Hoppsan
Ja det kan man säga. Maj började väldigt bra, men sedan hände något. Ledigheter + förkylning + födelsedagsfiranden och helt plötsligt är vi en vecka in i juni och jag har inte tränat på två veckor. Det känns i kroppen kan jag säga. Är tung och mosig, vilket inte blir bättre av värmen. Det åskade och regnade en del idag, men inte tillräckligt för att rensa luften tycker jag, är fortfarande kvavt.
Idag är det fredag men jag är helt dagvilsen, ledig igår och har jobbat hemifrån idag. Inte varit direkt effektiv och slösat alldeles för mycket tid på videos på facebook - tårtor som dekoreras, folk som spelar pingis med huvudet och hur man gör en blomkruka av en soptunna. Det är verkligen själsdödande videos, de ger ingenting men är så lätta att fastna vid när man skrollar igenom flödet. Jag vill göra något annat men har inte orken, tar mig inte för någonting.
Har en trist känsla: vill att den här dagen ska ta slut så jag får gå och lägga mig. Kroppen skriker efter frisk luft, träning, bra mat, men idag har den inte fått något av detta. Jag har hamnat i något slags ledighetsmode där allt sådant är totalt oöverstigligt. Vill kunna säga att jag ska ta tag i allt sånt imorgon, men det vet jag att jag inte kommer göra. Ska hälsa på päronen, och dessutom har jag en rejäl tacogratäng som innehåller alldeles för mycket kcal. Den är inte så god att frysa in och jag kan verkligen inte slänga den, så kommer äta upp den de närmaste dagarna.
Det värsta av allt är att jag har nästan två veckors semester framför mig. Jag måste verkligen lära mig att leva balanserat och behålla alla bra vanor även om jag har en längre/flera kortare ledigheter framför mig. Målet för juni är att stå stilla i vikt, ska inte ha för höga krav, men då måste jag försöka balansera mig. Måste fundera på detta, vet ju att det är min hjärna som har gjort starka kopplingar mellan ledighet = mat, sjukdom = mat. Jag behöver bara bryta kopplingen, men den har växt sig stark under många år. Jag vet inte riktigt hur jag ska ta första steget i rätt riktning.
Kanske att se till att träna även om jag inte äter på kcalunderskott? Det vore en helt ny grej för min del. En bra koppling min hjärna gör är att inte vilja äta något onyttigt när jag har tränat, pga då är träningen meningslös (nej, inte sant förstås, men ni fattar). Dock så gör den även en dålig koppling åt andra hållet: har jag ätit något onyttigt är det ingen mening att träna. Eller: om jag SKA äta nåt onyttigt senare på dagen så är det onödigt att träna... Ja, ni hör ju. Allt-eller-inget-hjärnans logik.
Okej, det blir utmaningen tills jag åker på festival nästa vecka: gör tre träningspass, oavsett hur kosten ser ut. Punkt. Kanske kan det hjälpa mig åt andra hållet, dvs. att jag minskar på kalorierna tack vare att jag tränat? Hoppas det. Kom igen nu hjärnan, nu gör vi det här. Jag vill ha en bikini i storlek 36 nästa sommar. Men jag nöjer mig med 38, så länge jag kan ha den hela sommaren. Deal? Deal.
PS, att skriva inlägg är mkt bra för själen. Nu har den trista känslan dämpats och jag mår bättre.
Gillar
Kommentarer
-
Lätt att hamna i den situation/ tankar du beskriver alldeles för lätt...jobbar ständigt på att hitta balans och komma bort från "allt eller inget-tänket". Blivit bättre på det...
-
Ja, jag tror starkt på att just nu var det väldigt bra att du bloggade! Du satte ord på tristessen och på hur du fungerar! Nu kan du läsa det några gånger och konstatera ...jamen det där är ju riktigt dumt...nu ska jag inte sabba det jag vill uppnå!!
Förbättringen händer kanske inte vips och händer det så har du vunnit👍👍👍👍👏👏👏
Lycka till!!
-
Jag tror vi är många som går och bär på allt eller inget tänket :) ett träningspass är ju alltid en bra idé oavsett om vi skött maten eller ej. Det är bra för precis allt. Heja dig 😊
Logga in för att skriva en kommentar.