Katastrof.

Nej men hej. Jaha, hur var det här då? Va? Inge vidare? Nähä, vadådå? Jovisst, det är klart, det ser jag ju att du är. En riktig tjockis. Men varför var inte det bra då? Mhm, ok, ok, jag förstår hur du menar. Men gör nåt åt det då? Vadå "kan inte"? Har du någon som övervakar dig och tvingar i dig mer mat än du behöver? Nej just det, så ät inte så mycket då, klart att du fixar det! Mina inlägg här känns mer och mer splittrade! Jag hade nån tanke med rubriken, och sedan nån tanke med att berätta om ena sidan av min inre dialog (notera - inte monolog, här har vi många starka viljor, haha) men nu har de där vettiga tankarna dragit vidare och här sitter jag med obegripliga fragment och vet inte riktigt vad jag ville ha sagt... Hm... Får försöka göra som när man tappat bort en sak hemma, att man följer sina steg bakåt, fast i det här fallet följa tankarna bakåt.. Det innebär alltså att jag måste... läsa baklänges...? Äääääh. Men kom till saken då kvinna! Jo, alltså. Katastrofen. Det var den stora jobbmässan som jag berättade om förut - 13 timmars arbetspass med godis på en armlängds avstånd hela tiden. 104 utställare = 104 godisskålar. Morgonen gick bra, var inte speciellt trött trots att klockan ringde 04:45 och jag var inte heller sugen på nånting - förrän jag åt en fralla till förmiddagsfikat. Sen var dagen ett enda långt godisrace. Jag gick runt och spanade bland företagen - inte för att jag letade intressanta kontakter, utan för att jag letade efter det godaste godiset. Fastnade i en JÄTTETRÅKIG diskussion med representanter från en bank bara för att de hade dumlekolor som jag inte kunde låta bli... Det här hade kunnat vara acceptabelt, om det inte hade varit för att jag köpt mer godis (!!!!) på vägen hem och åt det framför tv-n när jag landat i soffan. Dagen efter mässan, i fredags, var jag väldigt trött och jag kände direkt på morgonen att jag vacklade i mitt nyttiga beslut. Och det gick åt helvete omgående efter lunchen, och kvällen ska vi inte prata om. Jag gick ett steg tillbaks i utvecklingen och åt marängsviss (min hetsätarlast) med hemmagjorda maränger, vilket jag inte ätit på flera veckor. En tråkig, men ändå bra sak, är att jag inte tyckte det var så gott som jag brukade. Jag åt inte upp allt, och frös in den sista grädden i små kuber till matlagning för att hindra framtida frestelser. I helgen har det dock funkat toppen med mat och träning igen - det är som att jag behöver nån dag efter en urspårning för att komma på rätt kurs igen. Och nu känns det bra igen! Hela kroppen tackar för motion och bra mat och jag är pigg, eller ja, i skrivande stund är jag trött men det är en vanlig, nyttig kvällströtthet så allt i sin ordning! Och som alltid så känns det nu helt orimligt att jag skulle ha köpt glass och grädde och gjort en marängsviss till kvällen. På samma sätt som det då kändes orimligt att avstå. Det är verkligen att kastas mellan två ytterligheter. Jag har för övrigt skaffat mig ett till motto. (Ni kommer ihåg det senaste - "vad skulle en normal människa göra?") Det ska också försöka hjälpa mig att fortsätta fokusera på målet och inte ge upp, samt att försöka minska kasten mellan ytterligheterna. Det lyder: [FET]"Jag ska göra mitt bästa för att nå mitt mål varje dag, under de förutsättningar jag har just den dagen"[/FET]. Jag tycker det är väldigt vettigt att tänka så. Oavsett vilka förutsättningar jag har en viss dag, ska jag ändå hålla målet i minnet och inte hamna alltför långt ur kurs. Jag hamnade lite väl ur kurs nu i veckan och även när jag var sjuk ett par veckor innan det. Visa människor drar lärdom av sina misstag och jag tänkte försöka bli lite visare. Alltså, lärdomar: - Om jag mår fysiskt dåligt vill jag äta mer. - Om jag blir stressad vill jag äta mer. - Om jag är trött vill jag äta mer. - Om jag inte har en plan för hur jag ska äta vill jag äta mer. Lösningen just nu är att försöka förebygga de här situationerna, så jag inte hamnar i situationer där jag blir stressad över en längre period. Inga stora event på gång så förhoppningsvis stressfritt. Den vanliga skolstressen är inga problem, det är de här grejerna som bryter mina rutiner som förstör. Jag ska också sova tillräckligt och försöka förebygga sjukdom så jag inte faller på det. Samt planera, så gott det går. Och naturligtvis, göra det bästa jag kan av alla dagar jag har.

17 februari 2014 22:49

Grådask

Starkt jobbat och bra strategi! Skönt att fler hör inre dialoger. Tänk att en smörgås kan ställa till det så mycket..
17 februari 2014 23:10

utter

Att förebygga är bästa sättet att tackla stunder av svaghet. Pepp! :-)
17 februari 2014 23:29

svalu

Vet du vad Lady, ditt inlägg gjorde mig glad. Inte på grund av din tillfälliga urspårning. Den beklagar jag och tycker det är bra att du snabbt rest dig från den. Nej, det du skrev om "tappat bort en sak hemma och följer stegen bakåt". Jag har trott att mina tappade trådar, alltså jag ska till garaget och hämta en mejsel och när jag kliver in i garaget minns jag inte vad jag ska hämta. Går tillbaka till utgångspunkten och...ja visst ja, en mejsel var det. Trodde det bara berodde på ålder och demens. Men som sagt, hoppas du blir visare och det går bättre framöver. pepp o tack.

LadyFats blogg

Katastrof.

Gillar

Kommentarer