Invägning julhelgen
Herregud, vilken dålig period jag har bakom mig. Först blev jag sjuk och släppte till slut på matreglerna, för att orka bli frisk (insåg att ett kcal-underskott knappast hjälper kroppen i det läget). Sedan var sambon borta, och jag stod själv med matlagning, planering och ett jobb som får en att ligga i fosterställning på soffan med ont överallt en bra stund efter hemgång. Blev lite fuskande där minst sagt. Sedan har det varit kaos med en del privata grejer, och ingen av oss klarade av/orkade att laga mat, så blev en och annan pizza, en donkenmeny och diverse hel- och halvfabrikat. Sedan blev det då jul, årets värsta dag. Jag HATAR jul! Matmässigt blev det att göra min vanliga smörgåstårta (som jag brukar göra på midsommar/födelsedagar) för att slippa julmaten. Trodde den skulle gå åt fort, men 3 dagar tog det oss att äta den. Sen väger den minst 6 kilo, så nog med mat har vi hunnit få i oss. 3 KILO smörgåstårta har JAG fått i mig på 2,5 dag :O + En halv påse chips, ett par hekto lösgodis och cola i litervis. Måste jag ens säga att magen har sparkat bakut, att all ork är som bortblåst och att goda vanor känns avlägset? Trots en horribel matvecka så har jag gått ner 1 hekto! Måtten står stilla! Borde inte typ all vikt smugit sig tillbaka denna vecka kan man undra!? Får vara glad och tacksam att jag bara pausat viktnedgången, och inte gått upp massvis! :D Nu blir det andra bullar! Tänkte få i mig en matlåda med bönpasta, duscha och ta ut mitt lilla snömonster till hund innan det slutar snöa nu, behöver inte sitta mer på arslet nu!
Kommentarer
-
Har du provat sätta upp realistiska mål innan utmaningarna kommer?
Det är ju bara en person som avgör vad vi stoppar i munnen och det är vi själva. Samma sak med motion... det är vi själva som avgör. Hur vi mår... det är vi själva... Jag vill inte påstå att det är lätt men vi måste lära oss och inte bara hitta förklaringar/bortförklaringar.
Bra du tar nya tag och att vikten inte skenat iväg. Positiva saker att fokusera på :)
-
"Ur kaos skapas ordning", säger ett gammalt talesätt. Nu kanske det har mest matematisk betydelse från kaosforskning och dess teorier.
Men du får nyttja begreppet och säga att "nu j...ar får kaoset övergå till ordning. Rätta er i ledet små irritabla hormoner som lockar och pockar".
Behövs nog lite peppning. Pepp, pepp, pepp.
-
svalu: Frågan är hur man får kaoset att övergå i just ordning? Hur får man en anhörigs sjukdom att försvinna? Hur får man ordning när man inte ens vet sina arbetstider eller arbetsuppgifter dag till dag? Hur får man död och sjukdomar att följa en ordning? Hur får man något annat än kaos när man lever på nästan ingenting, för att man aldrig vet om man har lön nästa månad? Hur får man ordning när alla måsten radar upp sig och man är igång från 05 till 22 vissa dagar innan man har tid över att ens tänka på matlagning? Hur får man möjlighet att prioritera sig själv när andra är beroende av en? Lockelsen kan jag stå emot, det är att hoppa över flera måltider i rad om inget nyttigt finns att tillgå i en häst i stället för att köpa den där pizzan som är svårt...
-
frkM: Ja, det är just det jag gör. Men det är svårt när man sällan hinner med allt och ständigt ligger efter. Maten är tidseffektivt att slarva med, även om jag ofta försöker hoppa måltider ist för att äta onyttigt. Åt en gång per 1,5 dygn förut, att nu äta 3 gånger om dagen är både dyrt, tar tid och innebär ännu mer planering, handlande och måsten :(
-
Jaa?...puh...suck ibland ramlar problemen över en till synes utan slut😢 jag förstår att viktnedgången inte är prio ett alla dagar med så många andra måsten och krav runt omkring dig. Det enda jag kan råda di är att nästa gång du handlar eller äter att du just då väljer ett bra alternativ och att du inte har hemma sånt du helst inte skall äta.
Dina många bekymmer är säkert en del av att du inte gått upp i vikt trots att du frossat. Det är bara en tillfällighet! Hoppas innerligt att dina bekymmer får en lösning så att du inte tappar focus.
Tusen pepp och kramar🐶 från en med ytterligare ett snömonster😃
-
Håller helt med Tita. Inte lätt med fokus när själva livet sätter krokben för de goda intentionerna. Imorgon är en annan dag....förhoppningsvis på din sida. 🌹👍
-
Se framåt, 2016 kommer bli grymt bra! Pepp!! :-)
-
Ja du, du ställer en massa frågor som kanske endast du själv kan svara på. Jag menar inte att du ska kunna lösa alla dessa problem med hjälp av talesättet jag nämnde. Märk väl eftertexten; "Nu kanske det har mest matematisk betydelse från kaosforskning och dess teorier."
Är det ditt ansvar att få en anhörigs sjukdom att försvinna? Är det dina förpliktelser att få ordning på död och sjukdom? Har du pengar till pizza, Mac-menyer och färdigmat, ja då lever du inte på ingenting. Ursäkta om jag låter "pekfingrig", men jag ser inte bra prioriteringar i din beskrivning.
Jag tror fortfarande du kan och kommer att lyckas så småningom. Det gäller bara att hitta rätt drivkraft och motivation. Ge dig inte nu, utan (ursäkta) fan anamma, upp på tracken kärring.
Mera pepp! -
Svalu: Jag vet att frågorna är mina, försökte bara påvisa att det inte är så himla lätt alla gånger. Det är inte mitt ansvar att få någons sjukdom att försvinna, nej, men jag tänker inte lämna mina anhöriga. Min släkt består av 3 personer. En blev sjuk för tolv år sedan, hjärtinfarket och stroke, skulle inte överleva sa dom. Jodå, krut är det i blodet på denne, lever än. Dock med demens och är i princip helt lam nu, kan inte röra sig det minsta själv. Andra sjukdomar på det. Vem betalar räkningar, sköter gård och får ta samtal från boende och sjukvård? Vem får hälsa på, på boende och sjukhus? Vem får sitta med på akuten? Vem får bråka med kommun, ta ärenden till domstol och sitta på ändlösa, hopplösa möten? Jag. Och det har jag fått göra i många år redan. Den andra i min släkt är utbränd, har kört slut på sig själv, ensamstående, fd "fas 3-are" och med ansvar för mycket av det jag gör idag. Vi gör mycket av det ihop, även om jag tar mer och mer för att avlasta. Vem tror du blir uppringd många gånger per dag, i tid och otid, och tar det just för att den andre ska klara en dag till? Jag. Också det har varit i flera år. Den tredje är lika gammal som gatan, dement och envis som synden om att denne är frisk och ska bo kvar i skogen. Här tar jag mycket litet ansvar, men någon måste ju se till att även en gammal människa får fira högtider, någon måste ju se till att ringa någon gång och se om människan lever. Jag är yngst, starkast, friskast och den som är mest kapabel till att ta ett vuxenansvar. Och jag gör det med vilje! Jag överger INTE de personer jag älskar mest här i världen, bara för att de blivit sjuka och behöver hjälp! Jag skulle inte orka leva med det. Sen har jag sju själv haft mina "problem". Jag tog mig ur allvarlig depression, och 12 år av sjm-tankar/planer, helt utan proffessionell hjälp. Det finns förtal att läsa om mig i en bok på biblioteken. Det finns mycket mycket mer, men det är för privat för att skriva ut helt öppet här. Jag har varit med om mycket, jag har klarat mycket och jag har stått ensam i mycket. Jag är stark. Enormt stark. Och jag är ändå bara 23. Men även jag blir liten och trött när allt hopar sig och då har kost fått bli bortprioriterat för att motivationen är borta just då. Vill inte klaga, för jag har världens bästa familj, jag har haft mycket tur och stor hjälp. Jag är lyckligt lottad trots allt, och vill inte byta mot något i hela världen! (Om jag inte kunde göra alla friska, och hämta tillbaka de som dog för tidigt, det hade jag gett ALLT för).
Jag kommer att lyckas. Jag kommer att nå mina mål. Det rinner starkt och envist blod i mina ådror, jag ger ALDRIG upp. Kärringen håller sig allt på banan, men ibland går inte stigen rakt och man villar bort sig en kort stund innan man åter finner vägen :) Och det förlåter jag mig själv för. För jag är ta mig faan jävligt bra! :D
-
Tack för den beskrivningen. Jag var ett tag rädd att jag tog i för hårt. Det där bevisar ju bara att du är riktigt stark, vilket jag trodde.
Klart att du inte ska överge din familj. Det är ju ett behjärtansvärt jobb du utför på din fritid. Och någonstans där kan ju en viss stress över dina släktingars tillvaro, även påverka dina försök att fokusera på din egen situation. Du har mitt fulla stöd. Pepp igen och GOTT NYTT ÅR
Logga in för att skriva en kommentar.