Trött trött trött
Kommentarer
-
Kan tänka mig att städjobb sliter på axlar, skuldror och nacke. Har provat på "kvasttjänskgöring" i min ungdom. I ett pappersmagasin.
Inte lättare heller med övervikt. Ytterligare en "morot" till viktminskning. Nu kämpar vi vidare på den "smala" vägen. Peppar!
-
Det är viktigt att man trivs med vad man gör oavsett för jobb/karriär man väljer. Sen kan man inte välja hela tiden men man måste ändå ha ett mål. Trivs man inte på ett arbete måste man själv göra något åt situationen. Ta upp problematiken på arbetsplatsen (betyder inte att man alltid får som man vill men att bara diskutera kan göra saker bättre också) eller försöka byta även om jag vet att det inte är lätt.
I vaket tillstånd är jobbet det ställe ma oftast tillbringar mest tid på så det är viktigt att man trivs och det är bara en själv om kan påverka.
-
FrkM: Att trivas med sitt jobb är en lyx få förunnat. Det fick man lära sig redan som barn. Uppväxt med en arbetslös ensamstående mamma, som fick ta allt jobb hon kunde få även hon. Båda har universitetsutbildning. Att ta sig vidare kostar stora summor pengar. Jag vill köra lastbil, buss, budbil eller truck (eller annat fordon). Att ta lastbils-/busskort tex kostar MYCKET pengar (50- 100 000). Truckkort kostar "bara" ett par tusenlappar, och då måste man ju resa till en stad som erbjuder det (dyrt med boende och resa). Att spara tusenlappar är svårt utan en "normal" inkomst. Ställa bilen eller sluta äta, vad väljer man? Det är få jobb som finns, och sambon är arbetslös även han sen Volvo skickade hem 100 arbetare samtidigt sent i höst. Banker lånar inte ut till oss timanställda då de anser oss arbetslösa. Arbetsförmedlingen anser att jag har jobb och vägrar bidra med något (de säger att jag sitter i en rävsax). Jag har tre års studielån att betala av, så mer lån kommer inte på fråga. Att byta jobb är svårt, det är poängen här. Tro inte att jag inte tagit upp problematik med både arbetsgivare och fack. Varken könsdiskriminering eller fiffel med anställningar går att göra nått åt (bara två exempel som tagits upp senaste månaden, finns mycket). "Timvikarier har inga rättigheter" och "sånt är för svårt att bevisa när det gäller vikarier" säger facket. "Då får du skaffa ett annat jobb då!" Svarar arbetsgivaren. Jag har varit här sen 2010. Varit på andra ställen också, vilket varit värre. Det är lätt att säga att "byt jobb då", men vad ska betala räkningarna tills ett sådant finns om inte nuvarande jobb? Sen tar energin slut när nått inte känns bra länge. Lägg på tio år av depression tidigare i livet, lägg på sjukdom av nära anhörig som behöver hjälp med allt (räkningar, sköta kåken, besök, inhandling av allt osv) samt andra energikrävande privata angelägenheter, så blir man helt slut till sist. Jag har mål, jag har drömmar. Jag kommer att ta ett truckkort så snart jag kan, till att börja med. Jag kommer inte ge mig i kampen om rättvisa här jag är nu. Ursäkta om mitt svar låter negativt, det är inte menat så. Det är bara ett försök till förklaring på att det inte alltid är så lätt. :)
-
Tips. Om du startar utbildning för förarbevis på truck, ta även för hjullastare, eller för sån istället. Sök sen jobb hos åkeri/maskinfirma som exempelvis har VME.lastare. (Volvo) En av världens förarvänligaste maskiner. Mycket roligare köra sån maskin än truck. Har jobbat med båda typerna.
Lycka till, vad du än fortsätter med.
Logga in för att skriva en kommentar.