Att förändra ett beteende
Det är ju det som är pudelns kärna, eller hur? Det vet vi allihop. Det finns inga quick fixes, det handlar om att förändra livsstilen för att få en bestående förändring. Jag vet det. Jag VILL det. Jag måste det, men jag vill inte tänka att jag måste. Jag vill. Vi fokuserar på det.
Som jag har skrivit så många gånger tidigare: jag är en allt eller inget människa - antingen hård träning och strikt mat, eller ingen träning alls och godis och glass i mängder. Jag har tidigare "styrt upp" vikten genom att undvika allt i en period, och så fort det dykt upp ett event av något slag så har jag tagit det som en ursäkt att strunta i allt och gå all in på allt ätbart. Och om en har ätit något onyttigt till lunch, då finns det ju ingen anledning att vara nyttig resten av dagen, eller hur? Och är en onyttig på fredagen, vad är då meningen med att vara nyttig resten av helgen? Ja ni fattar (o)logiken i det hela...
Så var mina tankar den här veckan - imorgon bjuds det på smörgåstårta hos brorsan för farmor kommer och hälsar på. Det är lite hjärtknipande - hon är gammal och har blivit väldigt skröplig, kan inte ta sig någonstans utan hjälp, men inget skulle kunna hindra henne från att hälsa på sitt första barnbarnsbarn. Det är otroligt ledsamt att tänka på att bebisen, min lilla brorson, kommer växa upp och troligtvis inte minnas sin gammelfarmor. Men det är klart, han får vår mamma att kalla sin farmor istället, på samma sätt som pappas farmor inte varit med i mitt liv, sånt är livets gång. Det är otäckt att tänka på att för mig har ett generationsskifte skett - jag och brorsan är inte barnen längre, nu finns det en ny generation och vi har flyttats upp ett snäpp i kedjan...
Men oj, nu blev jag verkligen melankolisk! Det var inte det jag tänkte skriva alls - jag tänkte skriva att vi ska äta smörgåstårta imorrn, så då känns det ju helt bortkastat att komma igång med träningen på lunchen och äta en nyttig matlåda? Lika bra att fortsätta på det inslagna spåret! Vägen till helvetet är rak och kantad med glassbyttor och choklad, så varför ge sig ut på den smala stigen när jag ändå måste tillbaks till tjockismotorvägen direkt? Det som fick mig att behärska mig var faktiskt en koll på bankkontot - jag har faktiskt inte råd att äta ute imorrn, och definitivt ingen glass eller godis, inte innan lönen kommer. Så jag tog mig till ICA och köpte köttfärs för mina sista slantar, även om mina enda tankar var "jag ooooorkar inte laga mat, låt mig slippa!!". Fick i alla fall tummen ur och gjorde köttfärsbiffar, sås och potatis, så nu har jag tre prydliga matlådor för resten av veckan - även om det först kändes totalt meningslöst.
Så otroligt korkat: är det meningslöst att äta en bra matlåda bara för att det bjuds på smörgåstårta på kvällen? Det kändes som om jag slösade bort min energi genom att laga mat, när jag lika gärna kunde ha köpt färdigmat och äta något onyttigt. Allt eller inget, som vanligt!
Men så fick jag en otrolig insikt här frampå kvällskvisten: jag måste ju inte äta smörgåstårta imorgon. Bara för att alla andra ska äta det, så är det faktiskt ingen som tvingar mig. Min vanliga tanke är att "äh då stannar jag hemma, ingen mening att vara där om jag inte ska äta, det går inte" - men det behöver faktiskt inte vara så! Jag kan följa med och umgås, för det är faktiskt det viktiga i sammanhanget, inte att jag äter! Det känns som ett galet, intressant experiment, ungefär som när doktor Frankenstein testar att ge liv åt sin skapelse - jag har precis fått insikten att detta skulle kunna vara möjligt, och känner mig nog ungefär som när han upptäckte att kraften i ett blixtnedslag skulle kunna vara nyckeln till livet.
Jag ska följa med - men jag ska inte äta. Jag brukar alltid tänka att jag ska äta saker när det bjuds, i måttlig mängd, och det kommer vara en bra strategi när jag ska hålla vikten, men just nu behöver jag en kraftansträngning. Morgondagens sällskap är inte heller sådant att de kommer truga, snarare tvärtom. De skulle absolut inte säga något (okej farmor kanske skulle göra det, men jag förlåter henne) men jag vet ju att de ser på mig att jag gått upp några kilon sedan i somras, och tycker nog det bara är bra att jag inte äter.
Så! Matlådan är fixat, träningsväskan packad och planen är klar - nu gör vi det här!
Gillar
Kommentarer
-
Jag som också r allt-eller-inget undrar varför det inte kan vara balans - vore det lika ofta "inget" som det är "allt" kanske inte vågmarkören skulle vandra uppåt så stadigt...
-
Generationsskiftena kan nog vara skrämmande och stämma till mycket eftertanke. Både gubben min och jag hamnade högst upp för 7-8 år sedan då min pappa och hans mamma avled.
Vi har våra 2 grabbar, men inga barnbarn än.Våra grabbar har aldrig upplevt en mormor eller en farfar. Det kan ju bli lite så när man ”börjar om” med familjelivet på äldre dagar.
I många andra familjekonstellationer finns det oftast ”extra av all”, föräldrar, ”bonusföräldrer”, mmm, mm.
När jag läste om smörgåstårtan kom min spontana fundering, ”måste du äta den”? Men jag behöver ju inte fråga, för du kom ju på samma tanke själv
Hoppas du får en jättetrevlig dag där du får umgås med dina nära och kära!
-
Det var ju superbra att du åt en nyttig matlåda! Låter som att det är helt i linje med ditt eget mål att gå ner i vikt. Sen tycker jag absolut att man kan tillåta sig en liten mängd onyttigheter - annars blir det så himla svårt att stå emot.
Logga in för att skriva en kommentar.