Suckar och lite jävlar anamma
Jahapp, föll återigen på målsnöret denna vecka. Orken tar slut, jag ger upp och så sitter jag här med en hög chokladdragerade nötter, en stor flaska lightläsk och är äckligt mätt på hamburgare. Suck. Pendlar sjukt mycket i vikt dag till dag. Roat mig med att väga mig flera mornar denna vecka, och morgonvikten pendlar med upp till 2 kilo, spelar ingen roll vilken tid jag åt kvällen innan :O Så allt mellan 94,1 och 95,9 har morgonvikten stått på. Har bytt vägdag till lördag nu, och vikten var som lägst då (tur?) denna vecka.
Jag har blundat så länge, avfärdat varningar och bara kört på i mina gamla spår. Jag vet att jag är i riskzonen för diabetes. När blodsockret mättes (fastande, på morgonen), så låg det för högt. Jag tog mig igenom och in på utbildningen ändå, men fick order om att gå till en läkare och kolla upp blodsockret snart igen. Och att gå ner i vikt. Alltid samma uppmaning - bli smalare. Jag har inte riktigt fattat förrän nu vilken farlig sits jag satt mig i, att jag kan dö. Det handlar inte om att bli smalare för att bli lite snyggare, lite attraktivare eller lite sexigare, det gäller ta mig fan livet. Jag befinner mig i riskzonerna för många sjukdomar. Mina leder klagar under alldeles för hög belastning. Min telefon har S Health, som med röda bokstäver upplyser mig om att jag har "sjuklig fetma". Jag har slagit undan alla varningar, uppmaningar och pushanden att gå ner i vikt. Jag har avfärdat det hela med att jag får se ut hur jag vill, ingen annan har rätt att diktera hur min kropp ska se ut, att jag inte vill hoppa på smalhetståget osv osv. Jag har dock inte reflekterat över VARFÖR jag gör så. Efter en hel del jag-arbete är det löjligt tydligt; jag är rädd. Erkänner jag att jag har problem och faktiskt lider av fetma, så blir det verklighet. Gör jag som strutsen behöver jag inte konfrontera det förrän den dagen då jag blir allvarligt sjuk. Stäm i bäcken brukar man ju säga. Varför är jag så liten och feg för?
Idag har jag i alla fall gjort matlådor och inhandlat det jag behöver för att göra matlådor och mat för resten av veckan. Dock räknar jag inte kalorier på det. Det gör det extra slitigt att behöva räkna på allt, bättre att få rutin på att laga maten först, och sen lägga till räknandet. Första lådorna för veckan bestär av lax, lök, broccoli, blomkål, stuvad spenat och två små potatisar. Ganska stora portioner, beräknar ca 400-500 kcal med överslagsräkning. Imorgon blir det att göra älgfärsbiggar, med blomkål, broccoli och hemmagjord tzatziki. Ca 400-500 kcal. Tredje sortens matlådor blir sill, potatis och sås på turkisk youghurt och gräslök. Till det en enkel sallad på gurka, morot och nått mer. Ca 400-500 kcal. Som sagt, höftar på mått men försöker göra bra val ändå. Hur som helst är vilken som helst av dessa matlådor betydligt nyttigare än att åka till pizzerian eller donken.
Jag har börjat en utmaning också. 100 pass på 100 dagar. Allt över en halvtimme räknar jag. Det är bara för att komma igång, att få en rutin, lägga in träning i vardagen liksom. Torsdag: promenad på nästan en halvtimme (räknar det ändå). Fredag: Promenad 3 km på 39 minuter på lunchrasten. Lördag: (Stor)städade 5 timmar i sträck, räknar det som ett pass. Söndag: Inget pass. Behöver inte vara svårt eller speciellt jobbigt att få en rutin.
Sömnen jobbar jag på, snittar väl på en timme mer per natt nu i alla fall. Får fortsätta jobba på det.
Kost, motion, sömn. Jag fortsätter kämpa på och hoppas jag klarar gå ner lite på kuppen.
Gillar
Kommentarer
-
Du har på ett förnuftigt sätt resonerat dig fram till varför du ska gå ner i vikt. Steg ett är därmed avklarat!
Nu gäller det att genomföra det på ett så bra sätt som möjligt. Om du är som jag, att du kan låta bli det som sockertrollet försöker lura i dig - men inte "ta bara en'' .
Då ska du ha nolltolerans! Jobbigt i början, men det släpper.Passen är jättebra, gå inte ut för hårt i början bara - då är det lätt att tröttna. Därfor är det bra att du satt 30min-gränser.
Du fixar det här, ha bara realistiska mål när det gäller tiden det tar.
Massor av pepp-kramar till dig!
-
Jag vet hur svårt det är att bryta en invand (tillvänjd) livsstil. Att som du, inse i tid, hur illa det är, kan nog göra det än lite lättare.
Maten är inga problem med. Där har du nått långt. Undvik socker, snabba kolhyd. och hoppa gärna över lightprodukter.
Motion håller nere blodsockret och din ambition där är lovansvärd. Ge dig dock möjlighet att trumma lite på din föresats. Om det plötsligt känns jobbigt att köra halvtimmen varje dag, ta då hellre en dag fritt istället för att krokna och ledsna helt.
Peppar peppar (
) Härifrån har du stöd från många och hemma har du stöd från katt, hund och "nalle".
Logga in för att skriva en kommentar.