LIFE DESIGN - Att prioritera det som faktiskt betyder något

Goafton! Tänkte titta in och ge en nulägesrapport samt lite tankar som snurrar i den här bollen som kallas huvud. Jag har haft tre bra dagar nu, efter en riktigt dålig helg, och trots att jag trodde jag skulle få bortprioritera träningen de fyra planerade träningsdagarna, så har det hittills gått riktigt bra! Jag har kommit iväg på alla planerade pass hittills, och det har dessutom känts bra i kroppen! Priset är att jag nu sitter och läser en uppsats jag ska opponera på och kommer behöva ta med den till sängen sen och fortsätta läsa, men det får det vara värt!

Något jag har tänkt på en hel del den här veckan är just prioriteringar. Jag har fått någon slags heureka-känsla den senaste tiden då jag kommit till en väldigt banal, men oj så viktig, insikt: Jag är vuxen och jag bestämmer över mitt eget liv. Jag väljer själv vad jag vill göra med det och har till och med ett ansvar att välja ett liv jag mår bra av. Jag måste själv ta reda på vad jag tycker är viktigt och välja bort det som inte betyder något. Life design är ett uttryck som blivit ganska populärt på senare tid och jag måste säga att jag älskar det. Designa livet så som du vill ha det.

Jag har börjat med detta för länge sedan, men det är först nu jag börjar kunna sätta ord på vad jag har gjort - sagt upp mig från ett jobb jag inte trivdes med, drog till Norge för att tjäna pengar, började sedan plugga igen. Stora saker, inget som görs i en handvändning och jag tänkte inte då att jag designade mitt liv, jag bara valde nya vägar. Men det är faktiskt i det lilla som jag funnit tillfredsställelsen och, kanske, typ, någon form av lycka. De här små besluten som verkar så triviala, men som kan betyda så mycket.

Stress är ett folkhälsoproblem, speciellt hos kvinnor tror jag, då vi alltid försöker vara alla till lags och gör så otroligt mycket arbete som kanske inte syns - i relationer, i arbetslivet, i hemmet. Det är "så många måsten" i livet att vi hela tiden måste skynda oss för att hinna med dem, och så fort vi är klara med disken är det bara att börja om igen med tvätten, jobbet, maten...

Den viktigaste insikten jag har fått är detta: alla måsten är inte måsten. Vi måste ta ett steg tillbaks, fundera på vad som faktiskt är viktigt FÖR JUST DIG. Vad gör jag bara för att samhället eller normerna tycker att jag ska göra så? Vad gör jag fastän det ger mig mindre energi tillbaks än det kostade att utföra? Vad är det för ansträngningar som jag gör, vars resultat jag inte njuter av?

För mig började det med lakanen. Jag har, som säkert många andra, lärt mig Hur Man Tvättar Och Viker Ett Lakan. En tyst kunskap som bara förs vidare mellan generationer av människor, främst då kvinnor, i massor av år. Det ska vara slätt och ihoprullat hårt som en french hotdog på Statoil. Och vissa kanske lever i ett hem där lakanen liksom verkar rulla in sig sådär snyggt i skåpet av sig själva, men när jag flyttade hemifrån insåg jag att nej, det är ett helvete av torkning, manglande och ihoprullande. Ändå gjorde jag det. Tills jag insåg att jag inte bryr mig ett jäkla dugg om hur lakanen ser ut när de ligger i skåpet. Det är inte viktigt för MIG - vafasen gör jag det då för???

Fatta vilken lättnad det var när jag förstod att jag kunde knöla in lakanen precis som jag ville i skåpet, bara plocka från hängaren och slänga ihop i skåpet! Jag sparar så mycket tid, för jag slipper gå ner i gemensamma tvättstugan och kan köra allt i maskinen härhemma, och framförallt sparar jag energi som jag kan lägga på sådant jag mår bra av.

Det här blev ett ganska långt och töntigt exempel märker jag, men det illustrerar vad jag vill säga ganska bra. Det handlar om att fundera vad som är viktigt för just en själv. En del känner säkert att manglade/strukna lakan är ytterst tillfredsställande - toppen! Lägg tid och energi på det. Det finns säkert massor av annat som en kan spara energi på.

Jag berättade min insikt för mamma, som är väldigt stressad just nu, men jag tror inte jag lyckades få fram mitt budskap, för hon sa att hon kände som att hon hade misslyckats med min uppfostran. Det var ju inte alls det jag ville säga! Jag tycker hon har lyckats väldigt bra, som skapat en individ som själv tar ansvar för att göra livet så tillfredsställande som möjligt.

Men det bästa med min hållning om just det här är att mammas åsikt faktiskt inte spelar någon roll. Såklart, jag vill inte göra henne ledsen på något vis, men att mina lakan är skrynkliga är ju inget som hon, eller någon annan heller för den delen, mår dåligt av eller ens märker! Det sa jag också till henne, att hon är fri att tycka precis som hon vill, och göra som hon vill med sina lakan, men att för min del spelar det ingen roll hur skrynkliga de är - och det är min åsikt som jag tänker leva efter i mitt hem.

Ojojoj, det här börjar bli väldigt långt! Tanken var ju att komma in på prioritering av maten också, men det tror jag får vänta! Istället ska jag gå och lägga mig med den där uppsatsen, även om jag nog inte orkar hålla ögonen öppna nån längre stund.. Men det är okej - allt behöver inte vara perfekt. Vi kvinnor har så förbannat höga krav på oss i alla aspekter av livet, och ibland är det lugnt att nöja sig med "good enough" - det sparar så otroligt mycket energi. Och energi vill vi ju ha till att göra saker vi mår bra av, eller hur?