Nu är det dags att gå vidare med livet.

Ännu en helg har passerat och den har väl ungefär följt samma mönster som tidigare. I fredags blev det utgång och givetvis träffade jag på den där snubben. Han ignorerade mig totalt, gav mig inte ens en blick, och raggade istället på min vän som satt bredvid mig. När inte det funkade gick han vidare till nästa tjej... Det gjorde ont i hjärtat och jag tänkte ge en av tjejerna i raden ett varningens ord om att han inte är speciellt snäll. Det var ett misstag såklart - han hörde mig och skällde ut mig efter noter. Jag var lika förbannad tillbaks och vi skrek åt varandra en stund utanför krogen. Mycket moget beteende, jag kan lova att jag skäms nu i efterhand...

När vi hade gapat klart på varandra gick jag in igen och svepte min drink, tillsammans med typ alla andras vid bordet. Kände mig tom och ledsen inombords och försökte fylla det med alkohol, men jag blev bara trött och ledsen. Satte mig utanför krogen och grät en stund, kände att inget i livet spelade någon roll längre, och var sådär lagom överdramatisk som en kan vara efter tre drinkar på typ tre minuter. Jag har minnen av att snubben kom fram igen och bad om ursäkt, men jag viftade bort honom. Sedan kom en vän fram och tog sällskap med mig hem, kollade på skräckfilm och drack upp en champagneflaska jag haft ståendes ett tag, sedan somnade jag på soffan.

Tog det mycket lugnt igår, trots att mina kära vänner återupptog fyllan vid lunchtid och fortsatte festandet inpå förmiddagen idag... Jag hade ingen lust alls att gå ut, och jag tackade mig själv när jag vaknade pigg och fräsch vid halv åtta imorse. Visst är det kul att festa, men det är kul att inte göra det också, så att säga.

Vikten då? Ja hörni, jag vet fan inte hur det ligger till med den. Jag vägde mig i fredags senast och jag har inte gått upp någonting, men jag har inte heller gått ner och ligger fortfarande ett par kilo (okej, fyra) över lägstavikten i somras. Det konstiga är att jag känner mig faktiskt inte tjock! Eller rättare sagt: jag har inte känt mig speciellt tjock förrän i fredags. Kläderna jag har passar och så länge jag har kläder på mig och kollar i spegeln så är jag rätt nöjd.

I fredags ändrades dock tankarna. Vännen som snubben raggade på är en ganska ny bekantskap till mig, men vi klickade totalt första gången vi träffades och det känns som att vi känt varandra i evigheter. Det är dock en sak som sticker mig i ögonen.. Nej, sticker är fel ord: jag är lite avundsjuk helt enkelt, men jag missunnar henne inte det jag saknar: hon har nämligen en fantastisk kropp, och exakt den goth-stil som jag älskar men inte kan bära upp med min vikt. Hon hade på sig ett par svarta lädershorts och nätstrumpbyxor i fredags, och plötsligt blev jag extremt medveten om min egen klänning, vald för att den döljer magen och gäddhänget. Jag vill också kunna bära upp de där kläderna! Jag vill också kunna ha på mig vad som helst och se fab ut! Och såklart kom de mörka tankarna: han vill inte ha mig för att jag är tjock. Om jag går ner 15 kilo och ser ut som henne kommer han vilja ha mig. Då kommer han bli kär i mig.

Men nej. Det funkar inte så, och om det mot förmodan skulle göra det är han faktiskt inget att ha över huvudtaget. Så, som jag skrev i rubriken: det är dags att gå vidare i livet. Jag måste lämna snubben bakom mig, han är ett avslutat kapitel som inte kommer återupptas, och jag måste fokusera på mig själv och att må bättre. Att känna avundsjuka är ju ingen trevlig känsla, men jag tror det var Jillian Michaels som tog upp just det i sin pod för ett tag sedan. Hon var avundsjuk på någon, och hennes psykolog hade sagt: "Bra att du känner så - nu vet du vad du vill ha! Nu kan du börja jobba mot det målet.". Jag tyckte det var ganska smart sagt!

Jag vill ju ha den där snygga kroppen, så jag kan ha de där snygga kläderna. Jag har jobbat halvhjärtat mot det målet ett tag nu, och varit nära att ge upp flera gånger eftersom det inte känts viktigt, men jag vet ju att det ÄR viktigt för mig. Och något jag har lärt mig under de senaste veckorna är ju att jag faktiskt vet hur jag kan leva för att hålla vikten i framtiden. Även om jag inte gått ner i vikt så har jag legat ganska stabil, vilket ju faktiskt är ganska bra.

Så, nu är det dags att ta nya tag och jobba hårdare! Ska börja fila på en plan direkt...