på envishet och vilja, men mat och motion, där tar det stopp. Vara vaken och aktiv i tre dygn i sträck - inga problem. Jobba 10 veckor med ett genomsnitt på 1,5 timmes sömn per natt - det grejar vi. Skriva en 48-timmars C-tenta på 2 timmar - nemas problemas. Äta bra, god mat, tre gånger om dagen och motionera en timme de dagar jag inte jobbar - går verkligen inte. Mat som inte är full med socker, fett och salt ger mig ångest. Blir blockerad, orkar ingenting och får sån ångest att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Att lyckas laga mat mitt i det, det går bara inte! Gubben jobbar 6 dagar i veckan, och är ordentligt trött när han kommer hem - så han lever av makaroner och korv/köttbullar just nu. Mått pissigt hela veckan, varit hemma två dagar också. Huvudet dunkar, allt i kroppen värker, svettas och fross-fryser om vartannat, drömmer mina stress-/febermardrömmar också. Instängd i brinnande hus, djur dör av att jag tar i dem, en vän som förbytt och helt plötsligt gör han sitt bästa för att våldföra sig på mig, gubben vänder mig ryggen osch så vidare :( Hemska, verkliga drömmar som gör mig så utmattad. Håller jag på att gå sönder? Eller är det bara det att det varit så mycket på jobbet på sista tiden (det vart VÄRRE med ny chef, herregud fader i himmelen hjälpe oss!), ihop med en slitsam flytt, bråkig mage och nu en förmodad influensa på ingång? Vill inget annat än att sova, äta min skitmat och gömma mig för hela världen. Blir gråtfärdig för ALLT, får ångest så fort bra vanor ens dyker upp som en tanke i huvudet och känner mig samtidigt så frukansvärt ensam och rädd, fast jag inte är det egentligen. Jag gråter normalt sett BARA när djur dör/far illa eller någon nära dör. Det här är inte jag. Jag har mail jag vill skriva, böcker jag vill läsa, vill orka motionera utan att vara nära att spy och bli en svettig darrande orkeslös hög efter en halv minut, vill äta bättre mat, vill slippa irån sockrets bojor, vill bli av med värk och smärta, vill springa, vill vara fri. Varför orkar jag inget av det? Är jag så totalt värdelös att jag inte klarar av att få rätsida på mitt eget liv? Är det någon idé att fortsätta försöka? Är något någon idé?
Nej, ska ta mitt dunkande huvud och försöka spela lite nu, det är det enda jag tycker om som jag orkar göra i någon timme per dag i alla fall. Sen hämta gubben, och sedan sova. Kanske lyckas jag vara vaken 10 timmar detta dygn i alla fall... :(
Kommentarer
-
-
Först av allt: jag känner igen din text, kunde varit min. Har tyvrärr inget Ja/Nej svar på inlägget. Men det som kommer som ett mantrai mitt huvud är att DU är värd att vara stolt över dig själv även INNAN du når fin målvikt.
-
Usch det låter inget vidare, du kanske ska fokusera på att äta någorlunda vettigt och röra på dig med promenader. Stress ger ett kortisolpåslag och det påverkars din kropp väldigt negativt, när man har höga kortisolvärden kan man få symptom på utbrändhet.
Du behöver lyssna på din kropp, innan du brakar in i väggen.
Ta hand om dig!
-
Fin skall vara din ... Fast det funkar med fin också. Visst kan man gå ner i vikt, men det gör inget om man trivs med sig själv under tiden :-)
-
Men snälla vän, sådär kan du inte ha det. Utan sömn går det ganska fort utför. Är det jobbet som stressar dig så? Att lägga skulden på sig själv och att inte se någon väg ut ur stresshelvetet är typiska reaktioner när man har det som du har det. Då kan man behöva någon utomstående som bollplank. Har ni en företagshälsovård där du jobbar? Annars sök din vårdcentral. Du kan börja med att testa dig själv med ett test från Karolinska institutet. Googla KEDS. Värden över 18 anses höga.
-
Jag håller med övriga...
Du måste stanna upp, reflektera och analysera vad du behöver ändra på för att vända detta mönster och negativa tankebanor.
Yoga /mindfullness...för att varva ner kanske ? Har inte provat själv men hört om det.
Har du för stora förväntningar på dig själv ? Sänk dom...rejält.
Börja älska dig själv först av allt. Pepp i massor 🌹👍
-
Hallojsan.
Du lever just nu i en stress-miljö-spiral tycks det. Din kropp behöver vila innan du bränner ut dig. Lägg inte alltför stora krav på dig själv.
Tänk så här ibland; det jag inte hinner idag kan jag göra nästa, eller nästa vecka.
När du mår som nu, skjut bort tankarna på att du hela tiden gör fel. Med mat och motion och liknande. Låt kroppen och framför allt hjärnan, lugna ner sig. Det är inte någon katastrof att en månad eller två går lite fel än planerat, du har många månader framför dig att reparera.
Och varför träna så du vill spy? Börja träningen i lugnare takt. Man blir ingen Kalla eller Stina Nilsson på en månad.
Däremot, det har jag sagt tidigare, sluta tvärt med all läsk. Du är slav under främst Colan.
Många PEPP nu och ta't lugnt ett tag.
-
Låter som du är på väg in i den berömda väggen. Var rädd om dig.
Logga in för att skriva en kommentar.