När är man NÖJD ????
Kommentarer
-
Än en gång STORT TACK för alla Era råd och kommentarer ! [FET]Dom behövs VERKLIGEN [/FET]!! Är ju igentligen helt ny på detta med viktminskning... Har ju aldrig tänkt tanken innan januari i år, men som sagt, över natten, gjorde jag en helomvändning och nu sitter jag här med vånda och en genuin osäkerhet över att börja "äta normalt" igen ... Kanske jag ändå bara borde gå ner ett par kilon till, för isåfall, finns det lite att ta av om kroppen sedan vill suga i sig allt som kommer dess väg när jag börjar äta mer normalt... Låt mig dock göra några förtydliganden gällande mina nuvarande matvanor: jag går ALDRIG hungrig... Det ända jag gör är att jag noggrant väljer lågkalori mat, såsom stora mängder grönsaker, rotfrukter, kyckling filéer, råkostsallad, viktväktarnas färdiga soppor samt korvar, keso, etc... etc... När jag sen börjar normalisera kosten igen, så vill jag kunna äta "allt" igen, även då jag även i fortsättningen oftast kommer utesluta alltför energitäta källor såsom potatis, ris, pasta, bröd, snacks, godis, läsk, kakor, etc... Kaffe247: när det gäller mina lår, så jämför jag inte med modeller... Jag jämför med alla andra som lägger ut sina lår mått på nätet och då inser jag att mina fortfarande är STORA samt jag ser det ju själv när jag tittar ner på mig själv !! Herre jösses...här sitter jag, en vuxen kvinna, och beter mig som en barnunge! I och för har jag alltid varit ung i både kropp och sinne...men jag måste ärligt säga Er att jag skäms över de tankar jag delger Er alla... Kram på Er alla & keep going !! You`ll make it :)
-
jag känner igen mig... vet inte vad som stoppat mig men jag har liksom något som slår av i tid innan det blir `för mycket - för länge` tror egentligen att en del såna här beteenden bottnar i helt andra saker...med maten kontrollerar du din omgivning... jag har svårt att lägga ner, bara äta normalt och träna då så mycket jag vill.. mäter mig på morgonen och är mycket nöjd...senare på dagen tror jag att jag gått upp tre kilo (vilket jag inte har såklart) men jag har fått sluta ladda kortet till datorn och haft en datorfri vecka utan MD sökningar på fettförbränning, proteinpulver etc etc... jag hoppas du kommer fram till något som kan få dig att stanna där du är nu i vikt och börja trivas.. ha det bra!! pepp! :)
-
Åhhhh...va skönt att fler känner igen sig...ett innerligt TACK för Din kommentar! Hela min värld har satts i gungning sedan jag påbörjade denna resa... Från att ALDRIG någonsin ha bantat tidigare till att precis som Du skriver "lusläsa" internet på ALLT om viktminskning, kalori räknande, läsa Matdagboken i tid & otid, pracka på både mina kollegor och inte minst min familj allt om bra kosthållning och hur mycket kalorier det finns i allt dom stoppar i sig....börjar verkligen bli toooooooo much !!!! Har levt så intensivt med detta i 5 månader nu att det är svårt att bryta detta mönster... Jag vet helt enkelt inte HUR ja ska lyckas "plana" ut min viktnedgång...för jag är sååååååå fruktansvärt rädd för att börja gå upp igen ! Som jag skrev i förra inlägget, så har jag ju inte varit rädd för att "svulla" i både mat & vin vid fester, etc, men jag har ju noterat att varje gång detta har hänt, så har ja direkt gått upp mellan 0,5 - 1,5 kilon... Hur är det möjligt ? Visst har jag vid dessa tillfällen förmodligen legat långt över mitt dagliga kalori behov, men hur är det ändå möjligt att sååååå fort gå upp dessa kilon?!
-
Dessa tankar är nog väldigt vanliga är jag rädd för... jag kan bara med egen erfarenhet säga att det var så för mig med, men det hade en väldigt ful baksida och gjorde att jag så småning om utvecklade anorexi. försök att fokusera på alla de bra sakerna på din kropp i stället, för som du säger så tycker du inte om dina lår, men våra kroppar kan inte punktförbränna och vi kan ju därför inte välja vart vi vill gå ner i vikt någonstans. Vi måste kanske därför lära oss acceptera att våra kroppar inte är perfekta, men det är de som gör dem unika och vi borde vara tacksamma över det! för om alla skulle se ut som raka sträck skulle de säkert vara tvärt om och alla skulle helt plötsligt vilja ha former. [FET]Lycka till med allt! skänker dig lite pepp och hoppas på att du snart kan finna lite ro på vågen! kramar! [/FET]
-
Tack FINASTE NI allesammans för Era kommentarer... Elisab60: Dina kommentarer låter som "ljuv musik för mina öron"... Självklart har jag bara "frossat/svullat" vid enskilda tillfällen, men dock är det så att varje gång därefter, så har jag ökat ganska radikalt i vikt, men det är nog så som Du säger - kroppen binder nog vätskan och suger även åt sig allt den då har fått i sig eftersom jag håller ett så enormt lågt kalori intag i vanliga fall.. Jenbeg98: Du har nog alldeles rätt i det Du skriver...man går så hårt och fast inför arbetsuppgiften att man nästan tappar fotfästet lite grann... Man vet ju inte nu riktigt hur man ska bete sig när man närmar sig målvikten. Är ju nästan livrädd för att börja äta "normalt" igen och då menar jag INTE att jag ska gå tillbaks till att äta det som gjorde att jag gick upp i vikt, utan jag menar att börja äta mer och kanske våga ta ut "svängarna" ibland ... Inte trodde jag när jag påbörjade min viktnedgång att HELA mitt liv skulle vändas upp & ner, att det ända jag tänker på är HUR mycket kalorier just den "saken" innehåller, etc, etc...
-
Jag kan fortsätta peppa dig med att bekräfta att det som elisab skrev är helt sant! för när man börjar äta normalt igen (ca 2000 kcal) så kommer kroppen dra på sig 1 kg för maten och vätskan som helt plötsligt finns med i systemet, men mer än så händer inte! det kan jag lova dej med egen upplevelse av det. förstår att det kan kännas läskigt, men ett tips är också att ta bort vågen i detta läge! för nu är det inte längre nödvändigt att du väger dej så ofta eftersom du faktiskt har nått din målvikt! tänk istället att det är hur du känner dig som räknas, och inte några hekton på vågen! att börja äta normalt igen kan kännas svårt och obekvämt eftersom tryggheten i att du vet att du har ett stort underskott gör att du inte känner rädsla för att gå upp i vikt, men som sagt tro mig, det tar extremt mycket längre tid att gå upp i vikt ! även fast vågen kan variera mellan 1-2 kg. kramar igen! och behöver du ännu mer svar/tips så ställer jag gärna upp då jag precis har gått igenom det du går igenom nu :)
-
Håller med övriga kommentarer och lägger till att det kanske skulle vara bra att prata med någon i detta läget före det utvecklas till något "värre" En tankeställare bara: Vems lår jämför du med för att få uppfattningen att dina är stora? Om jag skall jämföra mina lår med "modellerna" på catwalken och i reklam så får jag banta tills jag är ett skelett. Dessutom skall du komma ihåg att många foton är photoshoppade. Det är inte meningen vi skall se ut så ;) Sen verkar det som om killarna gillar när det finns lite stoppning där bak =) Åtminstone min man uppskattar Mig ;) Kom oxå ihåg att vi alla är skapade olika och inte kanske ser ut just som grannen. Skippa tanken på att gå ner mera i vikt och lägg istället till lite benövningar ett par gånger i veckan för att "skulpturera" musklerna i benen så skall du se att de bli fastare och ändrar form =) 2-3 Kg är helt normala Kg som en kvinna kan flukturera i vikt, beroende på dag i månaden, tid på dygnet och matintag under en helg. En utsvävning nu och då lägger inte på hullet, förutsatt att det inte blir varje dag. Hoppas du hitta en inre ro där du kan vara nöjd med dig själv.
-
Jag har haft svårt att bromsa min viktnedgång varje gång jag gått ner rejält, det är svårt att hitta balansen. Jag har också känt mig "tjock" när jag bara ätit mycket en helg och därför bara blivit lite plufsig i kroppen. Det är mycket lättare att ställa in hjärnan på "låt bli att äta allt", till att tänka "du måste äta det här, men bara lite", så är det för mig i alla fall. Jag lyckades hålla mig väldigt stabil i några år, kring 56 kg, vilket var i minsta laget för mig, då var jag lite benig, men trivdes jättebra ändå. Logiskt sett förstod jag dock att det inte är hälsosamt att gå ner mer, för mig. Nu har jag tyvärr gått upp något kilo igen, vilket är otroligt jobbigt, mentalt. Jag är fortfarande normalviktig, egentligen, men känner mig inte sån och trivs inte. För mig hjälpte det att väga mig ofta, för att veta att jag inte går varken upp eller ner, jag hittade en trygghet i det, då kunde jag tillåta mig att äta. Jag litade inte på min egen kroppsuppfattning, men siffrorna på vågen litade jag på.
-
Nu kommer många att tänka varför gjorde hon så? Blev lite nyfiken på detta med lår i går kväll. Började googla lite och de flesta mått personer uppger på nätet tycks vara 50-55 cm. Själv stoltserar jag med [FET]64cm[/FET] i omkrets på bredaste stället, skall tilläggas att jag idag har ett normalt BMI på 22,9 och en längd på 178 cm. Jag tror att måtten de sätter ut på nätet inte är tillförlitliga i det fallet att de som kanske har ett större mått inte skriver ut sitt mått där eftersom de "skäms" för att de är större. Jag tror det blir ett "naturligt" urval av mått på det sättet. Vad tror ni? Har aldrig mätt mina lår tidigare så jag har inget att jämföra med från yngre / lättare år, men jag har nog ALLTID haft större lår än de som jag hittade på nätet. Tittar jag på kvinnorna i släkten så är vi många som just fått lite mer stoppning nertill. Breda höfter, kraftiga lår... Summa sumarum betyder detta att jag aldrig kommer att få fågelben hur jag än skulle kämpa om jag då inte slutar äta och utmärglar mig själv, vilket jag inte ser som ett alternativ. Dessutom tycker jag att kvinnor skall ha lite kvinnliga former annars skulle vi ju blivit skapta som mannen ;) Nu får ni kalla mig dum, fet, tjock vad ni vill med så tycker jag och så ser jag ut.
-
Hahaha Du e ju bara FÖR söt kaffe247... ;) Vet Du vad och ta detta till Dig: jag tycker att det är OTROLIGT vackert med kvinnliga kurvor på andra kvinnor... Mitt problem är att jag tycker inte om det på mig själv... Jag har väll alltid velat ha en "rak" kropp som en pinne typ.. Det lär jag nog dock aldrig få...för gudarana ska veta att jag har former... Har en extremt smal överkropp med en midja som mäter 67cm...sen går det utför ju längre ner man mäter... hehehe ;)
-
=) Försöker bara hjälpa... och om jag fick dig att dra på smilbanden så är det bara ett plus =)
-
...och det fick Du mig verkligen till att göra också !!! :)) Ni är underbara allesammans här ute... Känns så skönt att man kan ventilera "allt" här ute ... Kram på dig !!
Logga in för att skriva en kommentar.