Människor...

Heeeeeeej! Det var länge sen hörni! Eller ja, jag har varit här och läst, lämnat nån kommentar då och då och registrerat maten hyfsat bra senaste veckorna. Tänkte skriva ett glatt inlägg igår men jag hann inte med det så skriver några rader idag istället. Tyvärr blir det nog inte lika glatt... Varför?

Jo, igår avverkade jag ett dunderpass på gymmet, klarade 5 repetitioner på 40 kg i bänkpressen, samt hantelpress med de stora hantlarna, dvs. 12,5 kg och jag kände mig så stark! Kollade mig i spegeln och tänkte: ja, jag är lite fet, men jag är jävligt stark just nu! Och jag SER stark ut! Gjorde en mental anteckning att jag skulle skriva ett inlägg om det här, då jag för första gången på länge kände att jag hade nåt vettigt att skriva om, någonting bra och uppmuntrande. Samtidigt som jag avverkade mitt pass höll en instruktör på att hjälpa två andra tjejer med vikterna. Båda var väldigt smala och fina, men de klarade knappt stången i bänkpressen och var extremt otränade, fick ta de lättaste vikterna på alla övningar. Absolut inget fel med det, alla är vi nybörjade någon gång, men det fick mig att känna mig väldigt stark! Jag tänkte att visst, jag har typ tio, femton kilo mer på kroppen än de där tjejerna, men min kropp är starkare och mår bra och jag är inte avundsjuk. Jag har extremt bra förutsättningar att få den kropp jag vill ha, och jag har kommit långt trots att vikten står stilla.

Den känslan höll i sig hela dagen och jag mådde så bra, kände att shit, all träning börjar faktiskt löna sig, även om jag har en bit kvar till målvikten.

På kvällen sken solen och det var så fint väder att jag övergav datorn och jobbet till förmån för en flaska vin hos en vän på hennes balkong. Det kom också dit en kille som jag känner litegrann, och vi drack och pratade flera timmar. Ju senare det blev, desto mer öppenhjärtliga blev diskussionerna och vi kom in på killar och raggande. Jag berättade att jag försökt stöta på en bekant till killen som var där och att jag inte fått nåt gensvar. Killen på balkongen sa att han förstod det och att jag inte var hans typ.  När jag frågade varför svarade han:

- Ja alltså... Du är ju inte pinnsmal direkt.

All luft gick ur mig. Den bra och starka känslan ersattes av ångest och skam - hur kunde jag lura mig själv och tro att min kropp var nåt att ha? Hur dum får man bli? En kille vill inte ha en stark tjej - de vill ha smala tjejer. Spela roll att du tar 40 kg i bänkpress, när du är ute på krogen är det storleken på din kropp som bedöms, ingenting annat. Jag skämdes för att jag trott något annat, men kände också någon slags martyrliknande tacksamhet över att han sagt sanningen och tagit mig ur min efterblivna lyckobubbla. Jag kom ner på jorden igen, och det med ett jävla brak.

Jag sa inte ett ljud till svar. Visste inte vad jag skulle säga. Kände att tårarna började komma och jag kunde inte hindra dem, de flödade snart fritt. Vinet hjälpte förstås till och gjorde mig extra känslosam. Killen blev på riktigt ångerfull, bad om förlåtelse och kramade mig, sa att han inte hade menat det så, att jag var jättefin osv osv, men ingenting kunde ta bort den där kommentaren.

"Du är inte pinnsmal direkt"

Och det är ju sant. Men jag trodde aldrig att en sådan kommentar skulle kunna knäcka mig så totalt. Jag gick in på toaletten och grinade lite mer, insåg att jag grinat bort allt smink och att jag borde åka hem, kvällen var ohjälpligt förstörd. Så jag lämnade förfesten, struntade i krogen och cyklade hem istället.

Idag är jag lite småseg av vinet igår och har tänkt en del på den där kommentaren. Jag tror inte han menade nåt illa med det och ibland hoppar det grodor ur munnen på en utan att man riktigt tänker på hur det låter. Jag är åtminstone nöjd över att jag inte föll för frestelsen att stanna på burger king när jag cyklade hem, trots att jag var lite småhungrig. Ledsenhet är alltid en anledning till att köpa massor av mat, speciellt när ledsenheten handlar om just övervikten (åh, hjärnans logik alltså), men jag klarade att stå emot det. Åt istället ett par knäckemackor och två proteinbars, helt ok nattmål. Jag ska också försöka att inte bakfyllesvulla idag utan äta mer normalt.

Jag menar, jag är ju inte pinnsmal direkt.